Bailamos!

Igårkvällen (heter det så, Yvonne?) spenderade jag i Byhåla tilsammans med föräldrar, syskon o. syskonbarn. Det innebar att jag blev lockad att se på Let’s Dance.

- Nåmen sess neeer no å skåd på de häääär, upprepade sig morsan flera gånger.

Så motvilligt gjorde jag det. Tänkte att jag behöver väl inte alltid vara så negativ heller. Jag kan ju kolla vad det är, EGENTLIGEN.

Själva dansandet var helt ok. Man såg ju vem som kunde o. vem som inte. Det var rätt kul. Men pladdret emellan dansandet tål jag inte :-/ Och det är ju det största delen av tiden går ut på. Sist o. slutligen dansar de ju ganska liten del av tiden.

Anyway, ”Let’s Dance” fick mig att tänka på ”bailamos!”, alltså ”let’s dance” på spanska. Närmare betsämt ett råd jag fick av min lägenhetskompis när jag kommit till Spanien hösten 2000.

Mina spanska lägenhetskompisar gav mig gärna råd om livet i Spanien. Om hur man gör saker o. ting i Spanien. Ganska snabbt kom vi till det här hur man raggar brudar i Spanien. Och Juan-Carlos, som jag delade lägenhet med, berättade vad som imponerar på spanska kvinnor.

- Oye, Tómas!!! Cuándo vas a ligar (?) a una chica en España. No digas ”Podríamos bailar”. Sino dile ”Bailamos!!!”.

Alltså fritt översatt: ”Hördu Tomas!!! När du ska stöta på en kvinna i Spanien. Säg inte ”Skulle vi kunna dansa?”. Utan säg i stället ”Nu går vi och dansar!”

Att sånt minns man :)

Ett annat uttryck för ”Nu går vi o. dansar!”

Blomman

Den här bilden säger ganska mycket om mig.

För det första ”glömmer” jag att vattna blomman ända tills den håller på att möta sin skapare. Visst ser jag att den blir hängigare o. hängigare, o. gulare o. gulare. Men det tänder inte. Tyvärr visar bilden inte just det här, men ni kan ju föreställa er.

Sen mitt i allt tänder det. ”NU ska jag vattna blomman!!”. Då tar jag först en kaffekanna o. häller på, inget händer. Då hämtar jag en till. När jag kommer tillbax ser jag att det har börjat sippra ut vatten på blomfatet. Jag avvaktar en stund tills flödet avstannat, o. konstaterar att det ryms mer. Så jag häller hälften av den andra kannan. Konstaterar att flödet inte börjat på nytt, o. drar därav slutsatsen att hela den andra oxo ryms o. häller dit den. Men jag ”glömmer” att det uteblivna nya flödet berott på en viss fördröjning när vattnet rinner ner. Men när vattennivån i fatet stiger är det försent. Då är det bara att stå o. se på o. be en bön att det slutar.

Sen när vattnetnytan har formen av en båge o. ytspänningen antagligen kommer att brytas när som helst, så springer jag efter kameran för att kunna blogga om det i stället för att springa efter en trasa o. några gamla tidningar.

Spelar: Besoin de la Lune/Mano Chau

Ett fjanttigt test

Jag hittade det här testet hos Yvonne, som tydligen inte har något jobb att sköta idag eftersom hon bloggar på kontorstid :)

Fjanttigt må det vara, men ändå ganska nära sanningen.

Your Word is ”Why”

You see life as complicated and intriguing. The only thing you know for sure is that you haven’t figured it all out yet. You question everything and believe very little. And whatever you believe is likely to change. You are interested in theories, philosophies, and religions… even if you don’t buy into any of them. You are also fascinated by how things work. You’d like to understand as much in the world as possible.

What’s Your Word?

Kvällens vaggvisa

Fast det var ganska länge sen nu…

Det går åt helvete

Det är inte direkt någon nyhet att vi är inne, o. antagligen på väg längre ner, i en lågkonjunktur. Men gårdagen konkretiserade problemen på ett väldigt obehagligt sätt här i regionen. Speciellt tänker jag på hemkommunen Oravais där väldigt många arbetar på Mirka, antingen i Oravais eller Jeppo.

Det här gör ju inte direkt att framtiden känns ljusare när man är arbetslös. Men, vi snackade om det här på jobbsökardagiset för någon dag sedan o. kom fram till att det antagligen är värre för de som redan har ett jobb. Antingen lever de i en stor ovisshet om hur det blir med jobbet, eller så har de redan drabbats. Omställningen blir stor för dem. Själv är man ju redan nere i träsket. Same shit, same shit…

Näfyfan, jag skriver det här på jobbsökardagistid. Jag vet att åtminstone en av dagistanterna (eventuellt fler) läser bloggen. Därför ska jag sluta babblet här för den här gången, så kanske jag minskar risken för repressalier.

