17 år sedan

När jag vaknade i morse så slog det mig att det här inte var vilken fuckin’ dag som helst. Datumet påminde mig om att det inte är självklart att man vaknar nästa dag, eller att ens nära och kära finns där nästa dag, och nästa, och nästa osv…

För 17 år sedan, 6.2.1993, vaknade jag på Centralsjukhuset i Vasa efter en våldsam bilolycka, men min kompis J. gjorde inte det. Det blev en brutal påminnelse om hur bräckliga våra liv är, hur små marginalerna är och hur lätt det är att ta morgondagen förgiven. Sedan dess har jag många gånger kommit på min själv med att göra just det, ta allt förgivet, ganska ofta till och med. Men det är kanske ganska mänskligt. Det blir svårt att leva om man hela tiden går omkring och tänker på att man kan dö när som helst.

Anyway, nu tänker jag inte skriva mer om det. Men jag har, sedan jag började blogga, tagit upp det här på årsdagen av den här hemska olyckan. Mycket för att skänka J. en tanke. J. som dog när han var som mest levande.

Jag förknippar alltid J. med The Eagles. Och jag hade tänkt att vi skulle lyssna på en låt av The Eagles som avslutning på det här inlägget. Men när jag gick in på You Tube för att leta fram Desperado av The Eagles så föll blicken på den här videon. Och det slog mig att Desperado med Örnarna är ganska sorglig medan den här är ganska positiv. Den är oxo en sån så att skulle jag bli tvungen att nämna någon favoritlåt, så vore det den här. Så mitt i allt blev det solklart för mig att det är den här som ska spelas till minne av J., just för att så som jag minns honom så var han otroligt positiv och  han hade en stor framtidstro.

6 svar to “17 år sedan”

  1. Usch ja, olyckor kan hända så snabbt. Min dotter höll på att frontalkrocka idag, men det slutade med att bilarna hamnade i varsin snödriva på varsin sida av vägen och ingen skadades. Hon fick sladd när hon körde i 89 km/h och kom över i mötande fil :-/

  2. Och ändå…..du var den som fick vara med lite till….fint att du minns din kompis J såhär.

  3. Det kan vi ju göra på klassträffen också, om du vill .. spela låten alltså. Och jag är glad att du överlevde kraschen, vi var alla chockade då det hände. Livet är skört som du säger, men jag tror att J. har det bra nu, var han än är.

  4. tomaskarls Says:

    Yvonne: Oj, oj, oj… :-/ Väglaget var asdåligt igår (lördag).

    Kerstin: Ja, det fick jag.

    Leila: Nå, vi får se…

    Jo, det var minst sagt en chock. Ett brutalt uppvaknande på något sätt…

  5. Tankesultanen Says:

    Hade för mig att olyckan ägde rum någon gång efter nyår, så jag tänkte faktiskt häromdagen på att det inte måste varit än eftersom du aldrig brukar glömma att skriva några rader om honom och olyckan.
    Man borde nog inte ta allt så för givet som man dessvärre oftast gör. Men, som du sa, det är väl mänskligt.

  6. tomaskarls Says:

    Tank: Nä, det är väl ganska mänskligt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: