Det var länge sen jag skrev någon lägesrapport här på bloggelibloggen, så vad passar väl då bättre att göra så här på sista dagen i oktober.
Orsaken till de sällsynta lägesrapporterna är att det inte händer så mycket i livet just nu, bara vardag och rutiner. Man kunde säga att det råder en slags Pax Romana i livet. En Pax Tomas blir det väl då. Om jag ska vara ärlig så är det på gränsen till tråkigt.
Tempot på jobbet på Iso W. är ett helt annat nu än vad det var under våren, fram till midsommar ungefär, vilket är tur. Jag fortsätter där åtminstone till slutet av februari, högst antagligen ett halvt år efter det oxo. Exakt ett år till från och med idag faktiskt. Sen får vi se. Jag vet ännu inte vad jag ska bli när jag blir stor. Men jag litar på ödet, que será, será.
Det som jag faktiskt gjort ganska aktivt sen juli ungefär är att jag har motionerat. Dels genom en massa Giron (cyklat) och dels genom att gå och gå med stavar. Jag har deklarerat cykelsäsongen över för i år, på grund av mörkret och kylan. Det är en dessto bättre årstid för stavgång, eftersom det är mörkt så att färre människor ser en när man är ute och går med stavaran. På det sättet skämmer man inte ut sig lika mycket. Anyway, motionerandet har gett resultat i form av bättre kondition och färre kilon.
Det är nu ett år och fyra månader sen jag flyttade från Stan hit till landsorten Vasa. Jag kan inte säga att jag saknar Hesa och livet där, fast bara lite. Ibland saknar jag storstadspulsen och känslan av att vara ”mitt i smöret”. Men jag ångrar inget, je regrette rien. Man kan inte få allt här i livet.
Som trogna läsare märkt, så är bloggandet långt ifrån vad det en gång var. Jag har helt enkelt inte samma inspiration att skriva som jag hade tidigare. Jag vet inte vad det beror på. Kanske beror det på Pax Tomas, att inspirationen kräver lite oroligheter? Kanske är det övergående (bristen på inspis menar jag, jag sitter inte här och önskar mig oroligheter), kanske inte. Den som lever får se.
Sen är det ju en del som jag inte kan skriva om här, men det kan jag ju inte skriva om här.
Spelar: Queens Of The Sone Age/Go Whit The Flow
Så här ser jag ut idag. Ja, jag vet, jag ser sur ut och borde le. Men det är bara det att jag koncentrerade mig på att inte tappa kameran i golvet då jag tog det här självporträttet för 10 minuter sedan.
