Arkiv för januari, 2010

Utmanad av Liza

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , , on januari 30, 2010 by tomaskarls

Jag blev utmanad av Liza Löpare. Liza som jag inte ens har träffat in real life, bara nästan. Jag tycker att det inte räknas att ha blivit omsprungen av henne utanför Iso W. en gång.

Anyway, Liza har utmanat mig att berätta 7 intressanta fakta om mig själv, och det är ju minsann en utmaning. Vilka 7 intressanta fakta ska man välja? Ungefär som att Liza skulle ha utmanat mig att springa ett Marathon, skida Vasaloppet eller se på hela schlagerfestivalen (Tankis, den här länken måste du kolla!).

But still, fast det är en stor utmaning, så vill jag inte let Liza down, så jag antar utmaningen. Håll i er…

1. Jag har svårt att dricka kaffe utan en tesked i koppen, fast jag varken använder mjölk eller socker. Jag vet inte varifrån det kommer, men det är en väldigt stark känsla. Det känns som att jag måste få röra om i kaffet före jag dricker det för att se att allt är ok. Dock, har jag blivit lite avvänjd med det här under tiden på Iso W. since jag dricker kaffe ur engångsmuggar där.

2. Under min tid som utbytesstudent i Granada, Spanien, umgicks jag en del med Stephen Hawkings yngste son, Tim. Det är väl inte så märkvärdigt egentligen (jämfört med skeden i kaffet tex), han var ju en människa av skinn och ben som vi andra. Dock talade han en väldigt sofistikerad engelska, det märktes att han hade växt upp i Oxfords akademiska drivhus. Ändå, kändes det som att världen krympte. Hans far har ändå varit med i The Simpsons.

3. Jag har, hittills, jobbat med ganska varierande saker, alltså i många olika brancher. Jordbruk/pälsfarmning, på bageri, på bank (så här långt sommarjobb), på alkoholmonopolet, på sjön (i Tax Free på Silja Line (eller Sillink, som det heter nuförtiden) på Silja Symphony), på Hufvudstadsbladet, Sanningsfabriken som jag skämtsamt brukar kalla det (som reporter/journalist) och nu på Iso W. (med logistik och transporter). Det har känts struligt ibland, men in the end så har det nog varit berikande. Jag har lärt känna många olika typer av människor och sett olika företagskulturer och sätt att jobba. Och knappast slutar det här, knappast kommer jag att gå i pension från det jag gör nu.

4. Jag är inte så snäll och oskyldig som många (knappast alla förstås) uppfattar mig. Jag kan bli irriterad när folk säger att jag är snäll, för jag har många elaka tankar och kan vara väldigt spydig om jag är på det humöret. I’m a bad motherfucker.

Tre till…

5. Jag har studerat en del om viner. Nä men serioulsly, inte bara druckit. När jag jobbade på Alko gick jag en kurs/utbildning (hittar inte någon bra länk nu så här snabbt) vid sidan av jobbet om viner, som i alla fall på den tiden var den bredaste vinutbildningen i Finland, 35 studieveckor. Jag är ännu uppriktigt förvånad, när jag tänker på det, att jag blev antagen, med tanke på hur många och vem som sökte. Det var en väldigt intressant tid och där lärde jag känna många intressanta människor av vilka några blivit mina vänner för livet. Viinimestari-utbildningen är något av det som jag är mest nöjd med so far.

6. Jag har en ovana att tro på folk och tro att dom menar vad dom säger.

7. Jag har, de senaste 4-5 åren, satt ner en hel del tid på att blogga och det har blivit en hel del inlägg och en hel del texmeter. Men det har varit välinvesterad tid för bloggandet har gett mig väldigt mycket, inte minst i form av nya bekantskaper, folk som jag annars aldrig skulle ha vetat att de existerar. Själva skrivandet är oxo ett bra sätt att sortera tankarna och, för mig, ett bra sätt att uttrycka mig. men nu måste jag börja avsluta bloggandet för den här gången. Det här inlägget har tagit allt för lång tid att knåpa ihop redan.

Sådärja! Det var dagens egotripp (i)…

Nu borde jag pejsta in någon bild här, oxo enligt Lizas utmaning, men det orkar jag inte. Sorry Liz…

Jag ska oxo i min tur utmana 7 bloggare att göra samma sak.

Den första jag utmanar är Tankesultanen (*asg* när man googlar bilder på ”Tankesultanen”, så är den andra bilden som kommer upp en bild på mig HAHAHAHAHAHAAAAAA….). Han har ingen blogg ännu men jag tycker att han ska starta en och berätta något intressant om sig själv. Han är en sån filur, att det säkert räcker och blir över av intressanta fakta.

Sen utmanar jag Ken, Loppan, Maria (hon kommer antagligen inte att orka svara)… ja, det får räcka.

