Om konsten att beställa mat på Subway

Det är antagligen lättare att beställa ett huspaket, med allt vad det innebär av val och prioriteringar, än att beställa mat på Subway. Man kunde tro att det räcker med att välja något från menyn och meddela det åt personalen. Men icke!

Jag var dit idag. Efter att ha yrat runt på stan en stund fick jag ett infall att gå in till Subway och äta en sån där batong fylld med allt möjligt som dom säljer där. Visserligen var jag inte mitt skarpaste jag efter gårdagens firmahjulfest, men jag vill ändå påstå att det kräver stor sinnesnärvaro om man ska få något att äta där.

Man väljer något från menyn. Sen börjar det.

Dom talar ingen svenska. Tjejen som betjänade mig idag gjorde inte det iaf.

– En batong med grillad kyckling, sa jag efter att ha ögnat igenom menyn.

– Täää, svarade hon och såg på mig som att jag kom från Sverige.

Så jag förklarade åt henne på min bästa finska vad jag skulle ha. Efter det började rumban. Vilket bröd skulle jag ha? Jag såg snabbt på alternativen och valde ett som lät som att det skulle smaka bra. Skulle jag ha en hel eller en halv? Undrade hon sen. Jag irrade med blicken och någonstans såg jag att en ”en hel” betyder 30 cm. fylld batong. ”En halv”, sa jag (ja, ”puolikas” sa jag ju förstås så där rent konkret).

Efter det svängde hon sig om och började pynja på med min beställning. Jag pustade ut och tänkte att nu är väljandet över. Men icke!

– Ska jag sätta på ost och grilla den? Undrade hon sen.

Eh… Ja, det ska du väl om det ingår i receptet, eller i produkten, ni säljer, tänkte jag men sa ”Kyllä”. Hon fortsatte att jobba och jag insåg att det här kommer inte att bli lätt och förstod att det hon kommer att fråga om nästa gång är salladen och grönsakerna, vilket hon gjorde. Jag sa åt henne att sätta lite av varje. Vem orkar stå och fundera på sånt när man är hungrig?

Sen gick det snabbt. Ville jag ha dressing? Jotack! Vilken av de 7-8 (om jag minns rätt)? Jag valde den första på listan. Ville jag ha någon av de torra kryddorna? Hon pekade på 5 burkar som jag inte visste vad de innehöll. ”Sätt lite av varje”, svarade jag instinktivt. Ska du äta här eller ta med? Äta här sa jag (den var lätt och väntad). Efter det trodde jag att det nu definitivt var över. Men icke!

Jag kom till kassan och det var en annan tjej som skulle ta betalt. Hon kollade på vad jag hade köpt. En halv batong med en massa i och en flaska mineralvatten. Hon knappade in det i kassamaskinen och stannade upp. Man såg hur kugghjulen snurrade i hjärnan.

– Om du tar en av våra måltider där det ingår ett kex och en yoghurt så blir det 20 cent billigare, sa hon.

”Vilket kex, och vilken yoghurt?”, tänkte jag och meddelade sen att jag hellre betalar 20 cent mer än väljer något mer.

När jag läser igenom vad jag skrivit får jag en stark känsla av att jag har babblat om det här förut, eller i alla fall tänkt babbla om det. Nå, skit samma. Repetition är kunskapens moder.

4 svar to “Om konsten att beställa mat på Subway”

  1. Jag passerar Subway’s ibland. Nu vet jag att jag aldrig ska gå in.

  2. tomaskarls Says:

    Det ska du nog göra.

  3. :-D

    Att välja är sannerligen dagens melodi!
    Sällan man ser några äldre på Subways.

    Att kunna välja utifrån graden av sinnesnärvaro är också en konst i sig ;-)

  4. tomaskarls Says:

    Miisu: Ja, jag var ju inte i min bästa form för att välja något :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: