TJ 1

En dag kvar till två veckor ledigt. Undermedvetet tror jag att jag har tagit semester redan. Allt känns enormt segt. En dag på jobbet till känns som en dag för mycket.

Jag har inga spikade planer för mina två veckor av ledighet. Jag tycker att man ska akta sig för att stressa bort semestern. Inte för att jag har hunnit ha så många semestrar i mitt 34 åriga liv pga allt vikarierande, men det är en känsla jag har.

Utifrån hörs bilarnas brus i betondjungeln. Några fåglar som sjunger i fjärran stör lugnet. Sommarnatten är ljuv.

Om stavgång

Nu har jag snart två veckors erfarenhet av stavgåendet, vilket betyder att jag vågar börja uttala mig i offentligheten.

Det är ju inte bara att gå o. slänga med stavarna, precis som Jenny påpekade i en kommentar i det tidigare inlägget. Det gäller ju att jobba med armarna om man ska få valuta för pengarna man köpt stavarna för. Men hur mycket ska man skjuta på med armarna? Det är för mig ännu lite oklart. Jag märkte i veckan att gummihottarna på ändan av stavarna nötts ner ordentligt redan efter bara några stavpass. Piggen har kommit igenom. Är det månne jag som är för stark? Borde man chilla mer vid stavgåendet, ta det lugnare?

Samma sak gäller underlaget. Jag testade på grus idag o. det var ju som att köra med en Formel 1 bil på en grusväg. Inget fäste alls. Stavarna bara slant o. pulsen sjönk. Det är nog asfalt som gäller för mig.

Rammstein eller Metallica är passande ljud i MP3 spelaren. Det känns som att just den musiken ökar fettförbränningen med 20%, minst.

Annars är det helt ok. Bara att gå, o. försöka att inte tänka på hur dum man ser ut.

Det var svårt att få en bra bild av stavhottarna. Det blev inte alls som jag ville. Ken, var var du?!

Klicka på bilderna för att se dom större.

Största… möjliga… tyst… nad…

Ja, det är väl en passande rubrik för den här bloggen nuförtiden. Inte mycket babbel. Jag vet inte vad det beror på, men skrivarinspirationen finns inte som förr. Kanske det är en tyst period. Alla stora författare har väl haft tysta perioder? Kanske det beror på att jag skriver en hel del på jobbet? Inte för att nu de skriverierna kan jämföras med bloggskriverierna. Sen är det ju mycket som snurrar i skallen som det inte passar sig att skriva om.

Anyway, annars knallar det på. Intet nytt under solen. Det är ekorrhjul o. vardag, ofrånkomligt. Det har lugnat ner sig rejält på jobbet jämfört med det galna tempot under april o. maj. Tur är det för på det sättet skulle jag inte ha orkat länge. Vi får hoppas att det håller sig på en balanserad nivå sen i höst oxo när semestrarna är slut o. hjulen börjar snurra på allvar igen. På tal om semester så har jag en vecka jobb kvar till två veckor ledigt. Fast jag bara jobbat sen februari känns det mer än behövligt just nu. Jobbsökning, vilket jag ägnade mig åt från augusti till februari, är sannerligen ingen avslappnad tillvaro på en räkmacka.

Förövrigt kan jag ärligt säga att jag kommit igång med motionerandet. Cykling varvat med stavgång, o. jag har redan märkt de positiva följderna.

Nu har jag snart sippat i mig en kanna kaffe o. klockan närmar sig 10. Dax att tugga i sig den första biten av det dagliga brödet o. sen ta tag i dagens städprojekt. Sen vet jag inte vad som händer…

Jo, det tänkte jag ännu säga. Det gör mig glad att se att folk är in o. kollar bloggen fast jag inte skriver så mycket.

Kvällens vaggvisa

Det var den här dagen…

Confessions

Ähum… Det känns som att jag har en sak att bekänna. *harkel* Jo, dehäran o. dedäran… *skruvar på mig* Att, jag har… (är det hett här?) …ja, alltså, jag har skaffat mig ett par… ett par… gångstavar o. börjat med det här stavgång *torkar svetten ur pannan*.

Det är en sån där grej som jag tycker är lite löjlig o. som jag har gjort narr av ibland. En grej som jag ”aldrig” skulle göra själv. Men nu, ja nu har jag blivit omvänd, i alla fall tillräckligt mycket för att ge det en chans.

