Arkiv för maj, 2012

Et voilà! II

Posted in Uncategorized with tags , , , , on maj 26, 2012 by tomaskarls

Kvisten planterad. Men av herren vill jag vänta… ja, ni-vet-vad.

Das Jukkapalm-26.5.2012

Posted in Uncategorized with tags , , , , on maj 26, 2012 by tomaskarls

Ni minns kanske Jukkapalmen, eller JukkapalmERNA, som det ju har utvecklats till här under våren.

Sist jag rapporterade hade jag kapat en kvist, då jag såg att det höll på att gå snett för moderskeppet. Jag satte den kapade kvisten i ett ölstop (som syrran har stulit från någon krog någon gång) med vatten, och hoppades på det bästa.

Nu, ca. en månad senare, kan man konstatera att herren har skött om växten. Ordentliga rötter har utvecklats. Dax för en kruka.

Roots (klicka på bilden för en tydligare bild).

Ledig

Posted in Uncategorized with tags , , , , , , , on maj 18, 2012 by tomaskarls

Jag firade sista dagen av förra sommarens semester idag. Det var en härlig dag i traktorn, lastandes virke, svärande åt alla stenar och träd som stod i vägen men som jag ändå lyckades parera, konstaterandes att man klarar vad som helst bara man svär lite och försöker igen, känslan av att man vet precis vad man gör (när man sitter i en traktor), fiilisen av att se en stor virkeshög som tidigare låg utspridd i en kuperad och stenig skog ligga färdig för klyvning.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Teknikens under

Posted in Uncategorized with tags , , , , , on maj 15, 2012 by tomaskarls

Jag tänkte idag, när jag trampade på spinningcykeln (första gången på ett par veckor, måste medges) och instruktörinnans mikrofon började krångla, att nog vore det roligt att få leva så länge att man skulle få uppleva den dag då den tekniska utvecklingen når så långt att människan lyckas bygga en mikrofon som fungerar 45 minuter i sträck under ett spinningpass. Jamenar, människan har skickat folk till månen, kluvit atomer och kartlagt DNA, men the final frontier tycks ännu vara ljudåtergivningen under ett spinningpass. För det krånglar så gott som alltid. Senast där runt 20 minuter in i passet får instruktörinnan börja pynja med micken. I bästa fall börjar man höra vart annat ord, som idag, eller så får hon lov att börja vifta och skrika. Stackarn, som att det inte vore tillräckligt tungt att stå och trampa själv och försöka motivera andra. Nåja, den som lever får se.

Annars är det väl som vanligt ungefär. Skrivar- och bloggarinspisen har varit på ett all time low de senaste veckorna, därav tystnaden. Livets ekorrhjul snurrar på. På Vasa-fronten intet nytt.

Kom den här låten faktiskt redan 1988?! :-/