Måndag hos tandläkaren

Jag var till tandläkaren idag. Tala om att sätta sten på bördan. Som om inte måndagar skulle vara tillräckligt ångestfyllda ändå.

Men det var jag alltså. Det var ganska tidigt på förmiddagen och jag var nog hennes första patient för veckan. Jag fick det intrycket när jag kom in eftersom de höll på att plocka fram alla hemska instrument och hon hade lite av ”ok-nu-kör-vi-en-vecka-igen-då” uttrycket i ansiktet.

Nå, jag lade mig ner i stolen och hon sa vad som skulle göras idag, bland annat bygga ett litet hål. Hon poängterade att det var litet så jag tänkte att det här går snabbt och smärtfritt (om man nu kan använda det ordet i samma mening som ”tandläkare”). Jag gapade och hon kollade med spegeln, skrapade med den vassa piggen dom använder och hummade lite. Sen tog hon tag i mitt huvud och svängde det så att hon skulle komma åt bättre, sköterskan startade sugen som började sörpla och sen hörde jag hur borren varvades upp för första gången.

Hon började borra försiktigt. Redan efter den första korta borrsessionen fick jag känslan av att det inte kanske var SÅ lätt som hon sagt. Jag märkte hur hon koncentrerade sig lite extra för nästa session, efter att åter ha rättat till läget på min skalle. Hon borrade och petade med den vassa piggen om vart annat. Sen vet jag inte exakt vad som hände. Antingen svalde jag eller så ryckte jag till mitt under en borrsession, men mitt i allt kände jag hur det högg till i köttet under tungan och sekunden efteråt såg jag hur det steg upp en rökpelare ur käften, sån där rök som uppstår när man kastar kött på en glödhet grill eller brännmärker boskap.

Den glödheta och sylvassa borren hade sluntit bort från tanden, där den var tänkt att hållas, och ner i köttet under tungan, och alltså borrat/brännt/skurit upp ett jack under tungan, därav röken och smärtan. Borrljudet tystnade tvärt och jag märkte hur tandläkaren fick en allvarlig min under munskyddet. Snabbt satte hon bort borren och fick fram kompresser i stället, och jag förstod att det var slut på borrandet för en stund. Hon tryckte kompressen på såret, tittade närmare på det och jag kunde nästan höra hur hon tänkte ”voi perkel, typiskt måndag morgon”.

– Jag måste nog sätta ett stygn där, mumlade hon bakom sitt munskydd.

Just så, nu blir det riktigt kiva, tänkte jag. Snabbt fick hon fram bedövningssprutan och mer hemska verktyg. Det blev alltså att fixa ett annat hål först, före det som det var tänkt. Efter det första stygnet (syendet gick smidigt, hon hade nog gjort det tidigare) konstaterade hon att hon nog måste sätta ett stygn till. Så två stygn blev det.

Det var inte hela världen. Har bara varit lite svårt att äta. Men det slog mig att jag nog var hennes måndagsexemplar.

12 svar to “Måndag hos tandläkaren”

  1. Å fy… ännu en orsak att vara glad över att jag inte brukar ha några hål. Mina sympatier!

  2. Du lever farligt. Och nu får du väl bara äta glass en vecka, typ.

  3. tomaskarls Says:

    Yvonne: Tack! Det var ju därför jag skrev om det, för att få sympatier :)

    kat: Bah! Kan du föreställa dig att en tandläkare skulle säga åt en att äta glass?! Det är som att du skulle säga åt en patient att ta en tobak och en redig drink :)

    Nä, allvarligt talat så fick jag inga restriktioner. Men sjukt är det…

  4. På barnavdelningen får nyopererade barn äta hur mycket glass de vill :)

  5. PS: Men det var målande o väl skrivet. Vilken horror.

  6. Fy i helv vilket klåperi. Jag skulle nog ha spytt eller svimmat. Inte för att hon borrade fel utan för hela måndagskänslan över det. Hade en gång en tandläkare i Vörå som lyckades sticka hål in till bihålan men nåt vasst tortyrredskap. Det var ingen höjdare heller … Hoppas du blir bättre snart!

  7. Tankesultanen Says:

    Arme man.. jag lider med dig! ;) Efter 7-8 års uppehåll springer jag för tillfället titt som tätt hos käftis, inte lätt då man har tandläkarskräck. Men hittils har det gått bra, kanske för att jag går hos typ Stockholms dyraste tandläkare vid Stureplan där de har gott om tid för sina patienter. Men jag brukar alltid tänka på det där med att borren kanske slinter.. *ryser*
    Anyway, för egen del är jag snart klar och kommer då att ha värsta Hoolywoodleendet..! ;)
    Såg förresten att du utmanat mig längre ned.. merde! Kanske jag ska svara på det imorrn då om jag kommer hem i rimlig tid.. :)

  8. tomaskarls Says:

    Kat: Ja, men det finns väl inga tandläkare där :)

    Leila: Som sagt, måndagsexemplar :)

    Tank: Jag har aldrig tänkt på det där att borren kan slinta, men nu är jag smärtsamt medveten om att den kan :)

  9. Jo faktiskt ibland :)

    Hur mår du nu då?

  10. tomaskarls Says:

    Kat: Jag mår bra, men det är rätt sjukt ännu när jag äter. Stackars mig…

  11. Du borde ha reagerat då hon sade att hon skulle bygga ett litet hål. Det var ju precis vad hon gjorde också.

    Tandläkare borde rekryteras bland dem som har goda vitsord i slöjd och handarbete. Du behövde väl inte betala något arvode?

  12. tomaskarls Says:

    hsg: Jo jag betalade, men inget extra för uppborrningen eller stygnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: