Arkiv för februari, 2011

TJ 152

Posted in Uncategorized with tags , , on februari 28, 2011 by tomaskarls

På träningsfronten intet nytt. Men jag tänkte att jag bör kanske nämna det så att ni inte tror att jag ligger och latar mig för att jag inte skriver något. Det finns bara inte så mycket att skriva om just nu.

Det är ju inget vidare cykelföre ännu, så någon riktig cykelträning på Medvind (cykeln) ägnar jag mig inte åt. Men tränas gör det, inomhus bland bodare, body pumpare, body attackare, body combatare, yoga floware, combat yogare (!?), zumbare, corare, spinnare, spinn body pumpare, spinn body attack pump combat zumb upp och hoppa sluta slappare och annat löst folk på gymmet.

Den mesta träningstiden de senaste 1,5 månaderna har jag spenderat på en crosstrainer, nötandes långa pass på en låg pulsnivå. Detta för att förbättra grundkonditionen, enligt instruktioner jag fått. Det lär vara på den allt annat byggs sen. Har man inte grundkonditionen i skick (det har jag inte, inte så bra som den ska vara iaf) så ger träningen inte den effekt den ska, har jag läst.  Grundkonditionen byggs bara genom mycket och lugnt nötande, säger dom som vet.

To be honest så blir det lite slött att stå där på crosstrainern minst 1,5 h flera gånger i veckan och knappt bli svettig. Men det springer mycket folk av och an där så jag brukar iaktta dom och fundera vad dom är för några, och skapa mig olika fördomar om deras tränande och livsstilar. Något spinningpass går jag på nu som då. Men jag har medvetet spunnit mindre efter jul just för att satsa på grundträningen, på nötandet.

Låt oss se på en snutt med Lance Armstrong i Tour de France för att få lite inspis tills snön smälter och påminna oss om var ribban ligger i sommar.

Annonser

Livet i Vasa Vintern 2011

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on februari 25, 2011 by tomaskarls

Vakna, sucka, äta, jobba, äta, jobba, träna, äta, fejsbooka, sova, vakna, äta,  jobba, äta, jobba, handla, fejsbooka, äta, fejsbooka, sova, vakna, äta, jobba, äta, jobba, äta, fejsbooka, diska, fejsbooka, sova, vakna, äta, jobba, sucka, äta, jobba, frysa i den kalla bilen på väg hem från jobbet, träna, äta, fejsbooka, sova, vakna, träna, äta, jobba, äta, gäspa på jobbet, vänta på helgen, frysa i bilen på väg hem från jobbet, äta, vara dödstrött, gäspa, fejsbooka, vänta på att få gå och lägga sig, fundera på livets mening, sova, vakna, äta, jobba, äta, jobba…

Att sånt…

Bilden har inget med inlägget att göra. Jag tog den förra helgen till ett matinlägg som jag aldrig orkade fullfölja. Jag tyckte ändå att den här blev för bra för att inte publiceras. Eller vad tycker du Ken? Visst blev den bra! För en amatör förstås. ”En halv ask Créme Bonjour Gräslök”, stod det i receptet, och det var det jag ville kommunicera med den här bilden.

En Halv Ask Créme Bonjour

Varde ljus…

Posted in Uncategorized on februari 19, 2011 by tomaskarls

…och datorn vaknade.

Det skedde ett smärre mirakel här hos mig i veckan. Min gamla dator, den som dog hastigt och oväntat för cirkus 2,5 år sedan, vaknade till liv.

Eftersom Acer dog knall och fall utan att visa några symptom på förhand hann jag inte rädda filerna som fanns på den. Störande förstås, fast där inte fanns någon relativitetsteori nedtecknad eller någon ny Krig och Fred.

En gång efter att den slocknat visade den ett livstecken genom att starta, men då fattade jag inte heller att kopiera hårdskivan. Efter det sista andetaget har den varit stendöd. Jag har skruvat och haft mig för att få igång den, men nada.

Fram till i onsdags. Jag började söka mitt USB-minne för att hitta de texter jag skrev under min tid på HBL. Hittade det inte. Ögonen föll på liket av Acer där det låg i bokhyllan. Jag tänkte att ”Texterna finns väl där också. Men den är ju död.” så jag letade efter USB-minnet. Hittade det inte och blev mer och mer frustrerad. I något skede fick jag för mig att plugga i Acer för att se OM den eventuellt skulle starta. Och kan ni tänka er. Den surrade igång!

Det var som att hitta en låda med gamla brev eller gamla kläder. Det väckte många minnen att rota runt bland länkar till gamla bloggar jag följt med och läsa gamla mejl. Det påminnde mig om hur mycket som hänt de senaste 4 åren.

Men texterna jag sökte fanns inte på Acer, konstigt nog. Och jag har ännu inte hittat det förbannade USB-minnet. Så om någon vet var det kan vara, så hojta till.

Spelar: Come As You Are – Nirvana

Miraklet på Rådhusgatan

Min Tidningshög

Posted in Uncategorized with tags , , on februari 4, 2011 by tomaskarls

Det de flesta lägger märke till när de kommer in hit till min enkla boning för första gången är Vasabladshögen. Efter att besökaren skridit genom hallen och rundat hörnet till matsalen utbrister de oftast något i stil med ”Nämen, ha, ha…” eller ”Nämen, ha, ha… Du har i alla fall ordning på tidningarna” eller ”Nämen, ha, ha… Vad är det där?” eller något annat.

Många tror att det är ett sätt att hålla reda på tidningarna före de ska slängas ut, att jag bara inte har orkat kasta ut dom. Någon tror att det är ett arkiv, att jag sparar tidningarna för att kunna bläddra tillbaka och hummm…:a när jag får för mig att kolla upp något. En del tror att det är ett uttryck för ett pedant personlighetsdrag. De har fel.

Jag har några gånger försökt förklara vad det är. Jag tror inte jag har lyckats ännu. Reaktionerna har varit såna som man artigt visar en förvirrad människa när denne ber en akta sig för den rosa elefanten som springer omkring i vardagsrummet. Nå, nu ska jag försöka här, få se hur det blir, om det dyker upp män i vita rockar om en stund.

Det är ett sätt att känna att man håller ordning på och kontrollerar någonting i tillvaron, åtminstone någonting. När allt annat tycks fara vind för våg och bli som det bli, så är det en trygghet att veta att man har högen med vasabladen. Där kan man pynja på i all evighet för att få kanten rak och vara medveten om att det är lika svårt varje gång. Det ändras inte. Jag uppdaterar den inte varje dag. Det krävs koncentration. Bladena samlas i en hög på köksbordet eller i småhögar på köksstolarna tills det är dax. Dax att ta sig ann Vasabladshögen.  När allt annat ändras består Vasabladshögen och problemet att få den exakt rak i kanten. Vasabladshögen blir aldrig heller färdig. Det känns bra. Man vet aldrig vad morgondagen för med sig, förutom en sak. Vasabladshögen.

Hmmm…

Le Vasabladshögen.