Motion i 1870-talets Ryssland

Jag läser vidare i samma bok…

”Jag behöver kroppsrörelse, annars blir min karaktär rent fördärvad, tänkte han och beslöt att han skulle vara med om att bärga höet, hur tafatt han än kunde komma att känna sig inför sin bror och sitt tjänstefolk.”

Redan i 1870-talets Ryssland förstod man (författaren) att mental hälsa, frid i sinnet, är förknippat med fysisk aktivitet. I boken besluter karaktären Levin att ta en risk, gå över en gräns, genom att som husbonde och adelsman delta i det fysiska slåtterarbetet vid böndernas sida. Göra något annorlunda och kanske känna sig dum och uttittad en stund för att få sin motion och lugna sinnet. Jag såg direkt parallellerna till mig själv och när jag gick på mitt första spinningpass. Jag kände mig ganska tafatt och bortkommen de första gångerna men det var värt det. Dessutom är det ju så att folk är upptagna med sitt, ”på gång” så att säga,  på spinningpassen att man inte lägger så mycket märke till de andra.

– Jasså du! Men säg mig, hur tror du att bönderna kommer att ta det? De ler nog i mjugg åt att husbonden åbäkar sig.

– Nej det tror jag inte. Men det är ett sådant på en gång muntert och tungt arbete att man inte får tid att tänka på den saken.

Förklarar Levin för sin bror då denne är orolig att han ska skämma ut sig inför bönderna.

”Så gick första omgången. den långa sträckan hade varit mycket tröttsam för Levin. Men då man var färdig med sträckan och Tit med lien kastad över axeln med sävliga steg gick tillbaka i de spår hans klackar hade lämnat i den mark där de nyss gått fram och Levin gjorde honom sällskap längs den fåra han slagit, hade han en härlig känsla trots att svetten lackade nerför hans ansikte och droppade från näsan och hela ryggen var så blöt som om den hade doppats i vatten. Han var särskilt glad över att han nu visste att han kunde hålla ut.”

Här beskrivs, i en roman skriven på 1870-talet, exakt samma känsla man har efter ett spinningpass.

”I stråk efter stråk föll ängens gräs. Man fick slå ställen med högt och ställen med lågt gräs, bitar där gräset var dåligt och andra där det var bra. Levin förlorade allt begrepp om tid och visste verkligen inte om det var sent eller tidigt på dagen. I hans arbetsförmåga började nu inträda en förändring som beredde honom stor njutning. Mitt under mödan kom det över honom en känsla som gjorde att han glömde bort vad han hade för händer, en egendomlig känsla av lätthet, och vid dessa tillfällen blev hans sträcka nästan lika jämn och vackert slagen som Tits. Men så fort han tänkte på vad han gjorde och började anstränga sig att göra sin sak ännu bättre, kände han genast arbetet tynga sig och gräset blev illa avmejat.”

Är det inte precis det här som vi idag kallar Flow, och runners hig?! Beskrivet i… Ja, ni vet. Jag känner igen känslan, inte kanske från spinnandet, men från då jag cyklat långa sträckor och kommit in i en känsla av att allt går av sig själv utan att jag tänker på det. Förr slog man hö för att må bra, nuförtiden kutar man runt, nöter på rullande mattor inomhus och allt möjligt annat.

Att sånt… Sånt här sitter jag och funderar på. Det finns andra lustiga paralleller också men jag kan ju inte analysera hela tegelstenen heller.

Författaren (till tegelstenen, inte blogginlägget). En slipad kille. Det ser man tydligt trots den otydliga bilden.

4 svar to “Motion i 1870-talets Ryssland”

  1. Leo Tolstoj, eller Levin som han kallade sig, var en klok man. Det där har jag också lagt märke till, i synnerhet i jobbet. det är verkligen ”flow” han beskriver.

  2. tomaskarls Says:

    SyM: Ja, visst är det! :)

  3. Hej Tomas ! God fortsättning på det nya året.

    Du skriver bättre och bättre. Det börjar bli författarstatus på dina alster nu.

    Kaffefilter kan man tillfälligt tillverka av hushållspapper i nödfall.

    Vi har en begåvad sångerska här i Sverige som sjunger jazz. Hon heter Victoria Tolstoj och är barnbarnsbarn . . . till den stora ryska författaren.

  4. tomaskarls Says:

    Hej hsg! En god fortsättning på det nya året till dig oxo!

    Tackar ödmjukast för berömmet! Men jag hoppas du insåg att styckena i kursiv stil inte var mina alster :)

    Det stämmer, jag har, i nödsituationer, tillverkat kaffefilter av hushållspapper.

    Jag känner till Victoria Tolstoj men visste inte att hon var släkt med den stora författaren. Där ser man!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: