Arkiv för Spinning

Kicken som man spinner för

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , on februari 12, 2013 by tomaskarls

En av mina kusiner definierade i sin barndom is som ”halket som man skrinnar på”. Det, kanske inte rimmar, men liknar ”kicken som man spinner för”, ett uttryck som dök upp i min skalle för 20 minuter sen då jag kom in genom dörren efter ett spinningpass.

Ikväll var tredje passet efter min comback som följde på fyra månaders mer eller mindre fysisk dekadens. Jag har spunnit en gång i veckan och däremellan tränat några lugnare pass de senaste tre veckorna. Hittills har jag inte känt den där ordentliga kicken, mera varit slut och eländig. Men ikväll när jag steg in genom dörren kände jag mig hög. Det är den kicken som man spinner för.

Intressant annars att notera hur relativt snabbt formen ändå kommer tillbaka, när man jämför kvällens pass med det för tre veckor sen. Då fick jag just och just upp pulsen till 173 och ikväll visade mätaren 183 som mest.

Bild från spinningsalen

Teknikens under

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on maj 15, 2012 by tomaskarls

Jag tänkte idag, när jag trampade på spinningcykeln (första gången på ett par veckor, måste medges) och instruktörinnans mikrofon började krångla, att nog vore det roligt att få leva så länge att man skulle få uppleva den dag då den tekniska utvecklingen når så långt att människan lyckas bygga en mikrofon som fungerar 45 minuter i sträck under ett spinningpass. Jamenar, människan har skickat folk till månen, kluvit atomer och kartlagt DNA, men the final frontier tycks ännu vara ljudåtergivningen under ett spinningpass. För det krånglar så gott som alltid. Senast där runt 20 minuter in i passet får instruktörinnan börja pynja med micken. I bästa fall börjar man höra vart annat ord, som idag, eller så får hon lov att börja vifta och skrika. Stackarn, som att det inte vore tillräckligt tungt att stå och trampa själv och försöka motivera andra. Nåja, den som lever får se.

Annars är det väl som vanligt ungefär. Skrivar- och bloggarinspisen har varit på ett all time low de senaste veckorna, därav tystnaden. Livets ekorrhjul snurrar på. På Vasa-fronten intet nytt.

Kom den här låten faktiskt redan 1988?! :-/

Om Selektivt Minne

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , , , , on mars 27, 2012 by tomaskarls

Jag har slarvat med träningen den senaste månaden. Fram till förra veckans onsdag hade jag inte gjort något på tre veckor och när jag idag kom mig iväg på ett spinningpass var det fyra veckor sen senast.

När jag kom hem märkte jag att ahaa… det är ju så här det brukar kännas efteråt. Som att man var lite hög, eller berusad.

Konstigt att man glömmer kicken så lätt fast man vet att den kommer. Det är mycket lättare att minnas det jobbiga med att spinna, hur tungt det är att komma sig iväg när man är trött efter jobbet, hur hjärtat slår, svetten rinner, benmusklerna brinner upp av mjölksyra och hur tjejen som drar passet skriker ”Nuuuu ääär det dax att bööörja jåååååbbaaaaaa….” när man redan är svimfärdig. *ryser* Det här gör att tröskeln ibland blir hög att komma sig iväg och att man hittar på en massa ursäkter att låta bli. Fast det ju gör en gott.

Precis tvärt om är det med att dricka alkohol (för de flesta). Den sysselsättningen innehåller oxo en kick-fas och en jobbig fas. Men i det här fallet väljer man att fokusera på kick-fasen och glömmer den jobbiga dagen efter. Precis som med kick-fasen i spinnigfallet kommer krapula-fasen som en liten överraskning varje gång. Eller kanske inte överraskning, men man tycker då att det jobbiga inte var värt kicken medan man efter spinningen tycker att det jobbiga helt klart var värt kicken. Hänger ni med? Fattar ni vad jag menar? Det här leder till att tröskeln för att dricka alkohol lätt sjunker och man lätt hittar på ursäkter för att göra det. Fast det inte egentligen gör en något gott.

Hur ska man tolka det här fenomenet? Som att vi människor deep down inside strävar efter snabba kickar och helst undviker allt jobbigt? Det låter ganska mänskligt.

————————————-

Ett litet tillägg. Det slog mig att det ju inte gäller bara alkohol. Det kan ju lika gärna gälla sötsaker, mat eller whatever man får en kick av…

————————————

Människans hårdskiva. Så funkar den.

Tjejen på cykeln bredvid

Posted in Uncategorized with tags , , on januari 31, 2012 by tomaskarls

När jag höll på att ställa sadelhöjd och styrehöjd på cykeln före kvällens spinningpass frågade tjejen som höll på och ställde in sadelhöjd och styrehöjd på cykeln bredvid var det egentligen är man reglerar motståndet. Jag visade henne och tänkte samtidigt, men sa inget, att det önskar du att du inte visste om 20 minuter.

– Det är så himla länge sen jag var på spinning sist. Jag kommer säkert att dö, sa hon (fritt översatt från finska) direkt efter och skrattade.

Jag drog andan för att säga det självklara, för att försäkra henne om att inte kommer hon att dö inte, som man ju naturligt gör i en sån situation. Men just före jag skulle börja prata hejdade jag mig instinktivt, som man gör när man av bara farten ska säga något självklart men något i en mitt i allt skriker stop, något filter i hjärnan reagerar och trycker på ”Abort”.

– Nååå, inte kommer du att dö, men ganska tungt blir det nog, fick jag ur mig efter en onaturligt lång tystnad under vilken jag hade klickat bort alla varningsmeddelanden i hjärnan som sa att på basen av den känsla jag brukar ha 20-25 min. in i  de flesta spinningpassen jag varit på så är det inte alls någon självklarhet att man överlever, och klickat på ”Yes” när Windows Tomas frågade om jag verkligen ville påstå något som kanske inte var helt säkert.

Men hon överlevde. Hon till och med skrattade när jag frågade efter passet om hon var vid liv ännu, så så farligt var det kanske inte.

Det här är inte tjejen på cykeln bredvid, men nästan lika glad såg hon oxo ut efter passet.

Motion i 1870-talets Ryssland

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , on januari 7, 2012 by tomaskarls

Jag läser vidare i samma bok…

”Jag behöver kroppsrörelse, annars blir min karaktär rent fördärvad, tänkte han och beslöt att han skulle vara med om att bärga höet, hur tafatt han än kunde komma att känna sig inför sin bror och sitt tjänstefolk.”

Redan i 1870-talets Ryssland förstod man (författaren) att mental hälsa, frid i sinnet, är förknippat med fysisk aktivitet. I boken besluter karaktären Levin att ta en risk, gå över en gräns, genom att som husbonde och adelsman delta i det fysiska slåtterarbetet vid böndernas sida. Göra något annorlunda och kanske känna sig dum och uttittad en stund för att få sin motion och lugna sinnet. Jag såg direkt parallellerna till mig själv och när jag gick på mitt första spinningpass. Jag kände mig ganska tafatt och bortkommen de första gångerna men det var värt det. Dessutom är det ju så att folk är upptagna med sitt, ”på gång” så att säga,  på spinningpassen att man inte lägger så mycket märke till de andra.

– Jasså du! Men säg mig, hur tror du att bönderna kommer att ta det? De ler nog i mjugg åt att husbonden åbäkar sig.

– Nej det tror jag inte. Men det är ett sådant på en gång muntert och tungt arbete att man inte får tid att tänka på den saken.

Förklarar Levin för sin bror då denne är orolig att han ska skämma ut sig inför bönderna.

”Så gick första omgången. den långa sträckan hade varit mycket tröttsam för Levin. Men då man var färdig med sträckan och Tit med lien kastad över axeln med sävliga steg gick tillbaka i de spår hans klackar hade lämnat i den mark där de nyss gått fram och Levin gjorde honom sällskap längs den fåra han slagit, hade han en härlig känsla trots att svetten lackade nerför hans ansikte och droppade från näsan och hela ryggen var så blöt som om den hade doppats i vatten. Han var särskilt glad över att han nu visste att han kunde hålla ut.”

Här beskrivs, i en roman skriven på 1870-talet, exakt samma känsla man har efter ett spinningpass.

”I stråk efter stråk föll ängens gräs. Man fick slå ställen med högt och ställen med lågt gräs, bitar där gräset var dåligt och andra där det var bra. Levin förlorade allt begrepp om tid och visste verkligen inte om det var sent eller tidigt på dagen. I hans arbetsförmåga började nu inträda en förändring som beredde honom stor njutning. Mitt under mödan kom det över honom en känsla som gjorde att han glömde bort vad han hade för händer, en egendomlig känsla av lätthet, och vid dessa tillfällen blev hans sträcka nästan lika jämn och vackert slagen som Tits. Men så fort han tänkte på vad han gjorde och började anstränga sig att göra sin sak ännu bättre, kände han genast arbetet tynga sig och gräset blev illa avmejat.”

Är det inte precis det här som vi idag kallar Flow, och runners hig?! Beskrivet i… Ja, ni vet. Jag känner igen känslan, inte kanske från spinnandet, men från då jag cyklat långa sträckor och kommit in i en känsla av att allt går av sig själv utan att jag tänker på det. Förr slog man hö för att må bra, nuförtiden kutar man runt, nöter på rullande mattor inomhus och allt möjligt annat.

Att sånt… Sånt här sitter jag och funderar på. Det finns andra lustiga paralleller också men jag kan ju inte analysera hela tegelstenen heller.

