Arkiv för maj, 2013

Babbel Från Nouakchott

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on maj 26, 2013 by tomaskarls

Här i Nouakchott är det hett som fan. Idag när vi åkte från jobbet kl. 14 visade bilens termometer 47. Det kändes oxo. Bara att gå de 10 metrarna från den luftkonditionerade kontorscontainern till bilen fick en att flämta. Lite som att gå genom en ugn, eller som när man blåser med en hårfön i ansiktet. För det blåser mycket här eftersom landskapet är öppet och stan ligger vid havet. Det är öken norrut, österut och söderut och hav västerut.

Idag var det bara halvdag eftersom det är lördag, och igår var vi helt lediga. Fredagen är den helt lediga dagen här då det är ett islamiskt land. Det känns lite bakochfram.  Annars går den mesta tiden här åt till att jobba, och tur är väl det för det finns inte så mycket att göra. Eller ja, det kanske det gör men jag har inte hittat det ännu, jag har ju inte ens varit här en vecka ännu. Det som man kan göra på fritiden är att gå ut och äta. Det finns helt ok restauranger här så man behöver inte gå hungrig. Här äter man väl så gott som allt som vi i Finland äter förutom griskött.

Jag bor på ett hotell inne i centrum som är helt ok. Man kan gå ut på stan utan att bli påhoppad, men det är inte direkt något nöje i den här värmen. I praktiken färdas man med bil här. Om någon undrar vart alla gamla Mercedes bilar från Europa försvinner då de är slutkörda så är det hit. Det är fullt av gamla sönderkörda mercor här. De ser ut som att någon gått lös på dom med en slägga och en ordentlig slipmaskin. Man skulle ju kunna tro att det fanns en massa gamla Peugeutar här då det är en gammal fransk koloni, men icke. Av de nyare bilarna är det mycket japsar, Toyota och sånt.

En intressant sak jag lagt märke till är att det inte just finns några cyklar eller mopeder. Ok, en cykel och någon enstaka moped har jag sett, men annars är det bilar. När det gäller transporter används åsnekärror och gamla fallfärdiga lastbilar.

Nouakchott är kontrasternas stad. Här finns fina hus med ren slum som närmaste granne, välfyllda supermarkets med tiggare utanför, uppfixade fasader med fullt av skräp på gatan framför. Kollar man på kartan går gatorna parallellt och korsningarna är räta vinklar, ändå har många av dem bara sand som beläggning och är fulla av skräp, det kan finnas en lång räcka med eländiga ruckel och så mitt i allt en skinande ny och fin bilaffär.

Det låter kanske perverst men jag trivs ganska bra. Det går iaf ingen nöd på mig. Men kanske är det nyhetens behag, kanske är det annat ljud i skällan om tre veckor? Det enda som jag riktigt saknat hittills är, nej inte Doppelbocken faktist, ordentligt kaffe. Här finns oxo kaffe förstås men det är antingen för blaskigt eller så är kopparna för små. En kanna starkt, nybryggt Presidentti Tumma Paahto skulle inte sitta fel.  

Nätet fungerar här (som ni märker) men det är inte så snabbt och ganska instabilt (iaf här på hotellet, det är lite bättre på jobbet ute i öknen) något som blev irriterande tydligt nu när jag skulle ladda upp bilder. Så det blir inga bilder den här gången.

Edit 26.5. kl. 11.40. Ni andra kan oxo göra som Liz och googla på bilder från Nouakchott. De säger lika mycket som de jag har. Men här är nu iaf ett par.

Snäckskal. Marken är full av dom här, överallt. Det som nu är öken var en gång havsbotten. Kontraster som sagt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Åsnekärra. En åsnekärra transporterandes byggmaterial som vi körde om en dag.

Åsnekärra

Den Sista Måltiden

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , , on maj 17, 2013 by tomaskarls

Från och med söndag blir det ett rejält miljöombyte för den här pojken. Då byts kontorsråttelivet i Runsor mot jobb på ett kraftverksbygge ute i öknen i Mauretanien. Eller ja, så hemskt mycket ute i öknen är det väl inte, ungefär 10 km utanför huvudstaden Nouakchott. Men det är helt tillräckligt mycket ute i öknen för en oravaisbov. Åtminstone fram till midsommar kommer jag att jobba och bo där. Ja, inte bo ute i öknen förstås, utan nånstans inne i stan. Men det är oxo helt tillräckligt för en oravaisbov.

Jag var dit ett par gånger i höstas, och ja, skillnaden är stor gentemot Oravais (eller Vasa), vilket knappast förvånar någon. Där finns tex. ingen alkohol eftersom det är ett islamiskt land, det betyder i praktiken ingen Doppelbock. Det är därför jag har lite av en sista-måltiden-fiilis nu när jag öppnade en dopplis och knäppte på bastun. Ja, inte för bastuns skull, varmt lär det väl vara där nere oxo, men för Doppelbockens. Ingen mer Doppelbock före tidigast till midsommar *svälj*.

Nå, anyway, vi pratar om någå annat.

Det var för det här jag sökte mig till Iso W. för nästan fem år sen, för möjligheten att jobba utomlands. Inte för att hitta det trygga, förutsägbara 9-17 livet. Det har varit många svängar, uppförsbackar och punkteringar på den vägen sen dess, och jag har själv hunnit bromsa när det ”gick för fort”. Jag har själv oxo under de senaste åren hunnit tänka att jag borde kanske acceptera 9-17 livet, att ”hit kom jag”. Anyway…

Nu händer det. Och det slog mig i slutet av den gångna veckan hur lätt man inte märker att det som man väntat på faktiskt händer. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det som hänt den senaste 1,5 veckan är precis vad jag väntat på de senaste fem åren och jag höll nästan på att missa det, hur konstigt det än kan låta.

Well vi hörs!