Arkiv för oktober, 2010

Kolesterolmyten

Posted in Uncategorized with tags , , on oktober 30, 2010 by tomaskarls

Det här ämnet har jag skrivit om tidigare, för länge sen. Nu har YLE gjort ett bra program på ämnet som talar för sig självt (heter det ”tala för sig självT” eller ”tala för sig själv”? Cia?). Jag tycker ni ska se det.

Oj, oj, oj vad läkemedelsindustrin kör med oss…

Se programmet HÄR.

TJ -87

Posted in Uncategorized with tags on oktober 26, 2010 by tomaskarls

Jag körde nyss ner Medvind (cykeln) från balkongen till förrådet i källaren. Det börjar ju bli vinter, hur mycket man än försöker förneka det. Så det blir säkert kallt att stå där ute och hänga, tänkte jag.

Jag har inte cyklat regelbundet ända fram till nu. Om sanningen ska fram så har jag inte cyklat så värst mycket sen Tour de Botnia. Tränat regelbundet ja, men inte cyklat. Nästan allt kretsade kring cyklandet från mars till slutet av juli. Det blev lite overkill. Efter racet nappade det inte på samma sätt att trampa iväg ut mot Köklot, så jag har knallat iväg till gymmet istället. Men jag känner mig inte som någon dålig människa för det. Huvudsaken att man rör på sig.

Men som jag skrev då, för 87 dagar sen, gav Tour de Botnia mersmak. Om jag lever och har hälsan, är kvar i den här delen av världen och inget oförutsett inträffar så blir det nog en Tour de Botnia 2011. Men dit är det länge ännu.

Scen från årets Tour de Botnia. Det där kommer jag inte att göra om nästa år.


Pre-spinn angst

Posted in Uncategorized with tags on oktober 20, 2010 by tomaskarls

Om 10-15 minuter ska jag gå till gymmet för ett 45 min. långt spinningpass, 45 minuter in hell. Det kommer att bli grymt. Tjejen som drar det här passet brukar ha riktiga mördarpass. Det kommer att bli blod, svett, tårar och slut på vattnet efter 20 minuter. Nå, kanske inget blod ändå. Men allt det andra for sure… Efter 15 min. kommer jag att fråga mig själv va fan jag gör här, igen.

Well, nu går jag. Vi syns, om jag överlever.

Måndag hos tandläkaren

Posted in Uncategorized with tags , on oktober 11, 2010 by tomaskarls

Jag var till tandläkaren idag. Tala om att sätta sten på bördan. Som om inte måndagar skulle vara tillräckligt ångestfyllda ändå.

Men det var jag alltså. Det var ganska tidigt på förmiddagen och jag var nog hennes första patient för veckan. Jag fick det intrycket när jag kom in eftersom de höll på att plocka fram alla hemska instrument och hon hade lite av ”ok-nu-kör-vi-en-vecka-igen-då” uttrycket i ansiktet.

Nå, jag lade mig ner i stolen och hon sa vad som skulle göras idag, bland annat bygga ett litet hål. Hon poängterade att det var litet så jag tänkte att det här går snabbt och smärtfritt (om man nu kan använda det ordet i samma mening som ”tandläkare”). Jag gapade och hon kollade med spegeln, skrapade med den vassa piggen dom använder och hummade lite. Sen tog hon tag i mitt huvud och svängde det så att hon skulle komma åt bättre, sköterskan startade sugen som började sörpla och sen hörde jag hur borren varvades upp för första gången.

Hon började borra försiktigt. Redan efter den första korta borrsessionen fick jag känslan av att det inte kanske var SÅ lätt som hon sagt. Jag märkte hur hon koncentrerade sig lite extra för nästa session, efter att åter ha rättat till läget på min skalle. Hon borrade och petade med den vassa piggen om vart annat. Sen vet jag inte exakt vad som hände. Antingen svalde jag eller så ryckte jag till mitt under en borrsession, men mitt i allt kände jag hur det högg till i köttet under tungan och sekunden efteråt såg jag hur det steg upp en rökpelare ur käften, sån där rök som uppstår när man kastar kött på en glödhet grill eller brännmärker boskap.

Den glödheta och sylvassa borren hade sluntit bort från tanden, där den var tänkt att hållas, och ner i köttet under tungan, och alltså borrat/brännt/skurit upp ett jack under tungan, därav röken och smärtan. Borrljudet tystnade tvärt och jag märkte hur tandläkaren fick en allvarlig min under munskyddet. Snabbt satte hon bort borren och fick fram kompresser i stället, och jag förstod att det var slut på borrandet för en stund. Hon tryckte kompressen på såret, tittade närmare på det och jag kunde nästan höra hur hon tänkte ”voi perkel, typiskt måndag morgon”.

– Jag måste nog sätta ett stygn där, mumlade hon bakom sitt munskydd.

Just så, nu blir det riktigt kiva, tänkte jag. Snabbt fick hon fram bedövningssprutan och mer hemska verktyg. Det blev alltså att fixa ett annat hål först, före det som det var tänkt. Efter det första stygnet (syendet gick smidigt, hon hade nog gjort det tidigare) konstaterade hon att hon nog måste sätta ett stygn till. Så två stygn blev det.

Det var inte hela världen. Har bara varit lite svårt att äta. Men det slog mig att jag nog var hennes måndagsexemplar.

Kvällens vaggvisa

Posted in Uncategorized on oktober 10, 2010 by tomaskarls

Kvällens vaggvisa framförs av en artist med en hel del attityd och ”go”. Görs det såna som han längre, såna som Iggy?

Wow! Come on katten, det svänger ju!

En del av kvällens käk

Posted in Uncategorized with tags , , on oktober 9, 2010 by tomaskarls

Jag ska inte tråka ut er med hur jag fixade till klyftpotatis, stekte entrecoten och värmde den färdiglagade bernaise såsen, det börjar vara another day in the office nuförtiden. Det som var nyskapande med kvällens session i köket var djävulssylten.

Jag minns inte att jag skulle ha lagat djävulssylt tidigare, men jag är inte 100% säker. När jag handlade ingredienserna och började ställa till fick jag flashbacks, som att jag skulle ha gjort det tidigare. Men det är nog det att jag har tänkt göra det länge, men det har inte blivit av förrän idag. Hmmm…

Jag vet inte hur djävulssylten bäst kommer till rätta, jävligt god var den bara i sig själv iaf. Jag åt den med en entrecote, klyftpotatis och bernaise sås. Men jag kan tänka mig att den funkar helvetes bra oxo med kyckling tex.

Receptet tog jag från Jennys blogg (samma Jenny som igår). Det är ok men bör modifieras lite. Precis som J. säger är 330 gr. socker för mycket. Jag trodde inte på henne så jag hällde i hela paketet med 330 gr. Men sötman blev för dominerande i slutresultatet, sötman täckte de andra smakerna. Så jag rekommenderar 3/4 delar av ett 330 grams paket.

Receptet kan ni kolla direkt från J.:s blogg.

Klicka på bilderna så blir de större.

Seven

Posted in Uncategorized on oktober 8, 2010 by tomaskarls

Ett bra fredagsnöje är att svara på utmaningar man får från andra bloggar. Det händer kanske två-tre gånger per år, så jag har alltså tråkiga fredagar för det mesta. Nä, jag skoja bara…

Nu kom Jenny iaf med en utmaning om att jag ska berätta sju saker om mig som ni inte vet. Det är omöjligt eftersom många av er vet väldigt mycket om mig, dessutom har jag har gjort sånt här tidigare så det blir säkert någon upprepning, och så berättar jag ju inte vad som helst här heller.

Dessutom ska man utmana sju andra bloggare att göra det samma. Det gör jag inte, utan jag utmanar två av mina mest trogna kommentatorer som inte, mig veterligen, har någon egen blogg, hsg och Tankesultatnen, att berätta sju saker vi inte vet om dem här under det här inlägget.

Bueno, vamos!

1. Mitt första mål i livet var att bli arkitekt. Jag är långt ifrån det nu.

2. Jag känner ofta att folk tror att jag inte har någon åsikt eller inte vågar öppna käften när jag träffar dom face to face. Det stämmer inte. Det är bara det att jag har ovanan att först lyssna på vad folk verkligen säger, tänka efter och sen säga något. I praktiken betyder det att man sällan får ordet. På samma sätt tror folk att jag är mycket snällare än vad jag är, jag är inte så jättesnäll.

3. Under mitt år som utbytesstudent i Spanien umgicks jag en del med Stephen Hawkings yngste son. Jag kan inte låta bli att dra upp det här i såna här sammanhang. Jamnenar, Stephen Hawkins har faktiskt varit med i The Simpsons.

4. Jag är varken slarvig eller pedant, utan båda. Det beror på situationen. Klipper jag en gräsmattan känns det nästan som att jag vill ta det sista med nagelklipparen för att vara nöjd, medan det ibland kan se ut som sju sorger och åtta bedrövelser där jag bor.

5. Jag kan inte spela Pidron fast jag har försökt lära mig många gånger, och jag har inte det minsta intresse av att lära mig. Inte heller har jag någonsin lyckats lära mig snusa.

6. Jag har en gång haft en sanndröm som blev väldigt obehagligt sann.

8. Jag har varit totalt utbränd en gång redan, trots min ringa ålder. För fyra år sedan var jag mentalt död och helt övertygad om att livet var slut, och då menar jag vad jag säger att jag var helt övertygad om att det var slut, att jag tex. aldrig skulle ha ett jobb igen, inte känna någon framtidstro osv. Men det blev inte så. Mycket har hänt sen hösten 2006, men det går jag inte in på nu

Det här är inte någon hemlighet samtidigt som det inte är något jag går omkring och predikar om. Ibland stör det mig att de som jag lärt känna efter den här tiden inte känner till vad som har hänt, typ som att det är en stor del av pusslet Tomas som fattas för dem. Som de kanske ser som tomt, fast det är fyllt med skit.

Längst bak i min skalle finns en tanke om att någon gång skriva en bok om den här tiden. Men ännu har jag inte börjat.