Arkiv för maj, 2010

TJ 61, Eller Två Månader

Posted in Uncategorized with tags , on maj 31, 2010 by tomaskarls

Sista maj har vi idag, och det är exakt två månader till D-Day. En bra dag att summera upp månadens träning.

Kilometerräknaren stannade, i och med dagens Giro, på 468,5 för maj. Det är 31,5 km från målet på 500 km som jag hade satt upp för den här månaden. 500 km bara för att det är ett jämt och passligt tal. Jag skulle bra ha nått upp till 500 oxo om det inte hade varit för att det blev en hel del annat program senaste helg som gjorde att förra veckans kilometrar blev färre än planerat. Dessutom var det lite skralt under första veckan av maj. Men, 468,5 km får man väl vara nöjd med ändå, utöver det har jag ju avverkat några spinningpass oxo.

Dagens Giro var annars ganska segt. Fan vad det blåste! Det var en sån dag när det kändes som att det var motvind hela tiden. Det susade i öronen och pedalerna gick trögt både på ditvägen och hemvägen. Kanske lite mer sus och lite tyngre på hemvägen. Men något flyt var det inte. Dessutom hade jag för mycket kläder på mig. Det är svårt att veta vad man ska sätta på sig när det är sånt här omväxlande väder. I-lands problem…

Visste ni att det ska vara ca. 7 bars lufttryck i däcken på en landsvägscykel. Det är mer än tre gånger det tryck som finns i en bilring. Cyckeldäcken måste pumpas ungefär vart annat eller vart tredje Giro.

Annonser

Dr.

Posted in Uncategorized on maj 28, 2010 by tomaskarls

Ikväll ska jag gå på en doktorsmiddag. Personen som har doktorerat har jag helt lärt känna via bloggandet och nätet. Så vem har sagt att tid framför datorn är bortkastad tid?!

Nä, jag hinner inte skriva mer… Gotta go…

Svårt att fota sig själv i spegeln.

Rally

Posted in Uncategorized on maj 28, 2010 by tomaskarls

Den här måste ni bara se :)

Sömngångare

Posted in Uncategorized on maj 27, 2010 by tomaskarls

Jag sitter här och funderar, starkt misstänker, att jag har gått i sömnen i morse.

När jag skulle gå ut och ta bilen till jobbet och öppnade mellandörren så fanns där inget vasablad. ”Har det inte kommit någå vasablad?”, tänkte jag. I nästa stund slog det mig att jag ju hörde (vaknade med ett ryck) när tidningen damp ner i morse, så det borde ju finnas en tidning där. Jag vände om och gick tillbax in i köket. Och mycket riktigt. Där låg vasabladet på köksbänken dit jag brukar slänga det. Jag har absolut inget minne av att jag skulle ha tagit bort det från dörren och slängt det på köksbänken, inget alls. Så vad återstår då? Antingen spökar det här och jag bor inte så ensam som jag tror, eller så har jag gått i sömnen.

Hmmm… Och det här är faktiskt sant. Inget jag bara hittar på.

Nå, så länge jag inte upptäcker att jag har skrivit något blogginlägg eller kommenterat folks bloggar i sömnen så kan jag leva med det.

TJ 67

Posted in Uncategorized on maj 25, 2010 by tomaskarls

Vädergudarna är nyckfulla i år. När det blev varmt för ca. 2 veckor sen tänkte jag att nu kan jag tvätta och sätta undan de långa cykelbyxorna och ta fram dem i oktober igen. Men icke! Inför kvällens Tour behövdes de igen, när termometern visade runt 10 och vinden ven. Där ser man…

På tal om kvällens Tour, så var det en väldigt bra Tour. En av de bästa den här säsongen. Det var ett sånt där träningspass när man tydligt känner att man gjort framsteg. Allt har ett bättre flyt helt enkelt och man orkar mer, tydligt orkar mer.

Jag hade tänkt cykla 50 km OM jag orkar. Jag hade gett mig själv optionen att svänga tidigare än 25 km om jag tyckte att det kändes så. Men efter 25 km tyckte jag det gick så bra och jag kände mig inte så trött och det värkte inte så mycket någonstans, så jag beslöt mig att cykla 5 till och därmed slå längdrekordet för en enskild Tour. Sen när jag svängde lite efter Köklot byagård, lite över 30 km från home sweet home, så insåg jag varför det hade gått så bra dittills. På vägen till Köklot byagård hade jag nämligen haft medvind, vilket betydde att jag hade motvind hem. Jag fattar inte att jag inte tänkte på det. Det visar kanske hur lätt det är att lura sig själv och tro det man vill tro, nämligen att man blivit så mycket snabbare.

Nå, motvinden var inte hela världen, men det gick avsevärt mycket långsammare tillbax. Det var inte bara medvinden under första halvan som gjorde Touren till en bra Tour, jag hade oikeesti bra flyt.

Men 60 km tar ändå på krafterna så jag orkar inte fota någå. Vet inte vad det skulle vara heller. Byxorna? Nä, dom ser så fåniga ut när man inte har dom på sig.

