Arkiv för maj, 2011

Om Knugen

Posted in Uncategorized with tags , , , on maj 28, 2011 by tomaskarls

Jag läste att den svenska kungen är i blåsväder igen. Svenska folkets förtroende för honom har rasat på grund av avslöjandena om hans vänsterprassel, och nu tycker man att han borde abdikera på grund av det, på grund av det minskade förtroendet alltså.

Qué?!

Vad yrar dom om? Man missar ju hela poängen med monarkin. Sen när har folkets vilja haft något att göra med vem som är kung? Idén med monarki är ju just den att några personer, speciellt en, ska vara väldigt privilegierade på folkets bekostnad och folket ska inte ha något att säga till om saken. Dessutom ska de privilegierade ha en enorm makt över folket, folket som inte har något att säga till om vem som har makt över dom.

Knugen är kung oavsett vad folket tycker. Det är ju just det som gör honom till kung.

En av mina absoluta favoritscener från Monty Python.

Lauri

Posted in Uncategorized with tags , , on maj 27, 2011 by tomaskarls

Är det någon annan som får en lite… olustig känsla när ni ser den här videon?

Den har spelats regelbundet på Voice här under vintern och våren. Voice ser man när man nöter på crosstrainrarna på gymmet och jag har tänkt på det från och till när jag stått där, att det är något skumt med den.

Det är något med den här videon som ger mig känslan av att det ”slirar” lite för Lauri, att det finns några skruvar som är lösa. Det går liksom över det där konstnärliga excentriska intressanta. Lite som när man först ser ett barn sitta rita och dona, njuter av det och förväntar sig något gulligt. Sen när man ser resultatet är det en bild av en halshuggen katt.

Förstår ni vad jag menar? Det är något som inte stämmer här…

VM-guldet som rann över

Posted in Uncategorized with tags , , , on maj 19, 2011 by tomaskarls

Huppsista! Det spårade ur lite när Finland vann VM-finalen i hockey mot Sverige.

Har ni tänkt på vilken tur det var att det var Sverige vi mötte i finalen och inte Ryssland? Föreställ er vilken diplomatisk kris utrikesminister Stubb skulle ha i sin mejlbox nu om yrbollarna uppe i Lappland åkt över gränsen österut och bränt ryska flaggan  i stället. Nu åkte dom ju alltså till Sverige, och svenskarna är ju ganska… lugna, för att uttrycka det diplomatiskt. Dom har ju inte, rätta mig om jag har fel, varit i krig sen 1809 fast tyskarna transporterade trupper genom landet i tiderna och ryssarna kryssat omkring med sina ubåtar i Stockholms skärgård på senare tid. Men ryssarna…

Tillbaka till sporten. Ett resultat av hockeyguldet är att alla barn och ungdomar i Finland nu förstår att idrott och alkohol hör ihop. Åtminstone om man vinner. Det var budskapet landslaget sände ut när man kom hem från turneringen. Den ena tränaren är så packad att han får ledas ner för flygplanstrappan men ändå snubblar på slutet, faller raklång ut på röda mattan och slår huvudet i pokalen. Och TV-kamerorna snurrar. På den officiella segerfesten med åtminstone 70 000 pers. i publiken och TV-kamerorna rullande är många i laget pinsamt fulla.

Men pokalen höll ju (Nurminens skalle alltså), så nou hätä! Ja, eller den höll ända till efterfesten. Efter efterfesten (!) måste den in på reparation av någon anledning som vi antagligen ska vara glada att vi inte känner till.

Sen det här med att nästan ägna mer energi åt att håna förloraren än åt att glädjas över vinsten. Det känns väldigt omoget.

Och den här konferenciern på segerfesten som gapar ”Nyt vedetään hurrit turpiin” (Nu drar vi svenskarna på käften! (”Hurri” är oxo ett nedsättande uttryck för finlandssvensk)) ut över folkmassorna och rakt in i etern.

Jonej, kanske det är tur att vi bara vinner vart 16. år så att vi inte totalt skämmer ut oss för omvärlden. Finland känns just nu som en tonåring som testat alkohol första gången och som inte riktigt kan hantera yrseln den ger upphov till och ställer till det.

