Arkiv för januari 19, 2010

45 Minutes in Hell

Posted in Uncategorized with tags , on januari 19, 2010 by tomaskarls

Jag var just på mitt första Spinningpass… *flämtar* Det var värre än jag hade föreställt mig… *skakar och försöker träfdrfa rätt tangenter*.

Ni som har testat Spinning kan ju bara humma, nicka förstående och tänka ”där ser han”.

Jag visste ungefär vad det gick ut på, man cyklar på motionscyklar och lyssnar på musik medan någon gapar i en mikrofon. I princip var det ju det oxo, men inte riktigt.

Spinningen leddes av en slags diskjockey uppe på ett podium, en yberfit (vältränad) tjej. Precis som vanliga DJ:s reglerade hon musik och lampor, samtidigt som hon sa åt folk vad dom skulle göra. Ovanför henne fanns en skärm som jag först inte fattade vad det var, men det visade att man kan använda pulsmätare och se sin egen och andras puls på skärmen. Kanske tillika en lite säkerhets anordning. Jamenar, ifall det mitt i allt står 00, vilket inte kändes helt osannolikt att det skulle kunna göra, på någons mätare kan det ju vara en idé att kolla upp denne.

Cyklarna var inga vanliga motionscyklar. Det var såna där pedalerna snurrar hela tiden. Bromsen hittade jag direkt, men jag kom inte på hur man skulle ställa motståndet. Jag hann redan tänka tanken att det kanske är tjejen som leder Spinningen som ökar motståndet på allas cyklar. Sådär liksom för att hålla koll på att ingen slöar. Nå, så var det inte iaf. Thank Good!

Början gick bra. ”Aloitetaan rennostiiii, lämmitetäään…. (Vi börjar lugnt och värmer upp…)”, sa tjejen som drog passet. ”Det här blir ju lätt”, tänkte jag. Som en walk in the park jämfört med ett Giro di Replotbron. Enda tills tills tjejen skrek till att ”Noustaaaan ylös ja mennäään kovaaaaaaa…. (Vi ställer oss upp och köööör hååååårt…). Stå och cykla? Och det visade sig att här fanns min största okunskap om vad Spinning går ut på, det att man en stor del av tiden ska stå och cykla. Efter 13 minuter av det 45 minuter långa passet slängde jag för första gången en blick på klockan. ”Shit! Är det så där länge tills halva tiden gått ännu”, tänkte jag. Ni fattar själva hur det kändes efter 45 min.

Och tjejen som drog passet blev knappt andfådd…