En av mina kusiner definierade i sin barndom is som ”halket som man skrinnar på”. Det, kanske inte rimmar, men liknar ”kicken som man spinner för”, ett uttryck som dök upp i min skalle för 20 minuter sen då jag kom in genom dörren efter ett spinningpass.
Ikväll var tredje passet efter min comback som följde på fyra månaders mer eller mindre fysisk dekadens. Jag har spunnit en gång i veckan och däremellan tränat några lugnare pass de senaste tre veckorna. Hittills har jag inte känt den där ordentliga kicken, mera varit slut och eländig. Men ikväll när jag steg in genom dörren kände jag mig hög. Det är den kicken som man spinner för.
Intressant annars att notera hur relativt snabbt formen ändå kommer tillbaka, när man jämför kvällens pass med det för tre veckor sen. Då fick jag just och just upp pulsen till 173 och ikväll visade mätaren 183 som mest.
Bild från spinningsalen
Babbel från Tomas 