Arkiv för september, 2011

Spinning och migrän

Posted in Uncategorized with tags , on september 26, 2011 by tomaskarls

Har ni sett det här?! Man har kommit fram till att spinning lindrar besvär med migrän. Vem skulle ha trott det?

Det som jag kom att tänka på när jag läste det här var att hur har man kommit på att testa om just spinning hjälper mot migrän? Att man testar mediciner är ju förståeligt för det vill läkemedelsbolagen, så de sponsrar. Att man testar avslappningsövingar har jag oxo lätt att tänka mig. Det är liksom ganska logiskt. Men hur kom man på att testa om just spinning hjälper mot migrän?

Nu har jag aldrig haft problem med migrän. Men huvudvärk har jag ju haft nu som då och inte fan tänker jag att ”Borde jag släpa mig till gymmet på Brändö nu och köra ett spinningpass” när det dunkar i skallen.

De menar antagligen att man ska ta spinningpassen som förebyggande medicin. Men ändå känns det lite konstigt. Jag har många gånger allvarligt funderat på om spinnandet kan vara hälsosamt överhuvudtaget när jag trampat på i salen med svetten flödande, hjärtat bultande så att jag tror det ska flyga upp genom halsen och med benmusklerna brännande och hör tjejen som drar passet vråla ”Nååååå niiiiin, nyt lähdetäään tekemään töitä (Nu är det dax att börja jobba)”.

Ett migränanfall visualiserat.

Annonser

Statusupdatering

Posted in Uncategorized with tags , on september 25, 2011 by tomaskarls

Cybervännen Maria tycker att det är trist med folk som har en blogg men aldrig skriver. Jag kände mig träffad. För jag har ju en blogg men skriver nästa aldrig nuförtiden. Inspirationen finns helt enkelt inte som förr i världen när inläggen bara rann ur fingrarna, genom tangentbordet och ut på skärmen. Dessutom är det mycket jag kunde skriva om som inte går igenom censuren. Det här gör att det blir ganska tyst här.

Nå, nu skriver jag några rader iaf.

Förra veckan var jag i Turkiet. Det var en arbetsresa så desto mer kan jag inte berätta vad vi gjorde där. Eller, I could tell you but then I’d have to kill you. Så tophemligt jobb har jag ju. Jag hann se en hel del av landet och träffa en del turkar. Det spontana intrycket var positivt. Maten var god och kvinnorna var vackra. Kontrasterna var starka. Avståndet mellan slott och koja var inte långt, men mellan rik och fattig var det. I ett skede körde vi igenom en liten by ute på landsbygden och det var som att köra hundra år tillbaka i tiden. Något säger mig att det inte var sista gången jag var dit. Till Turkiet alltså. Knappast återvänder jag till den lilla byn.

Annars är väl det mesta som vanligt. Jag spinner vidare och nöter på gymmet i största allmänhet. Jobba och spinna, det är mitt liv just nu, ha, haaaa…

Där ser ni. Inte mycket att blogga om.

VIP filen på motorvägen mellan Istanbuls europeiska del och den asiatiska.

Om Döden

Posted in Uncategorized with tags on september 17, 2011 by tomaskarls

Jag hörde om ett dödsfall igårkväll. Inte en nära bekant men en bekant. Hon var lite yngre än mig.

Jag vet inte vad som hänt. Jag såg det via FB då folk skrev på FB profilen att hon skulle vila i frid. Det var ett märkligt sätt att få ett dödsbud. På FB är hon ju lika levande ännu.

Jag bara satt och gapade. Det gör jag ännu. Vad har hänt? Har hon varit sjuk? Har det hänt en olycka? Hon kan väl inte bara vara borta?!

Folk dör varje dag men när det kommer nära blir det mer verkligt. Man blir påmind om hur bräckligt allt är. Man märker hur man tar allt och alla förgivet, lever som om allt skulle fortsätta som det är i all evighet.

