I år har affärer…

…slängt över tusen ton mat. 

Så löd en av rubrikerna på dagens Pravda. Och jag ökade just på dom tusen tonnen med några kilo.

Kanske var det den rubriken på Blade som på något undermedvetet sätt fick mig att ta tag i skåpet på sen eftermiddag. Skåpet som jag länge har tänkt att jag borde göra något åt men som jag, fram tills idag, lyckats ignorera.

Det var ingen vacker syn som mötte mig då jag började gå igenom burkar, flaskor och askar. Det mesta hade ett bäst före datum på 2012. Att plocka igenom skåpet var lite som att bläddra i ett gammalt fotoalbum, resa tillbaka i tiden. Resa till tiden då det kockades mycket här i huset. Ok, det kockas ännu, men inte med samma entusiasm och nyfikenhet som förr. Vartefter jag slängde bort gamla ingredienser mindes jag recept som jag testat, hur dom smakat och disken dom förorsakat.

Jag hade rejält dåligt samvete när jag såg hur sopkassarna fylldes med gammal mat och bestämde mig för att det här får inte hända igen.

När jag hittade den här trodde jag att botten var nådd. men sen hittade jag något ännu värre. Men det måste ha varit ett tryckfel. Inte fan kan jag ha haft någå i skåpet som var bäst före 2004. Jag var ju knappt född då.

Kvällens käk

När jag känner mig tom på kulinarisk inspiration brukar jag gå till Tasteline, kolla runt lite och ibland hitta något nytt att testa.

Något som fascinerar mig är folks inställning, syn eller förhållningssätt till recept. Man märker det här fenomenet när man talar med folk som har kockat enligt ett recept och man märker det på de kommentarer folk har skrivit under de recept de har kockat från Tasteline.

Det är lättast att illustrera med ett konkret exempel. Idag surffade jag in på Tasteline och sökte på ”kassler”. Jag impulsköpte 412 gram kassler igår och tänkte att man kanske kunde hitta på något med det, annat än att kallt steka upp den och tugga den i sig. Jag fastnade för receptet här nedanför, antagligen för att det hade fått flest röster.

————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————–

Broccoligratäng med kassler

2 broccolibuketter

1 gullök

4 dl grädde

400 gram kassler

2 del riven ost

Tillagning

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skär broccolin i stora bitar. Koka upp vatten och förväll broccolin lätt i saltat vatten, ca 3-4 min. Smörj en ugnsfast form och lägg i broccolin.

2. Smält smör i stekpanna. Hacka gul lök och fräs till den blir mjuk. Tillsätt grädden.

3. Tillsätt kassler, ost och kryddor och låt såsen puttra ihop på svag värme ca 5 min.

4. Häll såsen över broccolin. Gratinera i ugn 225 grader ca 15 min.

——————————————————————————————————————————————————————————————————————————————————

Såu far såu good. Pretty streigt fårvard. Men sen när man börjar läsa kommentarerna kan man inte annat än häpna.

”Mmmm detta var supergott!! Och så enkelt. Jag hade dock ingen kassler hemma idag, men det gick lika bra med falukorv, och sen la jag lite extra ost på toppen också :-))”

Skribenten vill meddela att det var ett bra recept, broccoligratängen med kassler blev jättegod utan kassler men med falukorv i stället.

Sen nästa.

”Otroligt gott. Jag la till pasta direkt i gratängen & sheddarost & paprika. supermumsigt.”

Broccoligratängen med kassler, enligt receptet ovan, meddelas nu vara supermumsig med pasta och paprika (!)

En till.

”Jag hade inte heller kassler hemma utan tog 300 g kolbasz (stark korv) och 100 g falukorv. Blev jättegott!”

Den talar väl för sig själv, mot bakgrund av de två andra.

Sånt här irriterar mig. Man talar ju inte om samma sak. Ska man kommentera ett recept måste man ju ha erfarenhet av det receptet. Och gör man en Broccoligratäng med kassler genom att använda falukorv så har man ju ingen aning om hur receptet för Broccoligratäng med kassler funkade. Förstår ni vad jag menar? Det är som om jag skulle skriva en recension om Toyotas nya bilmodell, skryta på hur bra den var, och sen i slutet meddela att jag testkörde en Volvo 2001 istället för alla Toyota av den nya modellen var upptagna.

Anyway, jag följde receptet exa… nästan. Jag brynade löken och köttet skilt, eftersom min kockinstinkt säger mig att lök ska ha lägre värme än kött.

Slutresultatet var ok. Ingen höjdare men ok. Inget för den som är fettskrämd, perfekt för den som följer en LCHF diet.

Gratängen 10 sek. efter utträdet ur ugnen.