America

Nu har jag varit första gången till USA. Det var en kort och intensiv jobbresa men några intryck av landet hann jag ändå få.

Första insikten jag fick var att i USA är infrastrukturen byggd för bilar, inget annat. Det blev tydligt då jag, efter att Air France slarvat bort min resväska någonstans över Atlanten, måste gå och köpa kläder direkt efter att jag kommit till hotellet.

Jag frågade tjejen i hotellreceptionen var närmaste shopping mall finns. ”Det ligger ett precis här nära. Bara några blocks away.”, sa hon. Jag frågade om det var på gångavstånd. Hon tittade på mig lite konstigt och fnissade. ”Ja sure, på gångavstånd är det nog. Kanske runt 10 minuter”.

Så jag gick ut från hotellet och tog till höger som hon hade sagt. Där fanns en stor parkeringsplats full med bilar. Efter att jag yrat runt en stund, och varit på väg in igen för att dubbelkolla vägbeskrivningen, hittade jag en smal gångväg som gick i den riktning hon hade förklarat. Den var ungefär så bred att två personer hade kunnat gå sida vid sida om de gillar varandra. Här och där var den täckt med löv, som om ingen använt den på länge.

Jag gick 10 minuter och kom till första korsningen. Inga trafikljus eller något övergångsställe. ”Kanske det finns en bit bort, jag kanske missat det”, tänkte jag. Men icke, inget övergångsställe. Bara en liten öppning i gräsmattan så att man kom ut på vägen, så jag sprang över vägen när jag såg en lucka i trafiken.

Jag gick 10 minuter till och hittade då vad jag gissade var avtagsvägen som tjejen i receptionen beskrivit. Ungefär i det skedet slog det mig att jag var helt ensam. Inte en enda människa syntes till, varken fotgängare eller cyklist, bara bilar som åkte förbi och ordentligt inhägnade hus.

Efter att jag gått 5 minuter på den nya vägen syntes ännu inte skymten av något som kunde vara ett shopping mall. Jag fortsatte en stund och såg då första människan sen jag lämnade hotellet. Det var en dam som var någon slags vakt eller taxiadministratör utanför något som var någon slags privat club. Jag gick för att fråga henne om vägen och hon såg väldigt misstänksamt på mig när jag närmade mig henne, som tur var hade hon ingen pistol på sig (inte vad jag såg iaf). ”Shopping mallet är just across the street”, sa hon och pekade i samma riktning som jag var på väg. ”Ok, thänx”, sa jag och fortsatte utan att ännu ha någon aning om var något shopping mall kunde finnas.

Efter en stund tog den smala gångvägen mitt i allt slut. En bit bort såg jag en större väg och jag tänkte att det måste vara den hon menade. Jag letade en stund efter ett sätt att komma fram till den men efter en stund insåg jag att det enda sättet var att springa över en gräsmatta. Så jag gjorde det, väl medveten om att det här är ett ställe där man skjuter folk som går på fel gräsmatta.

Nåväl, jag kom fram till den större vägen och där fanns faktiskt ett grön/röd gubbe system för att ta sig över vägen. Det första fungerade inte så jag fick springa över till andra sidan, där dök en grön gubbe upp en stund efter att jag tryckt på knappen men jag hade bara hunnit ta första steget ut på vägen förrän han blev röd igen och den 10 sekunder långa nedräkningen började.

Nåja, jag kom över vägen men såg ännu inget som i mina ögon kunde vara ett shopping mall. Där fanns stora hus och en parkeringsplats. Jag gick över parkeringsplatsen och ännu en väg, utan trafikljus. Jag kom till en ännu större parkeringsplats (nu talar vi om 3-4 fotbollsplaner ungefär) och i andra änden såg jag ett stort fult brunt hus. Ännu inga andra människor än damen som jag frågat om vägen, bara bilar. I det här skedet började jag känna mig lite desperat, efter den långa resan och sömnbristen, men tänkte att jag kollar ännu om det fula bruna huset är shopping mallet, om inte så sätter jag mig ner och gråter.

Men det behövde jag inte göra för när jag kom närmare insåg jag att det fula bruna huset var Dillard’s shopping mall. Jag gick till första butik som sålde herrkläder och sa till Neil, som visade sig vara väldigt serviceminded, att ”Fuckin’ Air France har tappat bort min väska, jag behöver nå kläder för att överleva på officet imorgon”. Jag shoppade och sen var det samma procedur för att ta mig tillbas till hotellet.

Det var första och sista gången jag går någonstans i USA. Väskan har jag inte ännu sett till. Igår när jag kom till Helsingfors fick jag ett mail om att den nu kommit till hotellet i Houston.