TJ 80

Posted in Uncategorized with tags , on maj 11, 2011 by tomaskarls

Ni får ursäkta. Det blir mycket cykelbabbel just nu. Jag är inte alls så idrottsgalen som det kanske låter. Faktiskt är jag inte det minsta idrottsgalen. Jag kommer bara inte på något annat att skriva om, något som går genom censuren.

Temat för dagens Tour var temperaturskillnader. Termometern visade 22 när jag kom hem från jobbet idag och vinden var ljum. Det fanns ingen ursäkt för att inte göra en Tour, åtminstone en liten Vuelta. Inte för att jag ville ha någon heller.

Jag var skeptiskt till att ge mig iväg med så lite kläder som 22 grader och ljummen vind föreskriver. Det var ungefär som att ge sig ut på isen första gången på vintern. Ska det nu hålla? Ska jag nu tåla?

När jag kom till Gerby tänkte jag att jag nästan tagit på mig för mycket kläder. Längs Alskatvägen kändes det helt ok. Kanske lite på varmare sidan. Men sen, när jag kommit förbi Grönvik och kom dit just där man börjar se Replotbron då smällde jag rakt in i isväggen. I kid ju not! På bara tio-tjugo meter sjönk temperaturen säkert med nästan tio grader. Vinden från havet var iskall jämfört med den inne bland träden. Den bet i fingrarna som inte hade några handskar och blåste rakt igenom jackan under vilket det inte fanns någå vindtätt.

Men envis som jag kan tvinga mig att vara i vissa situationer vände jag inte förrän på andra sidan bron. Som var målet. Sen när jag kom tillbax in fån havet, in bland träden mot Grönvik var det som att cykla in i en lite för kall bastu. En bastu i Sverige alltså.

På tillbakavägen hände något otrevligt. Jag cyklade på rätt bra tyckte jag själv, höll högre fart än medelfart. Flytet var bra och humöret på topp. Då mitt i allt hör jag ett okänt gnissel/cykelsurr i vänstra örat och vips är det en snubbe som cyklar om mig (!) Han kom inte ens smygande förbi, utan det gick rätt fort. Vad säger man om sånt… ? Jag försöker intala mig att han körde intervaller och drog på utav bara helvet just då han kom ikapp mig. Låt oss säga att det var så.

TJ 84

Posted in Uncategorized with tags , , on maj 7, 2011 by tomaskarls

Jo. Det ska väl bli ett Giro di Botnia i år oxo.

Uppmärksamma läsare märkte tvivlet i den andra meningen. Saken är den att jag själv tvivlat de senaste veckorna. Träningsmotivationen har varit på ett all time low. Speciellt jämfört med hösten och vintern, då den var hög. Lite in i april började det gå trögt. En del har jag tränat, men inte i närheten av according to plan.

Nu är det alltså dax att skärpa sig, ta sig själv i kragen och ta cykeln vid styrsången och sätta ner fötterna i pedalerna, oftare än under de senaste veckorna.

En liten tröskel för att komma sig iväg och cykla har jag nyligen röjt undan. Jag har ett… komplicerat, förhållande till mina fötter sen barnsben. På grund av förhållandet mellan vänster fot och vänster cykelsko har jag tre gånger av fyra fått väldigt ont i foten under en cykeltur. Det säger sig själv att det tar emot att fara iväg om man vet att foten blir förbannat sjuk efter några kilometer. Det har varit min cyklings akilleshäl, en liten (ganska stor ibland) sten i skon för att citera Gudfadern.

I veckan var jag och testade några nya cykelskor och hittade en modell som var helt annorlunda. Helt annorlunda i förhållande till mina fötter. Så jag slog till fast det blev en virvel i pengabingen. Idag på förmiddagen testkörde jag dom och kan konstatera att de funkade lika bra som jag hade hoppats. Så nu kan jag iaf inte skylla på det.

Spelar: Rammstein – Alter Mann

Snygga! Eller hur Jenny?!

Kontorsbabbel

Posted in Uncategorized on maj 6, 2011 by tomaskarls

Visar WordPress åt kollegan H.

Kvinnan på bilden har inget med kollegan att göra.