Författaren (till tegelstenen, inte blogginlägget). En slipad kille. Det ser man tydligt trots den otydliga bilden.

Spinning och migrän

Posted in Uncategorized with tags , on september 26, 2011 by tomaskarls

Har ni sett det här?! Man har kommit fram till att spinning lindrar besvär med migrän. Vem skulle ha trott det?

Det som jag kom att tänka på när jag läste det här var att hur har man kommit på att testa om just spinning hjälper mot migrän? Att man testar mediciner är ju förståeligt för det vill läkemedelsbolagen, så de sponsrar. Att man testar avslappningsövingar har jag oxo lätt att tänka mig. Det är liksom ganska logiskt. Men hur kom man på att testa om just spinning hjälper mot migrän?

Nu har jag aldrig haft problem med migrän. Men huvudvärk har jag ju haft nu som då och inte fan tänker jag att ”Borde jag släpa mig till gymmet på Brändö nu och köra ett spinningpass” när det dunkar i skallen.

De menar antagligen att man ska ta spinningpassen som förebyggande medicin. Men ändå känns det lite konstigt. Jag har många gånger allvarligt funderat på om spinnandet kan vara hälsosamt överhuvudtaget när jag trampat på i salen med svetten flödande, hjärtat bultande så att jag tror det ska flyga upp genom halsen och med benmusklerna brännande och hör tjejen som drar passet vråla ”Nååååå niiiiin, nyt lähdetäään tekemään töitä (Nu är det dax att börja jobba)”.

Ett migränanfall visualiserat.

Spinning Motivator Pro

Posted in Uncategorized with tags , , on april 1, 2011 by tomaskarls

Jag var till gymmet en sväng idag efter jobbet för ett lätt pass på crosstrainern. Jag noterade att dom har skaffat nya spinning cyklar dit, eller tydligen är det fråga om ett helt system.

Det stod ett ställ med broschyrer utanför salen där cyklarna finns så jag nappade åt mig en och har nu suttit här och ögnat igenom den. Det verkar vara ett verkligt avancerat system som är byggt för att hjälpa de tränande att hålla upp motivationen, oxo i de tuffaste delarna av passen.

I korthet fungerar det så här. Man skaffar sig ett användarkonto i systemet, och får ett användarkort med ett mikrochip i. Sen gör man ett konditionstest på en spinning cykel. Ett vanligt VO2MAX test, för att fastställa var man står i konditionsväg just nu. All info från testet lagras i systemet. Efter det har man ett 45 min. snack med en av de personliga tränarna som jobbar på gymmet. Under det diskuterar man gemensamt igenom vart man vill komma med träningen och fastställer därefter 3 personliga mål som man ska uppnå inom ett halvår, då man gör ett nytt test. Målen kan tex. vara att gå ner 5 kg, höja konditionen och stärka benmusklerna. Till exempel, det finns många olika mål man kan välja mellan.

När målen är fastslagna kodar personalen på gymmet in dem i systemet. Nu vet systemet var du står nu och var du ska stå om ett halvår, och alltså hur du bör träna. Nästa gång man går på ett spinningpass tar man med sig kortet och pluggar in det i en läsare på cykeln. Systemet, cykeln, vet då vem som sitter på cykeln och vad som behövs för att nå personens personliga mål. Och när systemet vet det går det inte att fuska.

För det första låser man fast fötterna i pedalerna och de låses inte upp förrän passet är slut, så man kan inte stiga av och ge upp. Systemet ställer sen in motståndet på pedalerna automatiskt under hela passet, helt enligt din nuvarande kondition och de uppställda målen. Man har förstås ett pulsbälte som känner av pulsen så att motståndet justeras ner om det går för tungt. Systemet motiverar en sen med små elchocker. Det låter brutalt men kom ihåg att det är väldigt små elchocker. Trampar man tex för långsamt känner man ett litet pirr i händerna, så att man vet att man måste öka. Samma sak om man sitter när hon (det är till 99% tjejer som drar spinning) som drar passet säger att man ska stå upp, då känner man ett litet pirr i baken som säger åt en att ställa sig upp och cykla. Ignorerar man pirren så förstärks de så att det till sist blir bekvämare att stå och cykla än att ta emot elchockerna.

Man måste inte gå med i det här systemet, utan man kan köra helt vanligt oxo, vilket de flesta antagligen kommer att göra. Det kostar lite extra att gå med, så jag har inte bestämt mig ännu.

Det här låter antagligen värre än vad det är, nu när jag beskriver det här. Men egentligen är det ett finurligt och effektivt sätt att hjälpa folk att upprätthålla motivationen som behövs för att de ska uppnå sina träningsmål. Här kan ni läsa mer om Spinning Motivator Pro-systemet.