Sanningen om sanningen II

Nu har Liza Marklund uttalat sig om uppståndelsen kring hennes bok Gömda. Men är det någon som kan förklara för mig hur Liza tänker?!

Liza Marklund medger nu att exmannen i boken är fabricerad. Och eftersom karaktären är påhittad borde inte Osama Awad känna sig påhoppad, resonerar hon.

– Det är en helt orimlig anklagelse, eftersom ingen har kunnat säga att det är han det rör sig om, säger Marklund till TV 4.

Hon inser att läsarna kan ha haft svårt att inse vad som är verkligt i boken.

– Jag kan förstå att det är förvirrande för människor, begreppet dokumentärroman är en konstig genre.

Jamenar, om man skriver en bok o. på boken skriver att den är sann. Sen säger samma sak i intervjuer o. chattar i flera år. Sen när det kommer fram att den inte är så sann, säger att det är orimligt att någon känner sig utpekad av boken eftersom rollfiguren är fabricerad. Är det då folk som utgår från att boken är sann som är de som är förvirrade?

Jag tycker Liza dumförklarar sina läsare. Det känns som att hon ungefär säger: ”Bara för att jag skriver o. säger att det är en sann historia, så ska man inte tro att den är det. Den som tror att sann betyder sann är förvirrad”

Blev mycket sanning här. Nu ska det vara en Reissumies med fetaost-sörja.

3 svar to “Sanningen om sanningen II”

  1. Vilken röra. Nu har jag vare sig läst böckerna (än) eller följt med skriverierna men nog verkar hon ha trampat i klaveret, fastnat med skägget i brevlådan etc etc

  2. Hej!

    I sitt sommarprogram, snart efter genombrottet, talade Liza om att hon och hennes medgrundare av Piratförlaget, Sigge Sigfridsson (de började på tumis med deckarutgivningen i Sigges eget bokförlag – dit han ganska snart återvände efter att Pirat var på fötter), att de två hade jobbat på varsin kvällstidning som löpsedelsmakare när de lärde känna varandra – och lärde sig bräcka varandra (tänkte jag). Hon framhöll ytterst stolt, som sin främsta merit, som jag minns det (resten av programmet minns jag som ett koncentrat av ”jag är störst bäst och vackrast och har en spännande historia utan dess like”) att anledningen till deras framgång med Sprängaren – och inte minst den så ohyggligt lyckade marknadsföringen av boken – var att båda visste precis på pricken vad som ”är en grej”.

    När man lite tänker efter vilken tids löpsedelsmakeri det handlar om (slutet av åttiotalet, kanske början av 90-talet) så låg det nära till hands att tänka att de två jobbade hårt med början till slutet för allt anständigt – med sanning, ens en aning, besläktat – löpsedelsmakeri i Sverige. Efter det programmet har jag haft svårt att falla i farstun för Lizas versioner av sanningen.

    När framgången bara växte och även en hel del ”bakom kulisserna”-sanningar, dök upp – och förtegs – omkring Liza i Stockholm, kunde jag aldrig glömma hennes frossande i att ha fingertoppskänsla för säljande grejer. Hon har levt högt på att tracka sina kritiker med allsköns invektiv och beskyllningar om ”den kungliga svenska avundsjukan” är ju alltid praktisk att ta till, när man möts av saklig kritik. Det var en ”grej” Liza gav prov på att ”kunna” bättre än de flesta.

    Denhär Gömda-historien är förstås mycket sjukare än man i förstone kunde föreställa sig och det identitesskyddande och stilmässiga skarvandet, blir allt mera uppenbart avslöjat som rena lögner. Det är oväntat hemskt – men för mig alltså inte alls obegripligt – att ändamålen kom att helga medlen så till den grad, som de gjort i Lizas fall. Den pudel lär inte finnas, som kan rädda hennes heder efter detta.

    Att hon nu faktiskt tar sig för att ”känna sig kränkt” är nästan för mycket.

    Men hon har ju otaliga ”friends in high places” och pengar på banken.

    Men visst tar man sig för pannan – och blir så ledsen över att det som skulle vara en kamp mot mäns våld mot kvinnor, blev en sådan trampmina.

    Fridens!

  3. tomaskarls Says:

    Kat: Jo, det kan man säga.

    Mollalena: Det var nog den längsta kommentaren jag någonsin fått! :)

    L. vill ju vrida det till att hon lite ”i misstag” har marknadsfört den som sann. Tror jag inte en sekund på! Hon vet vad som är en bra story o. hon vet att står det att den är sann, så säljer den ännu bättre.

    Och de som lider av det här är de som verkligen berättar sanna historier, eftersom många börjar se på dem som halvsanna.

    Ur led är tiden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: