Försvarstalet
Idag när jag kom från gymmet träffade jag på grannen ute på gården. Han, farbrorn som bor med tanten under mig.
Vi smalltalkade lite medan vi gick mot dörren, om vädret, att det varit en ovanligt varm oktober blablablaaa. Han menade att vi nog snart har snö, och jag är rädd att han har rätt.
Med några meter kvar till dörren beslöt jag mig för att hålla mitt försvarstal angående anklagelserna som riktades mot mig för lite över en vecka sen. Jag harklade mig och tog till orda.
– Jo dehäran, angående det där dunkande i golvet du var upp och talade om härom sistens. Det kommer nog från någon annan lägenhet. Efter att du varit upp lade jag märke till någå dunkande en kväll. Jag hade inte tänkt på det tidigare. Jag tror att det kommer från lägenheten bredvid mig. Det måste vara det du hört, sa jag.
Jag väntade spänt på reaktionen.
– Jahaa, jaaaaa *host* jahAAA, just *host*, sa han ungefär, och lämnade sen ämnet.
Svaret, reaktionen, var ganska svårtolkad. Men jag är rädd för att han inte var övertygad.
Babbel från Tomas 
oktober 31, 2011 den 19:52
Varför medger du inte helt enkelt att det ÄR du som stör dina grannar?! Du knappar väl för hårt på tangenterna då du Facebookar??? ;)
oktober 31, 2011 den 20:21
Tank: Men kan ju inte ge efter för lätt heller :)
november 1, 2011 den 13:55
Hahaha… klockren kommentar ;)
november 1, 2011 den 20:27
Suzan :)
november 13, 2011 den 21:45
Dom som bor under tror alltid att allt oljud dom hör kommer ovanifrån verkar det som. Blev själv anklagad för samma sak i flera års tid; jag började nästan tro att det var sant tills en kväll när jag hade lagt mig och hörde hissen som kom upp och strax därpå hörde jag tanten under knacka i taket, eller i vårt golv. ….
En tid efteråt läste jag, ja det var kanske nånting från en doktorsavhandling, att ljud går upp och åt sidan men inte ner. Ännu ett bevis på att det var inte min familj som störde tanten under. Stå på dig bara!
november 15, 2011 den 22:27
SyM: Så är det nog.