Revy

Jag var med de andra jobbsökardagisbarnen o. personalen o. kollade på Smedsby UF:s revy ikväll.

Länge sen man var till den UF-lokalen. Senast det begav sig var det i helt andra ärenden.

På tal om revy…

Vrede

Inatt drömde jag att jag var arg, riktigt skitförbannad, pissed off. I drömmen gömde jag inte vreden, låtsades inte som inget hänt, utan levde ut den. Till skillnad från verkliga livet alltså.

Jag vaknade med en enorm lättnadskänsla. Inte lättad för att det bara varit en dröm, utan… Tjaaa, säg det. Men lättad var jag.

Vreden är vår mest missförstådda känsla vill jag påstå. Inte för alla, men för många. Inte sällan ses den som ful o. destruktiv. Men egentligen är den ju högst mänsklig.

DN blandar på begreppen

Här har vi ett exempel på en artikel som blandar äpplen o. päron som värsta cementblandaren.

På DN:s ingångssida lyder rubriken: ”Mindre fett kan ge bättre minne”. Sen när man klickar på den o. får fram artikeln (den första länken), så lyder rubriken: ”Färre kalorier kan ge bättre minne”.

Märk nu att fett o. kalorier inte är samma sak. Kalorier är den energimängd som ett näringsämne innehåller. Fett är ett av tre näringsämnen, vid sidan av kolhydrater o. proteiner.

Det friska blandandet fortsätter sen i artikeln. Man lyckas till o. med få in båda begreppen i samma mening: ”en grupp åt 30 procent färre kalorier än tidigare (men inte mindre än 1.200 kalorier per dag), en grupp ökade mängden omättat fett i kosten med 20 procent och den tredje gruppen åt som vanligt.”. Först talar man alltså om kalorier per dag, o. i nästa andetag, som jämförelse, om mängden omättat fett.

Dessutom talar man senare i artikeln om insulinhalten i blodet. Nu är jag ingen läkare, så rätta mig om jag har fel ni läkare som läser detta, men som jag förstått det är det inte fett som höjer insulinhalten i blodet, utan kolhydrater. Speciellt snabba sådana, typ socker.

Vad är det egentligen som sägs förbättra minnet, fettmängd eller kalorimängd?

Solsemester

Skulle man vara lagd åt det hållet att man tolkar in betydelser i saker som händer, så skulle man kunna tolka det som att det i mitt öde nu ingår att jag ska åka på en solsemester till något exotiskt land.

För det första så drömde jag inatt att jag var i Thailand. Åtminstone uppfattade jag det som Thailand. Jag kände nämligen lite obehag när jag tänkte på tsunamikatastrofen. Jag minns att jag oxo förvånades över hur snabbt livet hade återhämtat sig. Anyway, vattnet var varmt o. kristallklart. Solen stekte o. vinden svalkade. Vi åkte med en sanabb båt o. kollade på exotiska platser längs stranden.

För det andra såg jag att Finnmatkat (som alltså arrangerar resor till solen) hade en drive på Vasa torg idag. Där hade man smällt upp ett tält i vilket man lockade folk att åka på semester. Det slog mig att de knappast kunde få ett mera gynnsamt marknadsföringsläge för solsemestrar. Jamenar, slutet av januari, -5 grader o. lite snö som dalar från himlen, mörker dag o. natt o. långt till nästa långhelg. Vem vill inte åka bort?!

För det tredje såg jag att Jenny lagt upp bilder från Thailand (?) på sin blogg. Bilder som lika väl kunde vara tagna ur min dröm.

Jamenar, det kan ju bara inte vara en slump att allt det här händer inom ett dygn!! Eller hur?! Någon eller något försöker säga mig något.

Eller så inte….

Psycho

Jävla pucko! Ska det här vara konst? Ha!

Det som jag inte fattar, o. som inte kommer fram i artikeln, är hur de släppte ut henne så fort.

Är man en gång tvångsomhändertagen så kan man väl inte komma ut bara genom att säga att: ”Nä, jag är inte alls galen, det här är bara ett konstprojekt. Jag vill gå hem nu.” Jamenar, hur galet låter inte det?! Sånt snack måste ju höra till vardagen på en avdelning för mentalt sjuka.

Nä, jag tycker att de kunde ha låtit henne ligga in en vecka. Ligga fastspänd i sängen, för säkerhets skull. Då skulle konstprojektet ha fått ett större djup.