Jag tror inte att det är slut när man dör. Men jag tror inte heller att man kommer antingen till himmelen eller till helvetet beroende på hur många poäng man har samlat hos någon gud. Jag tror att själarna, energierna som är vi, vandrar vidare någonstans.

Märkligt är det…

Alkoholfri saft

Posted in Uncategorized with tags , , on september 10, 2011 by tomaskarls

Jag börjar dagen med att märka ord, med att vara så där irriterande ”tarkka”, noggrann, som folk är ibland.

Det är med anledning av det här jag läste. Jag rycker alltid till när jag läser om alkoholfritt vin. Som en musiker gör när han lyssnar på en sång och sångaren mitt i allt sjunger falskt.

Alltså, det är ju på det sättet att det inte finns något som heter alkoholfritt vin. Det är en contradiction in terms. Alkohol är en av beståndsdelarna som gör vinet till just vin. Finns det inte alkohol i drycken så är det inte vin utan saft. Att tala om alkoholfritt vin är lika dumt som att tala om alkoholfri vodka eller alkoholfri whisky. Jahmehnaaar… Hallllååå!

Det samma gäller förresten koffeinfritt kaffe *sippar på en kopp med mycket koffein*. Inte fan är det kaffe om det inte finns koffein i.

Så. Nu har jag gnällt färdigt för idag. Kanske.

Jesus fattade vad det var fråga om, nämligen att det behövs ett mirakel för att göra det ena till det andra.

 

Tvångsinlgägg

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , on september 9, 2011 by tomaskarls

Jag fick rådet att bara sätta mig ner och tvinga mig att skriva något. Det var då jag gnällde över att jag inte har någon inspiration att blogga mer och att det stör mig eftersom jag njuter av det. Eller njöt är väl närmare sanningen då jag inte bloggar mer. Då sa Någon något i stil med att ibland måste man anstränga sig för att göra det som är roligt oxo, att man inte kan vänta sig att det kommer av sig själv, att man måste ta tag i det.

Så nu gör jag det. Vad ska jag skriva om då? Veckan som gått kanske? Jo, veckan som gått, de delar som går igenom censuren, det kan jag skriva om.

På måndag och tisdag var jag på en kurs. Den handlade om hur man ska lösa problem och ta beslut. Efteråt tänkte jag att innehållet i kursen egentligen var sunt bondförnuft som man hade teoretiserat med faktorn hundra så att det lät som kvantfysik när den USA inspirerade holländaren, som säkert hade en fet timpeng för att stå där, föreläste. Men ok… Alltid lär man sig något. Dessutom träffar man nytt folk från Iso W. som man kan babbla med och höra deras syn på saker och ting.

Sen onsdag till idag var det vanliga dagar på kontoret igen, och det kan jag inte skriva om. Det är classified…

Sen störtade flygplanet med hockeyspelare i Ryssland. Märk, det var flygplanet med just hockeyspelare. Det var inte vilket flygplan som helst. Det var inte ett flygplan med folk som hette Boris, Jaroslav, Svetlana eller Elena, som jobbade i kolgruvan och fabriken. Jag började skruva på mig här i stolen framför datorn när jag såg på FB hur folk snyftade extra för att det var kända idrottsmän som förolyckades. Priset tog ändå Janne Bengtsson på SvD när han skriver att den svenska målvakten Stefan Liv ”…är så fel person i en sån händelse.”. Ursäkta!? Om han var fel person att dö i en flygolycka så måste det ju finnas såna som är mer rätt. Vem är det? Såna som inte har en framgångsrik idrottskarriär kanske?! Bah! Tillåt mig småle. Vad är rasism om inte det här?!

Nu tror jag det får räcka. Några rader fick jag ner iaf.

Som loppukevennys när det är fredag och allt spelar jag den här. Det var föreläsaren på kursen som visade den efter lunchen för att väcka oss.