Arkiv för Afrika

Babbel Från Nouakchott

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on maj 26, 2013 by tomaskarls

Här i Nouakchott är det hett som fan. Idag när vi åkte från jobbet kl. 14 visade bilens termometer 47. Det kändes oxo. Bara att gå de 10 metrarna från den luftkonditionerade kontorscontainern till bilen fick en att flämta. Lite som att gå genom en ugn, eller som när man blåser med en hårfön i ansiktet. För det blåser mycket här eftersom landskapet är öppet och stan ligger vid havet. Det är öken norrut, österut och söderut och hav västerut.

Idag var det bara halvdag eftersom det är lördag, och igår var vi helt lediga. Fredagen är den helt lediga dagen här då det är ett islamiskt land. Det känns lite bakochfram.  Annars går den mesta tiden här åt till att jobba, och tur är väl det för det finns inte så mycket att göra. Eller ja, det kanske det gör men jag har inte hittat det ännu, jag har ju inte ens varit här en vecka ännu. Det som man kan göra på fritiden är att gå ut och äta. Det finns helt ok restauranger här så man behöver inte gå hungrig. Här äter man väl så gott som allt som vi i Finland äter förutom griskött.

Jag bor på ett hotell inne i centrum som är helt ok. Man kan gå ut på stan utan att bli påhoppad, men det är inte direkt något nöje i den här värmen. I praktiken färdas man med bil här. Om någon undrar vart alla gamla Mercedes bilar från Europa försvinner då de är slutkörda så är det hit. Det är fullt av gamla sönderkörda mercor här. De ser ut som att någon gått lös på dom med en slägga och en ordentlig slipmaskin. Man skulle ju kunna tro att det fanns en massa gamla Peugeutar här då det är en gammal fransk koloni, men icke. Av de nyare bilarna är det mycket japsar, Toyota och sånt.

En intressant sak jag lagt märke till är att det inte just finns några cyklar eller mopeder. Ok, en cykel och någon enstaka moped har jag sett, men annars är det bilar. När det gäller transporter används åsnekärror och gamla fallfärdiga lastbilar.

Nouakchott är kontrasternas stad. Här finns fina hus med ren slum som närmaste granne, välfyllda supermarkets med tiggare utanför, uppfixade fasader med fullt av skräp på gatan framför. Kollar man på kartan går gatorna parallellt och korsningarna är räta vinklar, ändå har många av dem bara sand som beläggning och är fulla av skräp, det kan finnas en lång räcka med eländiga ruckel och så mitt i allt en skinande ny och fin bilaffär.

Det låter kanske perverst men jag trivs ganska bra. Det går iaf ingen nöd på mig. Men kanske är det nyhetens behag, kanske är det annat ljud i skällan om tre veckor? Det enda som jag riktigt saknat hittills är, nej inte Doppelbocken faktist, ordentligt kaffe. Här finns oxo kaffe förstås men det är antingen för blaskigt eller så är kopparna för små. En kanna starkt, nybryggt Presidentti Tumma Paahto skulle inte sitta fel.  

Nätet fungerar här (som ni märker) men det är inte så snabbt och ganska instabilt (iaf här på hotellet, det är lite bättre på jobbet ute i öknen) något som blev irriterande tydligt nu när jag skulle ladda upp bilder. Så det blir inga bilder den här gången.

Edit 26.5. kl. 11.40. Ni andra kan oxo göra som Liz och googla på bilder från Nouakchott. De säger lika mycket som de jag har. Men här är nu iaf ett par.

Snäckskal. Marken är full av dom här, överallt. Det som nu är öken var en gång havsbotten. Kontraster som sagt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Åsnekärra. En åsnekärra transporterandes byggmaterial som vi körde om en dag.

Åsnekärra

Ut Till Villan

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on december 7, 2012 by tomaskarls

Vi är lika vi människor, oavsett om vi bor i Finland eller Mauretanien. Miljöerna vi lever i är olika, förutsättningarna för livet är olika, värderingarna är delvis olika men deep down inside har vi samma längtan, nämligen att åka ut till villan (skären/sommarstugan) när vi har ledigt från jobbet.

Kollegan och jag åkte med en lokal kille som chaufför en bit utanför Nouakchott till ett möte. Vägen var spikrak, två filer delade av en remsa sand och någon buske här och där. Vid sidan av vägen fanns tält och baracker av tegel, kuber med en dörr för att uttrycka det enkelt. På vissa ställen samlade i små grupper men oxo någon var för sig här och där.

Vi frågade vår lokala chaufför vad barackerna och tälten var. Varför det fanns tält och tegelbaracker mitt ute i ute i öknen, utanför allt annat. ”De är våra fritidshus”, svarade han med ett leende. ”När jag är ledig vill jag inte stanna kvar i stan utan jag vill åka ut hit med min familj”, förklarade han.

Kollegan och jag höjde på ögonbrynen och satt tysta en stund medan barackerna och tälten svepte förbi. Sen sa kollegan, ”Men ok, i Finland åker folk till en stuga ut i skogen eller ut på sjön när vi har ledigt. Det är ju egentligen samma sak”.

Och så är det, det är samma sak, men andra omständigheter. Allt är relativt.

Den bästa bilden jag fick med min telefon i en bil i rörelse. Inga baracker fastnade, men tälten och miljön.

Mauritania sommarstuga

Bild inne ifrån stan. ”Köp nå lotter!”

Mauritania lotter

48H i Afrika-En Amatörresenärs Tankar

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , on september 14, 2012 by tomaskarls

Jag var en sväng till Afrika förra veckan. Det var en arbetsresa så jag kan inte berätta vad jag gjorde där. Men några ord kan jag väl säga om mina egna intryck.

Det var till Senegal vi var. Vi flög till Dakar och åkte sen bil till ett ställe som heter Kaolack, och sen tillbax. Resan var kort och intensiv, ganska exakt 48h tillbringade jag i Afrika.

Det första som slog mig när vi landat och jag knäppte på telefonen (som ju är det första man gör) var att det inte fanns någon 3G täckning, det gick inte att kolla Facebook på iPhonen. Det gjorde det i och för sig inte på Charles de Gaulle i Paris heller, men då tänkte jag att det var något tekniskt fel. Senare har jag förstått att det inte var det.

Det andra jag tänkte var ”Stäng av bastun!”. Det var när vi klev av planet. Ok, att det är hett i Afrika är väl ingen nyhet men att det är så fuktigt… Det var som att kliva in i en bastu, bara det att folk hade kläder på sig och att det fanns flygplan där.

Det tredje jag reagerade på var trafiken. Mon dieu! Och då tänker jag inte i första hand på stockningen eller de gamla bilarna som spydde ut avgaser som låg som ett tjockt täcke över bilkön utan det att det sprang omkring en massa folk (män, kvinnor, barn och kvinnor med småbarn på ryggen) bland bilarna och avgaserna och sålde allt möjligt.

Under bilfärden såg vi många småbyar. Ju längre in i landet vi kom desto färre blev bilarna och desto fler blev häst och kärra ekipagen. Ju längre vi körde desto färre blev husen och desto fler blev hyddorna och skjulen som i mina ögon var byggda av minkhusplåtar. ”Det här är ju precis som på TV” tänkte jag, och insåg att det är en sak att se något på TV och en annan att se det med egna ögon.

Men, folk såg inte mer uppgivna ut där än här i Vasa.

Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Bilden är tagen genom ett tonat bilfönster i en bil i rörelse med en kamera från 90-talet.