Lördagen den 12. december

Det här, lördag morgon, måste vara en av veckans absoluta höjdpunkter. Man sover så länge man känner för det och sen kan man sitta och sippa i sig så mycket och så starkt kaffe man vill ha så länge man orkar. Det enda man hör är ventilationens sus ackompanjerat av datorns kylfläkt. Ibland slår kylskåpet på och spelar ett solo till takten av kaffebryggarens oregelbundna knäppande.

Om en och en halv vecka är det jul. Jag har tidigare skrivit att det känns som tiden bara rinner iväg, men den här hösten har varit extrem i det avseendet. I torsdax hade vi sista spanskatimmen för den här terminen och det känns som vi inte ens kommit igång. Det har oxo snart gått 10 månader av mitt 12 månader långa kontrakt på Iso W. Hösten har varit avsevärt lugnare än våren. Den senaste veckan har det blivit lite mer action igen eftersom jag nu vikarierar två morsor (nå, en blivande om man ska vara noga). Jag har fått nya projekt att sätta mig in i och nya människor att lära känna, något som jag ser som enbart positivt. Det är dock inte meningen att jag ska sköta två personers jobb i längden. Kontraktet blir med största sannolikhet förlängt fram till hösten 2010 tack vare att det, milt uttryckt, råder en babyboom på vår avdelning. Vackert så! Sen efter nästa höst för vi se vad ödet har hittat på åt mig.

Som ni märker (och det här har jag oxo skrivit om tidigare) har den här bloggen somnat bort avsevärt jämfört med vad den en gång var. Det finns helt enkelt inte samma inspiration att skriva längre och jag vet inte vad det beror på. Delvis tror jag att det beror på det förbannade Facebook. Man får ju lite av den samma interaktionen med folk där som man får här, och via andra bloggar, men ändå inte. Anyway, så ser jag att det är förvånandsvärt många läsare som klickar sig in hit varje dag fast jag inte skriver något. Tack för det, det värmer! Förhoppningsvis så ska ni få valuta för era klick någon gång i framtiden.

Nä, nu börjar kaffet vara slut och jag börjar få känslan av att jag har babblat tillräckligt för den här gången. Så jag sätter punkt.

Peace!