Arkiv för oktober, 2011

Försvarstalet

Posted in Uncategorized with tags , on oktober 31, 2011 by tomaskarls

Idag när jag kom från gymmet träffade jag på grannen ute på gården. Han, farbrorn som bor med tanten under mig.

Vi smalltalkade lite medan vi gick mot dörren, om vädret, att det varit en ovanligt varm oktober blablablaaa. Han menade att vi nog snart har snö, och jag är rädd att han har rätt.

Med några meter kvar till dörren beslöt jag mig för att hålla mitt försvarstal angående anklagelserna som riktades mot mig för lite över en vecka sen. Jag harklade mig och tog till orda.

– Jo dehäran, angående det där dunkande i golvet du var upp och talade om härom sistens. Det kommer nog från någon annan lägenhet. Efter att du varit upp lade jag märke till någå dunkande en kväll. Jag hade inte tänkt på det tidigare. Jag tror att det kommer från lägenheten bredvid mig. Det måste vara det du hört, sa jag.

Jag väntade spänt på reaktionen.

– Jahaa, jaaaaa *host* jahAAA, just *host*, sa han ungefär, och lämnade sen ämnet.

Svaret, reaktionen, var ganska svårtolkad. Men jag är rädd för att han inte var övertygad.

Annonser

Jesus, Chuck Norris och en präst

Posted in Uncategorized with tags , , , , on oktober 29, 2011 by tomaskarls

Jesus, Chuck Norris och en präst färdades tillsammans i en båt. Resan var lång och det blev tråkigt i båten. För att få tiden att gå beslöt Jesus att ta en promenad på det omkringflytande vattnet. Så han vandrade omkring på vattnet runt båten en stund, sträckte på benen och funderade på vad han skulle göra när han kom till himlen.

När han satte sig i båten igen berättade han för de två andra att det hade varit en trevlig promenad och ett bra sätt att bryta tristessen. Chuck beslöt att göra det samma. Men idrottsman som han är gick han inte omkring och fantiserade om himlen utan gav sig ut på en ordentlig löptur. Chuck joggade iväg på vattnet och kom tillbaka efter ett par timmar. 50 km, hade det blivit berättade han för Jesus och prästen samtidigt som han torkade bort en liten svettdroppe i pannan.

Prästen skruvade otåligt på sig i båten. Han var fruktansvärt rastlös och kände att han skulle vilja sträcka på benen. Han frågade Chuck och Jesus om de trodde att han också skulle kunna ta en sväng på vattnet. Det verkade ju ganska otroligt att man kan gå och springa på vatten, men bevisligen hade de två andra just gjort det. Chuck och Jesus sa att det är upp till honom själv om han vill testa. De kan inte säga om han klarar det eller inte. Efter att ha funderat en stund beslöt prästen att pröva. Han ställde sig på relingen, tog ett djupt andetag och hoppade ner på vattenytan.

Det visade sig att det skulle bli prästens sista andetag. I stället för att få fäste på vattenytan sjönk han som en sten och drunknade. När prästens döda kropp flöt upp och blev liggande bredvid båten drabbades Jesus av dåligt samvete.

– Vi borde kanske ändå ha berättat för honom om stenarna, sa Jesus med djup ånger i rösten.

Chuck tittade oförstående på Jesus, som man ser på någon som just sagt något som man inte fattar ett jota av, och frågade förvånat.

– Vilka stenar?

Uppväckt till verkligheten

Posted in Uncategorized with tags , , , , on oktober 28, 2011 by tomaskarls

Jag blev just en illusion fattigare, eller en förlorad illusion rikare. Beroende på hur man vill se på det.

För mig har Janne Josefsson och Uppdrag Granskning i SVT varit klippan man kan lita på inom journalistiken. De som verkligen strävat efter att ge en objektiv bild av det de behandlar. Inte vinkla hit eller inte vinkla dit, så som så många andra.

Nu är de inte det längre. Det säger Janne själv. ”Vi fokuserar på de negativa sidorna”, säger han, och det säger ju allt. För fokuserar man på någon av sidorna är man inte objektiv. Då har man en egen agenda. Då hittar man det man söker i stället för att man upptäcker det som finns.

Den här bilden har inget annat att göra med inlägget än att den kom upp när jag googlade på ”Lost illusions”. Visst är den vacker! Namnet är det samma, Lost Illusions och den är målad av Alexander Kotchetow. Vem det nu sen är.

Lite trams på en lördag

Posted in Uncategorized on oktober 22, 2011 by tomaskarls

Världen går åt fel håll på vissa områden. När saker och ting borde bli enklare och vettigare blir dom svårare och mera komplicerade.

Jag märkte det när jag var i Stockholm för ett par veckor sen. Det hakade upp sig på ställen man inte hade räknat med. Till exempel kan man inte betala med kontanter på bussen från Arlanda in till stan. Det ska vara plastpengar eller SMS, eller så ska man köpa en biljett i en kiosk 30 kilometer därifrån. Det är förstås inget problem om man har fungerande plastpengar och/eller fungerande mobil. Men har man bara en kappsäck full med pengar blir är det värre.

Det tydligaste exemplet var förvaringsboxarna på Centralstationen. Förr, på den gamla goda tiden, slängde man in väskan i ett ledigt skåp, matade in mynten och låste. Sen hade man en ordentlig nyckel att hålla reda på. Nu finns det inga nycklar mer. Man sätter in väskan i en ledig box. Sen finns det en skärm i mitten av väggen med boxar. Redan det får kallsvetten att slå ut på många. Där ska man knappa in vilken box man har satt väskan i. Skriver man fel låses fel box och man får betala 60 jävla kronor till. Det hände inte mig, men så där rent hypotetiskt. Jag föreställa mig att det lätt händer. Sen får man ett kvitto med en kod som man ska använda för att öppna den. En liten stackars papperslapp! Vad är fördelarna med det här systemet jämfört med en gammal hederlig nyckel? Va?

Men det finns faktiskt områden där utvecklingen går åt rätt håll i Sverige. Dom, sevdona, har till exempel luftpumpningsautomater vid servicestationerna där man ställer in vilket tryck det ska vara i däcket och sen fixar automaten resten. Man kopplar slangen till däckets ventil ställer in rätt tryck, trycker på en knapp… Et volá!

Kvitto från förvaringsbox på Stockholms Centralstation. När jag såg den här lappen tänkte jag att det är ett bra exempel på hur man gör en enkel sak invecklad. 

Anklagad

Posted in Uncategorized with tags , , , on oktober 21, 2011 by tomaskarls

Det ringde på dörren nyss. Det händer kanske ett par gånger per år att det ringer på dörren när jag inte väntar någon hit.

Jag öppnade och förväntade mig någon som ville sälja något. Men där stod grannen. Farbrorn som bor med tanten i lägenheten under mig. Min första tanke var att dom låst ut sig eller behövde hjälp med någonting. Han såg på mig med en uttryckslös min och sa inget på en längre stund än man brukar i såna lägen och jag fick känslan av att det var frågan om något annat.

– Hördu, du dunkar så i golvet, sa han sen mitt i allt.

Det tog några sekunder innan jag fattade vad han sa och jag hade ställt om min hjärna från support-mode till defence-mode.

– Va? Sa jag när omställningen var gjord.

– Ja du dunkar så i golvet så det hörs dit ner, förklarade han och och visade med knytnäven som när man knackar med knogarna i bordet.

I det här skedet var min hjärna redan igång med att leta efter möjliga förklaringar. Gjorde jag något som kunde höras som dunkningar i lägenheten under? Vad kunde det i så fall vara? Han kunde väl inte mena när jag tar av mig skorna? Nej för fan, det hörs inte. Och jag går inte med skorna på här inne. Och inte kan det höras när jag slänger ner gymväskan. Nej för helvete! Vad annat gör jag? Jag kom inte på något som skulle kunna förklara dunkningarna. Jag förklarade det för honom, att jag faktiskt inte kunde tänka mig vad det skulle vara. Han såg skeptiskt på mig, som man ser på någon man inte tror på.

– Lyfter du kanske vikter? Sa han sen.

Nä, jag lyfter inga vikter här i lägenheten förklarade jag för honom. Sen frågade jag om det var någon speciell tid på dygnet dunkningarna hördes. Nä, det kunde han inte säga. Hade han hört dunkningarna nu idag på eftermiddagen? Nej, det hade han inte. Kunde han beskriva dunkningarna, hur dom lät? Nej, det kunde han inte. Så jag sa åt honom att jag vet ärligt talat inte vad han talar om. Jag kan inte tänka mig vad det skulle vara som jag gör som låter som dunkningar nere hos dom. Han såg skeptiskt på mig igen. Ni vet så där som man ser på någon man inte tror på. Jag sa åt honom att vi måste göra så att nästa gång han hör dunkningarna kommer han upp hit och så jobbar vi från det, ser vad jag har gjort då. Han såg skeptiskt på mig, som man ser på någon man inte tror på, sa ”Okej” och sen gick han.

Det har hänt en gång tidigare i mitt liv att jag blivit direkt anklagad för något jag absolut inte gjort. Det är oxo enda gången i mitt vuxna liv som jag varit fem före att hamna i ett slagsmål. Så förbannad blev jag. Nu är det inte något slagsmål på gång med farbrorn i lägenheten under. Antagligen kommer det från en annan lägenhet. Men visst blir man arg. Hur i helvete ska jag bevisa att jag inte gjort något? Jag kan bara föreställa mig hur det känns för de som blir falskt anklagade för ett grovt brott. Till exempel hon (intressant annars att notera hur liten grej det blir i Aftonbladet nu när hon blir friad jämfört med när hon var anklagad).

Eller hon.

I väntan på riset

Posted in Uncategorized with tags , , on oktober 19, 2011 by tomaskarls

Jag sitter och väntar på att dagens risranson ska koka klart. Det är väl en cirkagurka 20 minuter tills dess. Tänkte att jag kunde berätta någå kiva så länge jag väntar.

Jag såg en dokumentär om vårt solsystem igårkväll. Temat var planeternas atmosfärer, alltså skyddshöljet som håller skräp borta och gör att vi har en passlig temperatur här hos oss. För det har vi fast det gnälls allt som oftast. Åker man till de andra planeterna så är det antingen jävligt hett eller förbannat kallt. Antingen har dom ingen atmosfär alls eller så är den allt för tjock. Har dom ingen så är det kallt som fan och regnar meteoriter. Har dom en så är den så tjock att den blir som ett för tjockt täcke, vilket gör det helvetes hett. Det är för att vi har en passligt tjock atmosfär och för att vår planet ligger passligt långt från solen som vi har det så passligt varmt här.

Sen en annan sak. Det finns tydligen något som heter solvind. Solen producerar någon slags vind med en massa magnetiskt skräp. Det blåser mot jorden och de andra planeterna hela tiden och nöter på atmosfärerna. Men, jorden skyddas av ett magnetfält som uppkommer av att det strömmar omkring en massa lava inne i jorden. Tack vare det här magnetfältet blåser solvinden förbi. Hade vi inte det fältet så skulle atmosfären försvinna och vi skulle… Ja, ni fattar.

Perspektiven hissnar när man inser vad som sker hela tiden bara några miljarder kilometer därifrån man sitter.

Nu är riset kokt.

Hela familjen

I väntan på syrran

Posted in Uncategorized on oktober 17, 2011 by tomaskarls

Syrran ska ha sin bil på service idag och jag har lovat att hämta henne från verkstaden och ge henne skjuts till jobbet. Vi jobbar ju på samma ställe nämligen. Men hon bor i Byhåla, 50 km härifrån, och har två barn att mobilisera på mornarna så hon är inte i stan ännu på en halv timme. Och i normala fall brukar jag nästan, inte riktigt, ha varit på jobbet en timme den här tiden. Så, det ledde till lite dötid, ett avbrott i rutinerna, ett tillfälligt stop i ekorrhjulet.

Det gäller att ta tillvara de avbrott i som kommer i det hjulets snurrande. Det känns som att det snurrat väldigt stabilt de senaste åren. Mitt ekorrhjul är driftsäkert som en tysk dieselmotor.

Vintern är på väg. Igår hörde jag att folk har börjat byta till vinterdäcken, jag hörde det på knattret dubbarna gör när hjulen snurrar på asfalten. Vart tog sommaren vägen egentligen?

Jag kollade på ett program om Kambodja igår. Sådär från det ena till det andra. Man ska vara jävligt glad att man inte bodde där under Röda khmerernas styre. Alla ens egna problem bleknar i jämförelse med det. Egentligen låter det som en grov underdrift. Men ni fattar vad jag menar, va?! Man förstår helt enkelt inte hur folk kan bli så grymma och totalt urspårade. Därför ska jag låta bli att gnälla om att det är måndag och om att ekorrhjulet snart snurrar igen och om att det snart är vinter. Och i stället helt kallt gilla läget.