Arkiv för april, 2012

Et voilà!

Posted in Uncategorized with tags , , , on april 27, 2012 by tomaskarls

Men av herren vill jag vänta växten…

Das Jukkapalm-En Uppdatering

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on april 27, 2012 by tomaskarls

Kollegan, Mr. R., som har jobbat ute i stora världen de senaste två åren hälsade på oss kontorsråttor idag. Han sa att något av det bästa som finns när man är på andra sidan jorden och bygger kraftverk är att surffa in och kolla hur mina jukkapalmer mår. *host*

Nämen, allvarligt talat. Det har gått en tid sen senaste uppdatering och det har hänt en del. Man kan väl säga att läget kunde vara värre, men oxo bättre.

Den amputerade kvisten har visat tydliga livstecken. Den är inte uppe och går ännu men det är klart att den lever. Det ser man för att den börjat växa så smått. Inte rakat iväg upp i skyarna, men den har vuxit och har en tydlig grön färg i ansiktet.

Men… För den ursprungliga palmen går det inte lika bra. Jag hade väntat mig stora saker efter omplanteringen, att jag skulle leva i en djungel på nolltid. Den har visserligen vuxit och nya skott har skjutit ut. Men den har inte klarat trycket. Resultatet ser ni här nedanför.

Det blir att ta fram häcksaxen igen och kapa kvisten, och se vad som händer. Den här gången ska jag testa att sätta den nykapade kvisten i rent vatten.

To be continued…

Fallen Jukkapalm. (Klicka på bilden för att se eländet bättre.)

Droppar

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , on april 21, 2012 by tomaskarls

Inatt fick jag en liten vink om vad så kallad ”kinesisk vattentortyr” kan innebära. Det var i en väldigt mild version, men ändå, jag fattade poängen.

Nämligen, vi har ju ett jävla väder här. Igår på eftermiddagen började det regna. Och regn 20.4. är acceptabelt. Men sen lite senare när jag satt i spinningsalen och trampade såg jag mitt i allt hur det dalade ner vit julesnö där ute. Fuck! Tänkte jag. (Inte ”hrmpf” som vissa andra sa när de såg samma elände. Är det förresten någon annan än Yvonne och Kalle Anka som faktiskt säger ”hrmpf”? Och jamenar, Kalle Anka säger antagligen ”hrmpf” bara för att han vet att ”Fuck!” inte skulle gå igenom censuren).

Det blev bara värre. Blöt jävla snö öste ner hela kvällen (den faller delvis ner ännu ser jag). Den var just blöt, för termometern visade inte minus, så den smalt lite vartefter.

Nå, 0342 HRS vaknade jag av att vattendroppar som kommit ner som blöt snö föll på fönsterbrädet utanför sovrummet. Antagligen faller dom från takkanten så fallet blir långt, därav hörs det ganska tydligt. Droppandet var inte regelbundet som när en vattenkran läcker, utan det droppade lite hur som helst. Då fungerar ju människan på ett ganska intressant sätt, eller i alla fall jag. Man reagerar på den första droppen och konstaterar att, ok, det var en vattendroppe, no hätä. Man kan sova vidare utan fara. Men något i det mänskliga systemet, i alla fall mitt, börjar förbereda sig på den andra droppen, vänta på när den kommer. Och så, pang! Där kom den andra. Fast man, i alla fall jag, försöker stå emot och somna om så kör det här systemet igång och man blir vaknare och vaknare. Ju mer man försöker ignorera droppandet dessto mer koncentrerad blir man. Jag antar att det handlar om något biologiskt försvarssystem från tiden då vi bodde i grottor som inte har kalibrerats om till 2012.

En ulv i fårakläder.

Påskfylla

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , on april 9, 2012 by tomaskarls

Påsken är ju en ganska lång helg och många håller igång festandet hela helgen. Ju längre helgen lider dessto mer urspårat blir festandet.

Jag var på bio igår och såg i samband med det ett gäng som hade hållit igång länge. Det hade visats en barnfilm i salongen före den film som jag skulle se. Så jag stod utanför och väntade när de öppnade dörren och släppte ut besökarna. Det såg nästan ut som när man öppnar dörrarna till en kvarterskrog i stadens schabbigaste kvarter just efter valomerkki sista kvällen i en lång helg. Med den skillnaden att det inte var vuxna som hade supit några dagar i sträck som ramlade ut skrikandes och härjandes, utan det var ungar som antagligen var inne på sin tredje dag av sockerfylla som kom ut.

Jag skulle gissa att medelåldern var runt 5 år (om man inte räknar med föräldrarna). De kom ut och sprang åt olika håll, som en skock yra höns, skrikandes och skrattandes. Vissa ännu tuggandes på den sista karamellen, andra bara med en tom påse i handen. En av dom var Pelle (Pelle är fingerat, han heter i verkligheten något annat). Han staplade fram, som man gör när man just och just klarar av att gå, i dörröppningen vrålade han rakt ut i luften och kastade sen sin tomma popcorns burk bakåt så att den flög mitt i ansiktet på hans morsa. ”Men Peeeelle!”, ropade hans morsa upprört. Pelle tog ingen notis utan fortsatte rakt fram. Ungefär mitt på golvet stannade han och vrålade igen ” Vitsi että oli hyvääää…! (”Fan va bra det vaaaar!” Fritt översatt)”.

Ungarna kom ur salongen i en ojämn ström. Vissa sprang och var helt galan medan andra masade sig halvsömninga ut. Jag stod vid ett bord i närheten av garderoben. Det var ingen bra idé visade det sig, för det var dit alla föräldrar försökte schasa sina barn. Mitt i allt kryllade det av ungar runt och under bordet där jag stod. De var överallt utom där deras föräldrar ville ha dom. ”Maaaammmaaaa, köper du någå meer åt mig???”, tjöt en liten flicka”. ”Nej, absolut inte. Nu köper vi inget mer”, sa den uppenbart irriterade och trötta modern. Jag försökte hålla god min och låg profil där jag stod mitt i skocken av barn inne på sin kanske tredje dag av sockerfylla. Mitt i allt brakade det till bakom mig. Det visade sig att en sån där affischställning hade åkt i golvet. Det var Pelle som var i farten igen. Han skrattade nästan hysteriskt. Hans mor tappade nu helt tålamodet, tog fast honom och drog iväg ut med honom.

Ni borde ha sett det med egna ögon. Det är svårt att beskriva med ord.

Bör ej missbrukas

Påsk – Season of The Witch

Posted in Uncategorized with tags , , , on april 7, 2012 by tomaskarls

Det ringde just på dörren här och jag tänkte att, vad är det nu frågan om? Här ringer ju ingen på dörren som inte är föranmäld. När jag öppnade blev jag påmind om att det är påsklördag, den dagen då ungarna klär ut sig och går omkring och tigger godis, för där stod två påskhäxor. Då var det för sent att inte öppna. Så vad göra? Vad skulle jag ge dem? Tankarna irrade och jag hann tänka att det här kan bli pinsamt. Jag kunde ju inte direkt ge dem varsin öl, en halv vinflaska eller varsin skiva Reissumies, ungefär det som finns i skåpen här. Som tur var slog det mig att jag hade  en chokladplatta i skåpet, så jag sa att de får dela på den. Puh! Det var nära ögat. Ringer det på dörren fler gånger så öppnar jag inte.

A witch.

No Comments

Posted in Uncategorized with tags , , , on april 6, 2012 by tomaskarls

Det har kommit till min kännedom att det finns dom som  har problem med att kommentera här på bloggen, inte kan posta kommentarer.

Jag tänkte bara säga, for the record, att det har inget med mina inställningar att göra. Jag har inte ändrat på något här. Om ni inte kan kommentera så måste ni söka felet hos er själva.

Lycka till!

Påskbabbel

Posted in Uncategorized with tags , , , , on april 6, 2012 by tomaskarls

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men jag tycker det nästan hör till att höra av sig då det blir påskhelg.

Långfredagen här, chez moi, har inte känts speciellt lång. Jag tycker jag just steg upp (0730 HRS) och nu är klockan redan nästan 1500 HRS. Den, långfredagen, har, hittills, gått i städandets och slappandets tecken. Som barn var långfredagarna långa. Man fick inte gå ut eller leka något vilt. Möjligen sen mot kvällen kunde man tillåta sig någon mindre utsvävning. Det kändes som att man kunde reta upp någon någonstans om man gjorde för stort väsen av sig på långfredagen. Då vill jag påpeka att jag inte kommer från något speciellt religiöst hem. Det var mer en tradition. Min kära mor brukar berätta att det var likadant när hon växte upp, långfredagarna kändes oändligt långa.

Men i något skede luckrades lånfredagsreglerna upp. Det var när jag var i tonåren och deltog i att dra ihop till ungdomsföreningens påskbrasa. Då började man mitt i allt göra det på långfredag och jag märkte att inget hände fast man körde omkring med traktorn och pynjade med ris den dagen. Sen dess har långfredagen inte varit så laddad.

Tiderna förändras. Inte nog med att långfredagen mist sin respekt. Vädret har oxo misst all sin respekt för helgerna. I julhelgen som gick hade man kunnat tro att det var påsk, på basen av vädret, och nu i påsk kunde man tro att det är jul, på basen av vädret. Ur led är tiden.

Ikväll ska jag äta och dricka vin med A. Nä, vi är inte ihop, ”bara” goda vänner som har mycket att tala om. Och klockan går. Det börjar bli dax att dra sig mot köket, fånga påsklammet, slakta det och sätta på ugnen.

Jukkapalmerna hälsar Glad Påsk. De mår bra, men det håller på att gå snett för den äldre.