Jag ser det som ett komplement till cyklingen i den pågående motionsboomen. Girona är bra för konditionen, men kanske inte det optimala när det gäller att bli av med extra kilon. Dessutom får man jobba med armar o. axlar när man går med stavar. Något som jag har märkt behövs pga mitt nuvarande jobb, där jag sitter framför datorn hela dagarna.

Nåja, vilken lättnad! Nu har jag erkännt… Dax för ett bastubad!

Spelar: Child In Time/Deep Purple

Bloggen som påverkar

Min blogg påverkar de politikska linjedragningarna i regionen. På vilket annat sätt kan man tolka det att fiskerinäringsavdelningen på Österbottens TE-central nu föreslår att man inte ska få fiska på Replotbron, när man betänker att jag påpekade detta problem nyligen? Det är antagligen så att tjänstemännen läser min blogg o. blir varse om de problem som finns i regionen. Jag borde skicka en räkning på konsultarvode.

Arla

Drömmar om jobbet tvingade, efter en orolig natt, till sist upp mig lite efter kl. 0500. Alldeles för tidigt alltså.

Det är lugnare på jobbet nu, för att inte säga ganska lungt, men ändå drömmer jag om jobbet ganska ofta.

Solen kravlade sig upp över taknocken på grannhuset för ca. 15 minuter sen. Det ser ut att bli en vacker dag, vädermässigt alltså.

Det är nu tre veckor kvar till två veckor ledigt. Det känns som att det verkligen behövs, hade gärna fått börja redan nu…

Äh…

Får man fiska från Replotbron?

Det kom ett uppehåll i regnet så jag tog chansen o. trampade iväg. Jag hade knapt fått upp farten innen det började regna igen. ”Men va fan”, tänkte jag. ”Ingen har väl dött av lite regn heller, tvärt om är det ganska lugnande”, så jag trampade vidare.

Uppe på nocken (heter det så? det högsta stället?!) på Replotbron, på väg dit, noterade jag några snubbar som stod o. fiskade, metade därifrån. ”Hmmm…”, tänkte jag. ”Va fan händer om det kommer en båt farande under bron o. föraren får nylonlinan runt halsen?”. Jamenar, det är ju en del båttrafik där under. Inte så osannolikt att de här fiskande snubbarna kunde få en större fisk på kroken än vad de önskade sig.

Nå, när jag hade varit o. svängt på Berney’s gårdsplan o. var på väg att passera fiskarsnubbarna en andra gång på tillbakavägen sveper en av dom sitt metspö över broräcker o. in mot cykel o. körbanan. Det var just när jag skulle passera. Jag han just o. just veja. Tur att det uppförsbacke o. jag inte cyklade så jättesnabbt just då, för det var fem före, jag säger FEM FÖRE, att jag skulle ha fått metspöt rakt i fejset, tappat kontrollen över cykeln, åkt ut över broräcket o. störttat mot en säker död.

Vet ni förresten vad som är den bästa sportdrycken? Jo, det ska jag tala om för er, för det talade den marathonspringande syrran om för mig härom sistens, det är vanlig mjölk. Den innehåller proteiner, kolhydrater o. fett. Precis vad kroppen behöver efter ett pass.

Spelar: Ukkonen/Maj Karma

På bilden: Sportdryck

Rastlös

Jag hade tänkt börja dagen med ett ordentligt Giro, för att delvis mildra det dåliga samvetet efter helgens kulinariska synder. Men, när det var dax så visade det sig att regnet står som spö i backen.

Så nu sitter jag här på den obekväma skrivbordsstolen o. vrider mig av rastlöshet, som masken på kroken. Alla bloggar o. nättidningar är lästa o. FB är kollat en miljon gånger.

*går till fönstret för att kolla om det slutat regna*

Nej! Det har det inte. Regnet öser ner med oförminskad styrka.

”Pekon”, vad fan är det?

Det verkar som att Atria borde anställa en svenskspråkig språkgranskare, eller så är det jag som har missat något väsentligt.

Jag blev att stå som ett gapande fån på Citymarket idag när jag handlade det dagliga köttet. ”Pekoni-Sipulimarinoitu” har Atria översatt till ”Pekon-Lökmarinerad”. Är det månne bacon dom tänker på?

Anyway, det Pekon-Lökmarinerade kalkonköttet smakade inte mycket pekon eller lök.