Arkiv för mat

I år har affärer…

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on november 16, 2013 by tomaskarls

…slängt över tusen ton mat. 

Så löd en av rubrikerna på dagens Pravda. Och jag ökade just på dom tusen tonnen med några kilo.

Kanske var det den rubriken på Blade som på något undermedvetet sätt fick mig att ta tag i skåpet på sen eftermiddag. Skåpet som jag länge har tänkt att jag borde göra något åt men som jag, fram tills idag, lyckats ignorera.

Det var ingen vacker syn som mötte mig då jag började gå igenom burkar, flaskor och askar. Det mesta hade ett bäst före datum på 2012. Att plocka igenom skåpet var lite som att bläddra i ett gammalt fotoalbum, resa tillbaka i tiden. Resa till tiden då det kockades mycket här i huset. Ok, det kockas ännu, men inte med samma entusiasm och nyfikenhet som förr. Vartefter jag slängde bort gamla ingredienser mindes jag recept som jag testat, hur dom smakat och disken dom förorsakat.

Jag hade rejält dåligt samvete när jag såg hur sopkassarna fylldes med gammal mat och bestämde mig för att det här får inte hända igen.

När jag hittade den här trodde jag att botten var nådd. men sen hittade jag något ännu värre. Men det måste ha varit ett tryckfel. Inte fan kan jag ha haft någå i skåpet som var bäst före 2004. Jag var ju knappt född då.

Flora

Annonser

Kvällens käk

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , , on december 29, 2012 by tomaskarls

När jag känner mig tom på kulinarisk inspiration brukar jag gå till Tasteline, kolla runt lite och ibland hitta något nytt att testa.

Något som fascinerar mig är folks inställning, syn eller förhållningssätt till recept. Man märker det här fenomenet när man talar med folk som har kockat enligt ett recept och man märker det på de kommentarer folk har skrivit under de recept de har kockat från Tasteline.

Det är lättast att illustrera med ett konkret exempel. Idag surffade jag in på Tasteline och sökte på ”kassler”. Jag impulsköpte 412 gram kassler igår och tänkte att man kanske kunde hitta på något med det, annat än att kallt steka upp den och tugga den i sig. Jag fastnade för receptet här nedanför, antagligen för att det hade fått flest röster.

————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————–

Broccoligratäng med kassler

2 broccolibuketter

1 gullök

4 dl grädde

400 gram kassler

2 del riven ost

Tillagning

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skär broccolin i stora bitar. Koka upp vatten och förväll broccolin lätt i saltat vatten, ca 3-4 min. Smörj en ugnsfast form och lägg i broccolin.

2. Smält smör i stekpanna. Hacka gul lök och fräs till den blir mjuk. Tillsätt grädden.

3. Tillsätt kassler, ost och kryddor och låt såsen puttra ihop på svag värme ca 5 min.

4. Häll såsen över broccolin. Gratinera i ugn 225 grader ca 15 min.

——————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————

Såu far såu good. Pretty streigt fårvard. Men sen när man börjar läsa kommentarerna kan man inte annat än häpna.

”Mmmm detta var supergott!! Och så enkelt. Jag hade dock ingen kassler hemma idag, men det gick lika bra med falukorv, och sen la jag lite extra ost på toppen också :-))”

Skribenten vill meddela att det var ett bra recept, broccoligratängen med kassler blev jättegod utan kassler men med falukorv i stället.

Sen nästa.

”Otroligt gott. Jag la till pasta direkt i gratängen & sheddarost & paprika. supermumsigt.”

Broccoligratängen med kassler, enligt receptet ovan, meddelas nu vara supermumsig med pasta och paprika (!)

En till.

”Jag hade inte heller kassler hemma utan tog 300 g kolbasz (stark korv) och 100 g falukorv. Blev jättegott!”

Den talar väl för sig själv, mot bakgrund av de två andra.

Sånt här irriterar mig. Man talar ju inte om samma sak. Ska man kommentera ett recept måste man ju ha erfarenhet av det receptet. Och gör man en Broccoligratäng med kassler genom att använda falukorv så har man ju ingen aning om hur receptet för Broccoligratäng med kassler funkade. Förstår ni vad jag menar? Det är som om jag skulle skriva en recension om Toyotas nya bilmodell, skryta på hur bra den var, och sen i slutet meddela att jag testkörde en Volvo 2001 istället för alla Toyota av den nya modellen var upptagna.

Anyway, jag följde receptet exa… nästan. Jag brynade löken och köttet skilt, eftersom min kockinstinkt säger mig att lök ska ha lägre värme än kött.

Slutresultatet var ok. Ingen höjdare men ok. Inget för den som är fettskrämd, perfekt för den som följer en LCHF diet.

Gratängen 10 sek. efter utträdet ur ugnen.

Gratäng

Kvällens käk

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on juli 3, 2012 by tomaskarls

Semestertider sätter fart på kreativiteten i köket och dämpar hälsotänkandet.

Det här är en egen kreation som vid närmare eftertanke är ganska lik den traditionella hamburgaren. Jag kallar den fantasilöst för Semesterburgaren.

Nerifrån och upp: bordslöpare+tallrik+Reissumies fullkorn+Amerikansk dressing orginal+Saarioinens hamburgerbiff+Santa Maia grillkrydda+tomatskivor+stekt ägg+salt malet ur kvarn+svartpeppar malet ur kvarn+Amerikansk dressing orginal+Reissumies fullkorn.

Löparen under tallriken är gjord av min kära mor.

Et voilá!

Den här kvällens käk

Posted in Uncategorized with tags , , , , on december 4, 2011 by tomaskarls

Det börjar kanske kännas lite tjatigt att höra om ätande hela tiden. Men faktum är att det inte händer så mycket i mitt liv nuförtiden, så ni får hålla tillgodo.

Kvällens käk blev en Mega-ateria med en pappersmugg vatten utan is på Hesburger. Jag vet inte vad som flög i mig. Men när jag skulle börja kocka ihop något här hemma så kände jag bara att ”Neeeee va faaan, jag orkar inte”. Och mitt i allt hade jag bestämt mig för att gå till Hese. Det är inte ofta jag är dit. Jag minns faktiskt inte när jag senast åt där nykter, och nu förstår jag varför. ”Maten” smakar verkligen skräp, eller egentligen smakar den ju ingenting. Och klottigt är det oxo. Det verkar dessutom som att de sparar in på servetter. Jag hittade inga extra någonstans.

Nej usch! Kvällens käk gjorde verkligen skäl för namnet skräpmat.

Kvällens käk

Posted in Uncategorized with tags , , , , on december 3, 2011 by tomaskarls

Kvällens käk blev en Reissumies rågbrödssmörgås med kalkonkött, tomat och Turun Sinappia. Till detta ett glas Pinot Noir från Bourgogne. Kombinationen mat och vin var förfärlig, de passade inte alls ihop, ungefär som en blåsorkester på Ruisrock. Men vad gör man inte för att känna att det är helg.

Jag åt lunch på Spices idag (en vietnamesisk restaurang här i stan som jag tycker ni ska testa om ni inte redan gjort det). Därför räckte det med en smörgås. Man äter nämligen alltid för mycket när man går dit då det är så himla gott. Jag är nästan mätt ännu.

Jag känner mig moraliskt skyldig att påpeka att alkohol skadar hälsan och är beroendeframkallande, men är oxo väldigt gott ibland och förbättrar humöret (tillfälligt).

Dekadens

Posted in Uncategorized with tags , , , on december 1, 2011 by tomaskarls

Kvällens käk blev en halv kall pizza från förr och ett stop kallt osmaksatt kranvatten. Jag kom hem från jobbet mycket senare än vad jag har gjort på länge, vilket gjorde att rutinerna rubbades. När dom ändå var rubbade så tog jag tillfället i akt att synda lite, äta upp pizzabiten jag hade tänkt slänga. Ni förstår, när man inte följer samma rutiner gäller inte heller samma regler. Precis på samma sätt som Finlands lagar inte gäller i Sverige.

Och inte har jag spunnit eller tränat på något annat sätt en endaste minut den här veckan. Men det har jag oxo giltig orsak till. Jag har nämligen känt mig lite halvsjuk, trött, hängig och allmänt seg. Hostat flera gånger. I ett sånt skick ska man akta sig för fysisk ansträngning, säger dom som vet.

Att sånt…

Stopet som vattnet fanns i och tallriken som de kalla pizzabitarna låg på.

Om konsten att beställa mat på Subway

Posted in Uncategorized with tags , , , , on november 26, 2011 by tomaskarls

Det är antagligen lättare att beställa ett huspaket, med allt vad det innebär av val och prioriteringar, än att beställa mat på Subway. Man kunde tro att det räcker med att välja något från menyn och meddela det åt personalen. Men icke!

Jag var dit idag. Efter att ha yrat runt på stan en stund fick jag ett infall att gå in till Subway och äta en sån där batong fylld med allt möjligt som dom säljer där. Visserligen var jag inte mitt skarpaste jag efter gårdagens firmahjulfest, men jag vill ändå påstå att det kräver stor sinnesnärvaro om man ska få något att äta där.

Man väljer något från menyn. Sen börjar det.

Dom talar ingen svenska. Tjejen som betjänade mig idag gjorde inte det iaf.

– En batong med grillad kyckling, sa jag efter att ha ögnat igenom menyn.

– Täää, svarade hon och såg på mig som att jag kom från Sverige.

Så jag förklarade åt henne på min bästa finska vad jag skulle ha. Efter det började rumban. Vilket bröd skulle jag ha? Jag såg snabbt på alternativen och valde ett som lät som att det skulle smaka bra. Skulle jag ha en hel eller en halv? Undrade hon sen. Jag irrade med blicken och någonstans såg jag att en ”en hel” betyder 30 cm. fylld batong. ”En halv”, sa jag (ja, ”puolikas” sa jag ju förstås så där rent konkret).

Efter det svängde hon sig om och började pynja på med min beställning. Jag pustade ut och tänkte att nu är väljandet över. Men icke!

– Ska jag sätta på ost och grilla den? Undrade hon sen.

Eh… Ja, det ska du väl om det ingår i receptet, eller i produkten, ni säljer, tänkte jag men sa ”Kyllä”. Hon fortsatte att jobba och jag insåg att det här kommer inte att bli lätt och förstod att det hon kommer att fråga om nästa gång är salladen och grönsakerna, vilket hon gjorde. Jag sa åt henne att sätta lite av varje. Vem orkar stå och fundera på sånt när man är hungrig?

Sen gick det snabbt. Ville jag ha dressing? Jotack! Vilken av de 7-8 (om jag minns rätt)? Jag valde den första på listan. Ville jag ha någon av de torra kryddorna? Hon pekade på 5 burkar som jag inte visste vad de innehöll. ”Sätt lite av varje”, svarade jag instinktivt. Ska du äta här eller ta med? Äta här sa jag (den var lätt och väntad). Efter det trodde jag att det nu definitivt var över. Men icke!

Jag kom till kassan och det var en annan tjej som skulle ta betalt. Hon kollade på vad jag hade köpt. En halv batong med en massa i och en flaska mineralvatten. Hon knappade in det i kassamaskinen och stannade upp. Man såg hur kugghjulen snurrade i hjärnan.

– Om du tar en av våra måltider där det ingår ett kex och en yoghurt så blir det 20 cent billigare, sa hon.

”Vilket kex, och vilken yoghurt?”, tänkte jag och meddelade sen att jag hellre betalar 20 cent mer än väljer något mer.

När jag läser igenom vad jag skrivit får jag en stark känsla av att jag har babblat om det här förut, eller i alla fall tänkt babbla om det. Nå, skit samma. Repetition är kunskapens moder.