Om Vecka 20

Vecka 20 år 2010 drar sina sista andetag och förbereder sig på att möta sin skapare, och vecka 21 står inför randen av att födas.

Vecka 20 var den längsta jobbveckan sen jag började på Iso W. Den var förstås, i absoluta mått mätt, lika lång som alla andra. Men den kändes mycket längre. På onsdag morgon kunde jag inte fatta att det bara var onsdag ännu. Det berodde kanske på att jag hade ledigt veckan före. Man borde kanske inte ta ledigt, utan bara köra på.

Vecka 20 var oxo veckan då akkun (batteriet) i min bil gick till sällare jaktmarker. På onsdag morgon, när jag redan var in a bad fuckin’ mood för att det bara var onsdag, öppnades inte dörren på bilen när jag tryckte på knappen som skulle öppna dörren. Jag trodde att det var fel på mojängen på nyckelringen så jag hämtade reservnyckeln. Samma sak. I det skedet var jag så arg och trött och sur att jag inte tänkte på att man kan öppna dörren på vanligt sätt med nyckeln. Så jag stegade iväg till bussen och betalade 2,90 för en enkelbiljett till Runsor. Det var först på jobbet som mina kolleger upplyste mig om att det borde gå att öppna med nyckeln oxo. Ähum…

Nå, när jag kom hem gick jag till bilen och kollade, och visst gick det. Så på torsdag morgon stegade jag iväg till bilen igen, öppnade dörren med nyckeln, satte in nyckeln i startlåset och vred om. Vad tror ni hände? Just det, inget. Bilen var stendöd och DÅ fattade jag att det var akkun som det var fel på och inte låset. Ähum… Det var bara att stega iväg till bussen och betala 2,90 för en enkelresa till Runsor.

Så på torsdag eftermiddag fixade jag ett par startkablar och bad systeryster att komma över med sin bil för att få ström. Bilen startade direkt och jag körde en sväng för att ladda akkun. Efteråt startade bilen hur bra som helst, så jag tänkte att då ska den väl funka på fredag morgon oxo. Men icke! På fredag morgon var bilen lika död som på torsdag och jag insåg att akkun antagligen var helt slut. Så det var bara att stega iväg till bussen och… ja. Nå, imorgon borde jag, efter många om och men, få ordnat en ny akku. Så då ska den här rumban vara slut.

Vecka 20, närmare bestämt idag, var oxo veckan då jag fick min första fortkörningsbot. Jag kom norrifrån, närmade mig de första trafikljusen, satt i helt andra tankar och så mitt i allt lystes himlen upp av en stark blixt. ”Fuck!”, tänkte jag och kastade ett öga på hastighetsmätaren som visade 73 där man bara fick köra 60. Upps… Som tur var hade jag syrrans bil så räkningen kommer väl till henne. Någon nytta hade jag alltså av akkustrulet.

Träningssaldot inför Botniacyklingen för vecka 20 blev: 1 spinningpass på mördarnivå och 106 km på cykeln, uppdelade på tre turer. Det får man väl vara nöjd med. Jag hade gärna cyklat en sväng idag oxo men jag kände redan igår att mina benmuskler hade behövt mer vila. Egentligen borde jag ha cyklat idag i stället för igår. Gårdagens tur var inget vidare. Nåja, skit samma. Positivt med gårdagens tur var ändå att jag mötte Liza cyklandes på sin cykel. Ungefär 1 sekund såg jag henne och fattade vem det var som smajlade och vinkade innan hon susade förbi (ja, vi möttes, hon cyklade inte OM mig och susade förbi på DET sättet).

Annars knallar det väl på. Tankar kommer och tankar går, men frågorna består.

Tomas i slutet på vecka 20 år 2010, svamlandes på bloggen.

10 svar to “Om Vecka 20”

  1. Borde säkert inte skratta, men… ibland blir det så kul med strul. Åtminstone när man inte drabbas själv. Eller när man kan se på det i efterskott. Hoppas det ordnar sig med akkun.

  2. tomaskarls Says:

    Yvonne: Skratta på du bara, det bjuder jag på :)

    Nu fastnade din kommentar i spamfiltret igen…

  3. 106 km? Det är nog ett alldeles utmärkt km-saldo för världshistoriens längsta arbetsvecka! :) Mycket bra jobbat Tomas! Om några timmar slussas vi in i en alldeles sprillans ny vecka! Få se vad den för med sig?

  4. Ähum .. och vad säger syrran?

  5. men Liza.. om veckan var lång så hinner man med flera träningspass också ;).
    Ja, tack Tomas för det skratt jag fick. Speciellt det med nyckeln var roligt.. det är en sak som jag också skulle klara av. Lätt!

  6. tomaskarls Says:

    Liza: Ja få se vad den nya veckan för med sig. Man vet aldrig hur livet set ut om en vecka den här tiden :)

    Kat: Hon vet inget än :)

    Jenny: Egentligen tycker jag att det är lättare att komma sig iväg och träna när det är segt på jobbet, man behöver liksom den där kontrasten mer.

    Och jag bjuder gärna på det skrattet. Jag kunde inget annat än skratta när jag kom till jobbet själv heller, och insåg tabben :)

  7. Ny akku?

  8. tomaskarls Says:

    Kat: Japp! Idag borde bilen starta :)

  9. Du köpte väl ett Silver-kalciumbatteri? Det är en ny typ av batterier som börjat säljas för ett par år sedan hos Biltema i Sverige men tydligen inte i deras butiker i Finland. Köpte ett för ett år sedan. Det kostar 799 Skr. De har bättre egensaper än vanliga blybatterier om man startar ofta och kör bara korta sträckor.

  10. tomaskarls Says:

    hsg: Ärligt talat så vet jag inte. Jag gick bara in till affären och sa ”Jag ska ha en motsvarande akku till den som jag har i bagageluckan på bilen där ute. Kom ut och se så vi säkert får rätt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: