Krankan

Jag har semester, 1/3 avklarad. För att komma ordentligt bort från ekorrhjulet orsakat av Iso W. och stadens kalla betong och asfalt har jag spenderat största delen av veckan ute på villan vid Byhåla Beach. Ni vet, få ro i själen tack vare närheten till naturen, vakna till fågelkvitter som ger energi för hela dagen och allt sånt.

*Host*

Verkligheten motsvarar sällan förväntningarna, i alla fall inte i en positiv mening. Närheten till naturen har jag främst upplevt genom krankarna (myggen). Det är helt jävla sjukt vad mycket krankar det finns i år. Jamenar, man går ju säkert ner 1 kg i vikt under den tid man hugger till bastuveden pga all blod som krankjävlarna hinner pumpar ur en.

Sen fågelsången. 0423 HRS i morse vaknade jag av att nån jävla bofink (eller whatever) drog sina arior utanför fönstret, samma sak varje morgon. Ok, det är vackert när man läppjar på morgonkaffet kl. vadnuklockannuråkarvaradåmanvaknat, men inte halv fem på morgonen när man vill sova.

Men jag klagar inte. Det har varit en bra vecka. Nu ska jag njuta av betongens krankfrihet och asfaltens tysthet några dagar. Sen återstår två veckor semester, och en sparad till sen, i-höst-nångång.

Krank som tar sig ett skrovmål