Jag spelar en låt i stället. Den har ingenting med någonting att göra, utan är bara en låt jag hörde på radion en gång och tänkte ”Oj vilken svängig låt!”

Om Vecka 20

Posted in Uncategorized with tags on maj 23, 2010 by tomaskarls

Vecka 20 år 2010 drar sina sista andetag och förbereder sig på att möta sin skapare, och vecka 21 står inför randen av att födas.

Vecka 20 var den längsta jobbveckan sen jag började på Iso W. Den var förstås, i absoluta mått mätt, lika lång som alla andra. Men den kändes mycket längre. På onsdag morgon kunde jag inte fatta att det bara var onsdag ännu. Det berodde kanske på att jag hade ledigt veckan före. Man borde kanske inte ta ledigt, utan bara köra på.

Vecka 20 var oxo veckan då akkun (batteriet) i min bil gick till sällare jaktmarker. På onsdag morgon, när jag redan var in a bad fuckin’ mood för att det bara var onsdag, öppnades inte dörren på bilen när jag tryckte på knappen som skulle öppna dörren. Jag trodde att det var fel på mojängen på nyckelringen så jag hämtade reservnyckeln. Samma sak. I det skedet var jag så arg och trött och sur att jag inte tänkte på att man kan öppna dörren på vanligt sätt med nyckeln. Så jag stegade iväg till bussen och betalade 2,90 för en enkelbiljett till Runsor. Det var först på jobbet som mina kolleger upplyste mig om att det borde gå att öppna med nyckeln oxo. Ähum…

Nå, när jag kom hem gick jag till bilen och kollade, och visst gick det. Så på torsdag morgon stegade jag iväg till bilen igen, öppnade dörren med nyckeln, satte in nyckeln i startlåset och vred om. Vad tror ni hände? Just det, inget. Bilen var stendöd och DÅ fattade jag att det var akkun som det var fel på och inte låset. Ähum… Det var bara att stega iväg till bussen och betala 2,90 för en enkelresa till Runsor.

Så på torsdag eftermiddag fixade jag ett par startkablar och bad systeryster att komma över med sin bil för att få ström. Bilen startade direkt och jag körde en sväng för att ladda akkun. Efteråt startade bilen hur bra som helst, så jag tänkte att då ska den väl funka på fredag morgon oxo. Men icke! På fredag morgon var bilen lika död som på torsdag och jag insåg att akkun antagligen var helt slut. Så det var bara att stega iväg till bussen och… ja. Nå, imorgon borde jag, efter många om och men, få ordnat en ny akku. Så då ska den här rumban vara slut.

Vecka 20, närmare bestämt idag, var oxo veckan då jag fick min första fortkörningsbot. Jag kom norrifrån, närmade mig de första trafikljusen, satt i helt andra tankar och så mitt i allt lystes himlen upp av en stark blixt. ”Fuck!”, tänkte jag och kastade ett öga på hastighetsmätaren som visade 73 där man bara fick köra 60. Upps… Som tur var hade jag syrrans bil så räkningen kommer väl till henne. Någon nytta hade jag alltså av akkustrulet.

Träningssaldot inför Botniacyklingen för vecka 20 blev: 1 spinningpass på mördarnivå och 106 km på cykeln, uppdelade på tre turer. Det får man väl vara nöjd med. Jag hade gärna cyklat en sväng idag oxo men jag kände redan igår att mina benmuskler hade behövt mer vila. Egentligen borde jag ha cyklat idag i stället för igår. Gårdagens tur var inget vidare. Nåja, skit samma. Positivt med gårdagens tur var ändå att jag mötte Liza cyklandes på sin cykel. Ungefär 1 sekund såg jag henne och fattade vem det var som smajlade och vinkade innan hon susade förbi (ja, vi möttes, hon cyklade inte OM mig och susade förbi på DET sättet).

Annars knallar det väl på. Tankar kommer och tankar går, men frågorna består.

Tomas i slutet på vecka 20 år 2010, svamlandes på bloggen.

Konstigt dyrt

Posted in Uncategorized on maj 20, 2010 by tomaskarls

Någon har stulit tavlor, konst, värda runt en halv miljard, 500 miljoner, euro (!) i Paris.

Hur kan fem tavlor vara värda så mycket pengar, och hur kan det gå att stjäla dem om de är så dyrbara? Man tycker att det skulle vara möjligt att med dagens teknik och erfarenheter från tidigare stölder göra det omöjligt att stjäla något som är så värdefullt. Tydligen inte…

Varifrån kommer värdet? De här tavlorna är värda lika mycket som två och ett halvt av det största kraftverk som Iso W. någonsin sålt (meddelades för en vecka sedan). Fem tygbitar med lite färg på är värda lika mycket som 45 stora dieselmotorer med all kringutrustning och allt arbete att få dom till två och ett halvt kraftverk.

Eller, så är de värda en tredjedel av Finlands omdebatterade lån till Grekland. Kanske tjuven är från Grekland?!

Hmm… Det känns som att det är något fel någonstans.