Flyttblogg

Sista kvällen i en lägenhet känns alltid lite olustig. Jag minns att jag hade samma känsla i Helsingfors i juni.

Så gott som allt utom det mest nödvändiga är nedpackat i lådor. Lådor som står uppradade längs väggarna. Det som hängde på väggarna är nedtaget o. packat i lådor. Sladdar är urdragna o. mattor är ihoprullade. I hela lägenheten vilar en uppbrotts- o. osäkerhetsstämmning. Man vill bara sätta igång o. flytta till det nya stället, men här ska man sitta ännu en kväll. Man har monterat ner sitt gamla hem men inte ännu monterat upp det nya, o. någonstans emellan sitter man. Det känns som att man sitter i en existentiell transitohall.

Från det ena till det andra; det susar i mina öron. I morse när jag vaknade var jag helt döv på båda öronen. Det händer ibland eftersom mina öron är skapta så att de måste spolas med jämna mellanrum. Har alltså inget att göra med att jag skulle tvätta dom dåligt, måste jag väl påpeka innan Tankesultanen brister ut i skratt :)

Nå, jag åkte till hospitalet o. fick öronen spolade. Men ännu hör jag inget på det högra o. hörseln på det andra är oxo nersatt. I stället susar det, som det susar i säven en halvljumen sommarkväll. Otroligt irriterande! Men kvacksalvaren i mig säger att det kanske har något med förkylning att göra, o. kanske lite irritation efter spolningen, kanske…

Det är intressant att vara halvt döv ibland. man kan tro att det enda man använder hörseln till är att tillgodogöra sig information, något som kan kompenseras med att läsa. Men icke!

Det märks tydligt när hörseln är nedsatt, att man använder den till mycket annat. När man tex stiger upp från stolen hör man hur stolen flyttar sig o. vet på basen av det var den är, ungefär. När man kör bil hör man hur motorn o. däcken låter, o. kan dra slutsattser av det.

Spelar: I Let Love In/Nick Cave