Livet efter julbisin
Jaha… Det var den julaftonen. Julbisin (jultomten) kom o. gick. Man får väl konstatera att man blivit elakare med åren eftersom klapparnas antal drastistkt minskat från forna tiders toppnoteringar.
Julafton är inte vad den var när man var barn, o. det är väl något man får lära sig leva med. Men för Lille A. var gårkvällen… ja, vad ska jag hitta för ord… extatisk, kanske kommer närmast. Hade han fått en euro för varje gång han frågade när tomten kommer, så skulle redan det ha blivit en ansenlig summa.
Julen är ju barnens högtid. Ja, ja… Fridfulla barn som kontemplerar orsaken till varför vi firar jul.
OBS! Det är inte Lille A. eller jag på videon, utan två okända ungar.
december 25, 2008 den 17:44
Fridfulla barn är sånt man läser om men aldrig ser!
december 25, 2008 den 18:07
Maria: En myt, typ…
december 25, 2008 den 18:40
Undrar hur gossen i filmen skulle ha reagerat om han INTE fått det han önskat sig… Hemska tanke :)
december 25, 2008 den 20:52
Kat: Hmmm…
december 26, 2008 den 21:24
Det var första gången jag ser ordet ”julbisin” :) Det måste vara något du bara hittat på själv, för det kan ju inte vara en lokal variant.
december 27, 2008 den 11:20
Kicki: Jag tror att jag hörde ordet ”julbisi” av syrran när hon gått i folkhögskola i Borgå. ”Bisi” är ju samma som ”snubbe” i Sverige. Jag antar att det är Borgå- eller Hesaslang. Ungefär som ”rööpipon” :)