Arkiv för verklighet

Den Sista Måltiden

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , , on maj 17, 2013 by tomaskarls

Från och med söndag blir det ett rejält miljöombyte för den här pojken. Då byts kontorsråttelivet i Runsor mot jobb på ett kraftverksbygge ute i öknen i Mauretanien. Eller ja, så hemskt mycket ute i öknen är det väl inte, ungefär 10 km utanför huvudstaden Nouakchott. Men det är helt tillräckligt mycket ute i öknen för en oravaisbov. Åtminstone fram till midsommar kommer jag att jobba och bo där. Ja, inte bo ute i öknen förstås, utan nånstans inne i stan. Men det är oxo helt tillräckligt för en oravaisbov.

Jag var dit ett par gånger i höstas, och ja, skillnaden är stor gentemot Oravais (eller Vasa), vilket knappast förvånar någon. Där finns tex. ingen alkohol eftersom det är ett islamiskt land, det betyder i praktiken ingen Doppelbock. Det är därför jag har lite av en sista-måltiden-fiilis nu när jag öppnade en dopplis och knäppte på bastun. Ja, inte för bastuns skull, varmt lär det väl vara där nere oxo, men för Doppelbockens. Ingen mer Doppelbock före tidigast till midsommar *svälj*.

Nå, anyway, vi pratar om någå annat.

Det var för det här jag sökte mig till Iso W. för nästan fem år sen, för möjligheten att jobba utomlands. Inte för att hitta det trygga, förutsägbara 9-17 livet. Det har varit många svängar, uppförsbackar och punkteringar på den vägen sen dess, och jag har själv hunnit bromsa när det ”gick för fort”. Jag har själv oxo under de senaste åren hunnit tänka att jag borde kanske acceptera 9-17 livet, att ”hit kom jag”. Anyway…

Nu händer det. Och det slog mig i slutet av den gångna veckan hur lätt man inte märker att det som man väntat på faktiskt händer. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det som hänt den senaste 1,5 veckan är precis vad jag väntat på de senaste fem åren och jag höll nästan på att missa det, hur konstigt det än kan låta.

Well vi hörs!

Krankan

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , , , on juni 29, 2012 by tomaskarls

Jag har semester, 1/3 avklarad. För att komma ordentligt bort från ekorrhjulet orsakat av Iso W. och stadens kalla betong och asfalt har jag spenderat största delen av veckan ute på villan vid Byhåla Beach. Ni vet, få ro i själen tack vare närheten till naturen, vakna till fågelkvitter som ger energi för hela dagen och allt sånt.

*Host*

Verkligheten motsvarar sällan förväntningarna, i alla fall inte i en positiv mening. Närheten till naturen har jag främst upplevt genom krankarna (myggen). Det är helt jävla sjukt vad mycket krankar det finns i år. Jamenar, man går ju säkert ner 1 kg i vikt under den tid man hugger till bastuveden pga all blod som krankjävlarna hinner pumpar ur en.

Sen fågelsången. 0423 HRS i morse vaknade jag av att nån jävla bofink (eller whatever) drog sina arior utanför fönstret, samma sak varje morgon. Ok, det är vackert när man läppjar på morgonkaffet kl. vadnuklockannuråkarvaradåmanvaknat, men inte halv fem på morgonen när man vill sova.

Men jag klagar inte. Det har varit en bra vecka. Nu ska jag njuta av betongens krankfrihet och asfaltens tysthet några dagar. Sen återstår två veckor semester, och en sparad till sen, i-höst-nångång.

Krank som tar sig ett skrovmål

 

Dag 2./Uppvaknandet

Posted in Uncategorized with tags , on maj 22, 2009 by tomaskarls

Gäsp! Någon här, eller är alla på jobb kanske? Vissa är ju inte det dårå. Mohahahahaaaaa….. :)

Har ni varit med om det där någon gång att ni drömmer något o. när ni vaknar vet ni inte om det har hänt på riktigt eller om det var en dröm? Det hände mig inatt. Nu efter två koppar kaffe börjar jag dock vara på det klara med att det bara var en dröm utan verklighetsförankring. Men inatt när jag vaknade visste jag faktiskt inte. Det var en så hemsk sak så jag tänkte att jag kanske i det medvetna har förträngt att jag gjort det.

Jag minns att det här hände en gång för länge sedan oxo. Då drömde jag att jag o. några till hade gjort inbrott i butiken i Kuni o. stulit mellanöl. Men det var alltså oxo bara en dröm, som tur var.

Jag märker att jag har svårt att släppa tankarna på jobbet fast jag är ledig. Mitt i allt kommer jag på mig själv med att sitta o. tänka på olösta logistkproblem. Nå, kanske det släpper så småningom.