TJ 1

All is prepared! Cykeln är putsad, cykeln är servad (lite, behövdes inte mycket) väskan är packad, infon är genomläst, alla lappar är ifyllda, ungefär 1000 km är cyklade, däcken är inte pumpade för det gör jag imorgon bitti för att det inte ska pysa ut under natten så att jag har maximalt tryck i däcken imorgon och kolhydrater är tankade. Har jag glömt något? Antagligen.

Jag gjorde ett mentalt träningspass idag på eftermiddagen när jag hämtade nummerlapparna och det andra stuffet från Norvalla. Jag körde tillbax till Vasa via Kaitsor-Hällnäs-Maxmo-Vassor, för att memorera varje backe, varje kurva och varje ojämhet i marken. Det var tur! Det hade nämligen satts upp skyltar redan nu hur man ska cykla och jag märkte att jag hade missuppfattat rutten. Jag trodde att man skulle svänga direkt till larvvägen i Vassor. Men icke! Man ska till Kuni och svänga oxo. Där ser man! Tänk vilken panik jag skulle ha fått imorgon om när jag märkt att jag missberäknat sträckan.

Nu önskar jag mig bara en god natts sömn och uppehåll imorgon. Bara det håller upp får det vara vilket väder det vill. Fast det är bastuvärme och fast det blåser. Sen är det ”bara å ååk”, som Stenmark sa.

Kvällens vaggvisa

Vackert! En perfekt tolkning av en perfekt sång.

Nattens drömmar

Inatt drömde jag om snöröjning. Jag drömde att jag skottade snö med traktorn hemma i Byhåla. Sen i samma veva drömde jag att det var senhöst och att jag mitt i allt höll på att köra fast med traktorn på en blöt och gyttjig väg.

Det fick mig, nu när jag är vaken och sippar på den första koppen kaffe, att tänka på senaste vinter och den värsta snöperioden. Specifikt tänker jag på den där dagen då det var grym snöstorm. Föräldrarna var bortresta så jag åkte till Byhåla direkt efter jobbet för att röja snö. Det första jag gjorde var att köra fast med bilen ute vid riksåttan så att jag fick plumsa i höga snödrivor med mina kontorsråtteskor de ungefär 400 metrarna upp till där traktorn fanns, sen gräva lös bilen ur snön, ägna några timmar åt att skotta snön för att se allt driva igen nästan direkt, sen när allt var nästan färdigt köra fast med traktorn i ett dike och slutligen få parkeringsböter i stan för att snödrivor var parkerade på alla lediga platser.

Plötsligt får jag dåligt samvete över att jag i mitt stilla sinne gnällt på värmen i sommar när det varit som varmast. Plötsligt känns det helt ok med över 30 grader i skuggan.

Den vilda festen

Som sagt, igårkväll hade vi klassträff från högstadiet. Det är tj.. *host*..ugo år sen vi gick ut nian. Det är ganska många år om man tänker efter. Mycket vatten har runnit genom Vörå oovin under den tiden.

Det var en lyckad träff. Det tror jag alla som var där är överens om. Jag tyckte att alla såg ut som jag minns dom, men sen när vi kollade på bilder från den tiden och klassfoton så insåg jag att vi ändrats en hel del. Alla hade blivit mycket snyggare.

Nåja, det om det. Få se vad nästa tjugo år för med sig.

Ikväll var vi dit och röjde undan. Så här såg det ut då vi kom. Värre har man sett.

TJ 7

Idag satte jag personligt distansrekord genom att cykla 69 km i en och samma Vuelta. Jag siktade på 70. 70 för att det är ett jämt och bra tal just ovanför 67, vilket är sträckan för nästa veckas Botniacykling. Jag tänkte att jag cyklar ut mot Köklot och så vänder jag när mätaren visar 35. Men gissa vad som hände! Jo, när det stod 34,5 på mätaren tog vägen slut. Det är sant! Mitt i allt kom jag ut till en pittoresk liten småbåtshamn, men inte mera väg att cykla på. Så det vara bara att vända. Snopet! Men jag är ganska nöjd ändå.

Det är väldigt intressant det här med den mentala inställningen. Att cykla 69 km gick förvånansvärt lätt. Missförstå mig inte nu. Det var inte lätt. Men när man tänker på att ibland när jag cyklat 35 km har jag varit helt slut när jag har stigit av, och hade någon då sagt att jag måste cykla 35 km till så hade jag satt mig ner och gråtit. Men idag hade jag ställt in mig på att cykla långt. Redan under veckan. Hmmm…

Jag tror det här får bli sista Vueltan före nästa lördag. Kilometersaldot ligger nu på ganska exakt 1000 km, det får räcka. Nu gäller det att vila och samla krafter. Ytterligare ansträngningar ger inget mervärde. Eller vad tror ni? Ni som idrottar mycket och som läser här? Alltså inte du Tankis.

Medvind (cykeln) är så trött efter dagens ansträngning att den bara står på balkongen och flämtar och surar och vill inte vara med på bild. Så ni får nöja er med en bild på Medvind från när den var ung.

Onsdagstrams

Jag har gått in i bleket på havet av blogginlägg där inspirationens vind vanligen blåser mer eller mindre. Det finns inget att skriva om, känns det som. Inget förutom cyklandet och det blir ju tjatigt.

Tillvaron just nu går ut på att vänta på semestern som börjar efter nästa vecka. Allt annat har stannat. Jag jobbar och väntar på semestern, ungefär. Och jobbandet har det blivit mycket av de senaste veckorna och det blir det fram till nästa fredag eftermiddag oxo. Först skötte jag kollegans jobb i två veckor, och då får man tänka till lite extra. Nu gäller det att tänka till lite extra för att kollegan ska sköta mitt jobb i fyra veckor.

På tal om vind, oj vad det blåser nuförtiden. Igår upplevde jag den hittills starkaste motvinden när jag cyklat. Det var där i…, i…., i…. Ja, är det nu Iskmo eller Jungsund? Där före man kommer ut till Görnvik, iaf. Där! Där blåste motvind! Sen när jag kom ut på banken som leder ut till replotbron kom vinden lite från sidan, vilket gjorde att det blev lite vingligt.

På tal om väder så har det varit ganska varmt den senaste tiden. Jag tillåter mig att ha den politiskt inkorrekta åsikten att det har varit för varmt. Det största problemet är att det blir svårt att sova, och när det blir problem att sova blir livet tungt. Menmen… Det går väl över, så får man gnälla i kölden sen.

På tal om semestern så har jag inte planerat något speciellt ännu. Semester är ju just det att man inte har något planerat och kan göra det som faller en in.

I helgen ska vi ha klassträff från årskurs 9 i högstadiet. De säger att det är 20 år sen jag gick på nian. Det ska bli… spännande att se hur gamla alla blivit.

På tal om inget så måste jag avsluta för den här gången nu, eftersom syrran hotade med att komma hit och snacka skräp.

Annars då?! Vad händer?

Spelar

TJ 15

Jo… *harkel*… Det är en sak jag måste berätta. Den här Botniacyklingen, som dom här ”TJ” (tänään jäljellä) inläggen handlar om. Dehäran… Jag har ju hela tiden sagt att jag ska köra den längre sträckan, på 106 km. Och det har jag levt efter själv oxo och trott på. Menmen… Under de senaste Tourerna har sanningen blivit svårare och svårare att ignorera i och med att TJ talet sjunkit. Att cykla 106 km vore nog att mig vatten över huvudet. Att cykla 50-60 km går helt ok, det har jag gjort många gånger, men att fortsätta 45 till efter det känns inte realistiskt. Säkert skulle det gå med någon ände före. Men jag är bara 35, så det är inte värt att ta livet av sig.

Jag trodde nog att det skulle gå snabbare att träna upp en dålig kondition än vad det gör. Man måste komma ihåg att jag bara för lite över ett år sen var världens soffpotatis, och då menar jag vad jag säger. Sen blev det en del cyklande förra sommaren. Slappande under oktober november och december. Sen spann det iväg i januari när jag upptäckte spinningen. Ja, och sen nu på våren och sommaren Tourerna på Medvind. Menmen… Hmmm… Räcker det som förklaringar? Inte?!

Sen borde jag antagligen ha haft ett mera strukturerat träningsprogram. Nu har jag kört mest enligt mustuntuu programmet. Jag har antagligen kört för lite såntdär lågintensiv träning. Jag blir lätt för ivrig och vill dra på allt jag orkar. Det borde man antagligen inte göra varje gång. För cyklat har jag nog gjort minsann…

Menmen… 67 km blir det förstås. 67 km ska inte vara några problemos. Jag tog det här beslutet redan i onsdax men jag har dragit mig för att berätta det. Det är lite som när man har lånat farsans bil och skråmat den, eller som när man har plöjt ner morsans jordgubbsland i misstag för att det var så mörkt (det har faktiskt hänt).

Jag citerar Liza och säger att jag hoppas att ni inte är alltför besvikna och tycker att jag är en mes, men jag behöver mer distans till mitt gamla soffpotisliv för att cykla 106 km på en gång.

Och inte ska jag träna ikväll heller. Näe, skajaginte… Jag ska snart ta cykeln (inte Medvind utan morsans) och cykla ner till Öurstranden här i Byhåla för att dricka och snacka vin med vinmorbrodern Mr. N. med fru Mrs L. Jaahhh *drar in luften*, detskaaaajaag….