Slutsången för det här aslånga inlägget blir en Dylan. Dylan när han är som mest Dyla, textmässigt, röstmässigt, sångmässigt (Anni kommer att slita sitt, nu korta, hår), attitydmässigt och useendemässigt.

Historiens Vingslag Hörs i Januarikylan

Posted in Uncategorized with tags , , , on januari 29, 2010 by tomaskarls

Det är sällan det är så här kallt som det har varit igår och idag. Den extrema kylan har gjort att jag använt min tjockaste jacka. Det är en dunjacka som är väldigt varm, men som oxo är väldigt klumpig. Så jag brukar undvika den så länge det går.

Nå, igår morse när det var -62 och blåste 100 meter i sekunden gick det inte längre. Jag fick snällt lov att ta på mig den klumpiga, men varma, dunjackan för att inte frysa ihjäl på min väg från boet till bilen och från bilen till Iso W.

På eftermiddagen när jag stod i kassakön på Prisma och väntade på att kassatjejen skulle reda upp råddet med feltillbakagivna växelpengar (sånt händer, det har hänt mig som ”kassatjej” flera gånger) hittade jag något i fickan och tänkte ”Va fan är det här för skräp”.

Det jag hade hittat var kvittot på bilden. En tidskappsel, ett kvitto från en annan tid, en annan plats och en totalt annorlunda livssituation.

Jag blev stående stirrande på kvittot i kassakön (eftersom kassatjejen tog tid på sig att reda upp råddet). Det slog mig att, för nästan tre år sedan, 9.3.2007, bodde jag i Röbergen i Helsingfors och var inne i, men på väg ut ur, den värsta tiden i mitt liv. Det var då jag började se en svag ljusning i utmattningsdepressionens kompakta mörker. Kvittot blev på några sekunder en påminnelse om hur det var och hur det faktiskt blev, och ännu har vi inte sett slutet. Vad jag menar är att på den tiden trodde jag inte på något, jag kunde inte föreställa mig att jag skulle ha ett normalt jobb. Sedan dess har jag skrivit artiklar på HBL och skickar saker till Långtbortistan på Iso w.

Well, well… Nu blev det djupt… Jag minns inte vad som var på G. 9.3.2007, men tydligen en riktig fest eftersom jag köpte Bacon, Leverlåda och salta nötter.

Another Fuckin’ 45 Minutes in Hell

Posted in Uncategorized with tags on januari 25, 2010 by tomaskarls

Ikväll spann jag tredje gången i mitt liv. Och jag måste säga att det redan kändes en aning svalare i Helvetet. Det tog ända till tjugonde minuten innan jag kastade den första vädjande blicken på klockan.

Det har varit olika instruktörer varje gång, och det är tydligt att passen är olika beroende på vem som drar dom, vilket ju inte är så konstigt. Den första tjejen var absolut den mest energiska. Hon som drog dagens pass var den lugnaste, men hon var oxo den som mest och tydligast förklarade tekniken. Hur det är tänkt att man ska cykla så att det är tyngst och jävligast.

Idag var det oxo en tjej som inte hade fått nog när passet var slut och det var dax att stretcha, utan spann vidare för sig själv. Hmmm…

När det var slutspunnet inträffade en lustig grej.  Jag hade just stigit ner från cykeln och konstaterat att jag levde ännu. Då sa en kvinna som hade spunnit bakom mig ”Är det du som är Tomas?”. Det är det ju svårt att neka till så jag sa att ”Jooo, nog är det jag”, och tog en närmare titt på henne för att se om det var någon som jag borde känna. Men icke! Hon var totalt obekant. ”Jag har läst din blogg”, sa hon. ”Då när du skrev om din utbrändhet”.

Jag blev lite paff, fast det inte är något jag har problem att tala om (utbrändheten alltså). För det är ju inte ett ämne man förväntar sig att komma in på i den situationen. Det visade sig att hon hade läst min blogg när den ännu fanns på Bloggenpunktfi (jag kan inte länka till den för den syns inte för tillfället) och livet var, inte mindre än, ett rent helvete. Men inte efter att jag flyttade (bloggen alltså) hade hon läst.

Lustigt att en okänd människa känner igen och kommer ihåg en efter 2,5-3 år, när man själv har börjat glömma den tiden. Nå, det om det…

Och nej, jag ska inte börja blogga om varenda spinningpass jag har varit på.

45 Minutes in Hell

Posted in Uncategorized with tags , on januari 19, 2010 by tomaskarls

Jag var just på mitt första Spinningpass… *flämtar* Det var värre än jag hade föreställt mig… *skakar och försöker träfdrfa rätt tangenter*.

Ni som har testat Spinning kan ju bara humma, nicka förstående och tänka ”där ser han”.

Jag visste ungefär vad det gick ut på, man cyklar på motionscyklar och lyssnar på musik medan någon gapar i en mikrofon. I princip var det ju det oxo, men inte riktigt.

Spinningen leddes av en slags diskjockey uppe på ett podium, en yberfit (vältränad) tjej. Precis som vanliga DJ:s reglerade hon musik och lampor, samtidigt som hon sa åt folk vad dom skulle göra. Ovanför henne fanns en skärm som jag först inte fattade vad det var, men det visade att man kan använda pulsmätare och se sin egen och andras puls på skärmen. Kanske tillika en lite säkerhets anordning. Jamenar, ifall det mitt i allt står 00, vilket inte kändes helt osannolikt att det skulle kunna göra, på någons mätare kan det ju vara en idé att kolla upp denne.

Cyklarna var inga vanliga motionscyklar. Det var såna där pedalerna snurrar hela tiden. Bromsen hittade jag direkt, men jag kom inte på hur man skulle ställa motståndet. Jag hann redan tänka tanken att det kanske är tjejen som leder Spinningen som ökar motståndet på allas cyklar. Sådär liksom för att hålla koll på att ingen slöar. Nå, så var det inte iaf. Thank Good!

Början gick bra. ”Aloitetaan rennostiiii, lämmitetäään…. (Vi börjar lugnt och värmer upp…)”, sa tjejen som drog passet. ”Det här blir ju lätt”, tänkte jag. Som en walk in the park jämfört med ett Giro di Replotbron. Enda tills tills tjejen skrek till att ”Noustaaaan ylös ja mennäään kovaaaaaaa…. (Vi ställer oss upp och köööör hååååårt…). Stå och cykla? Och det visade sig att här fanns min största okunskap om vad Spinning går ut på, det att man en stor del av tiden ska stå och cykla. Efter 13 minuter av det 45 minuter långa passet slängde jag för första gången en blick på klockan. ”Shit! Är det så där länge tills halva tiden gått ännu”, tänkte jag. Ni fattar själva hur det kändes efter 45 min.

Och tjejen som drog passet blev knappt andfådd…

Blixten

Posted in Uncategorized with tags , , on januari 9, 2010 by tomaskarls

Jag var på ett femårskalas idag. Lille A. fyllde fem. Igår hade han poängterat åt mormor att han faktiskt bara är fyra. Men idag fyllde han fem. Det var han väldigt tydlig med. Tiden går.

En utmaning för en lastgammal 35 åring som jag är att hitta en present som går hem i den unga generationen. Men det finns hjälp. Det finns tydliga riktmärken man ska söka efter i affärerna för att veta att man är på rätt spår. Sök efter Blixten, hittar du något blixtenrelaterat så är det ett ganska säkert kort. Det är tydligen det som gäller nuförtiden. Vad fan hände med Kalle Anka?

Äran för den kreativa tårtan går till Lille A:s mor.

Political Warming

Posted in Uncategorized with tags , , , , on januari 6, 2010 by tomaskarls

När jag svarade på Lizas kommentar här under så kom jag att tänka på en sak som faktiskt är sann.

Det hände sig under min korta karriär som journalist. Jag var utskickad av Hufvudstadsbladet för att delta i en presskonferens om bostadsmässan i jagminsintevar. Antagligen där den var i år, var det nu var.

Anyway, en av talarna var bostadsminister Vapaavuori. Före han började dra det politiskt korrekta snacket om byggnormer som EU hade bestämt om så öppnade han med en ”icebreaker” (isbrytare), som sade mer än allt. Ministern sade ungefär så här: ”Oavsett om man tror på Växthuseffekten eller inte så är den sanning nu när EU har beslutat att den är det.”. Och nu skämtar jag inte, så sade han.

Uttalandet säger väldigt mycket. Det berättar hur politiskt- och ekonomiskt tung växthusefekten har blivit. Genom att EU har godkänt Växthuseffekten som ett faktum så binder det dess regeringar (som Vapaavuori) att arbeta i den riktningen. Och för de företag som gynnas av den lär hålla fast vid den här teorin så länge det går, oavsett vad sunt förnuft säger.

Det ska bli intressant att se vem som är den förste politikern som vågar gå ut i offentligheten med att Växthuseffekten är blahaaaa. Det lär dröja. Få se hur mycket skada det ställer till med.

Global Confusion

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on januari 5, 2010 by tomaskarls

Om man tänker på att världen, enligt vissa, håller på att hettas upp till ett gigantiskt växthus på grund av människans aktivitet så är det ju just precis såna här bilder (klicka på den orange texten) man skulle förvänta sig att se, fast tvärt om. Alltså bilder som visar att det är ovanligt varmt på olika ställen av världen. Mais non!

Det är något som inte stämmer. Det är förvirrande, confusing. Eller så har klimatmötet i Köpenhamn nått väldigt snabba resultat.