LCHF på 1800-talet

”På kapplöpningsdagens morgon kom Xxxxxxxx tidigare än vanligt till officersmässen för att äta en biffstek. Han behövde inte hålla en allt för sträng diet, då han höll den föreskrivna vikten på fyra och ett halvt pund, men han fick heller inte lägga ut och därför undvek han mjölmat och sötsaker.”

Läste jag i boken jag håller på med. Den är skriven på 1800-talet och jag flinade mitt fånigaste flin när jag tänkte på att dom då, på 1800-talet, visste vad vi i något skede glömde, vilket ledde till ett totalt missförstånd och som vi nu börjar fatta igen, nämligen att man blir tjock av mjöl och socker, inte av biffar och fett.

Guldstjärna till den som vet boken och författaren.

Kryss

Ta Daaaaa…..!!!!

Antingen har Vasabladets korsord blivit lättare eller så har jag blivit ännu smartare. Jag lutar åt det första alternativet.

Kolla vad jag har gjort idag! Och då menar jag inte att jag suttit hela dagen och löst korsord, långt ifrån. Några kaffekoppar på förmiddagen och några på eftermiddagen, inte längre än så. Et voilá! Korsordet klart. Och detta med endast två (2) googlingar nu på slutet. Nu vet jag att det har funnits en författarinna som hette Maja Ekelöf och att hon skrev en bok som heter Rapport Från En Skurhink. Sen är det en annan fråga om allt är rätt. Jag har mina tvivel om en del ord.

Jaha, vad ska jag göra på alla frukostar och middagar den kommande veckan?

Vasabladets korsord som kom i morse. Nej, det kom inte färdigt ifyllt. 

Babbel till morgonkaffet

Jag tänkte nästan skriva att en ny dag gryr, men det vore en överdrift. Det är på klockan man ser att det är en ny dag. Ute är det mörkt, bäckmörkt. Kunde lika gärna vara mitt i natten. Regnar gör det kanske oxo. Svårt att säga. Snöar verkar det inte göra iaf. Tack för det!

Va ska man hitta på idag då? Jag tror att dagens projekt får bli att få skaffat en ny digibox. Jag föll för en telefonförsäljerskas kvicka babbel och beställde ett kabel-TVkanalpaket (kan man skriva så) för en tid sen. ”Tosi halpa, tosi halpa. Only for you my freeeend!”. Men när kortet kom funkade det inte. Efter några samtal till deras helpdesk har det visat sig att min digibox är för gammal, högst antagligen. Något annat fel kan det inte vara. Det är någon jävla kod på kortet som är för avancerad för en tre år gammal digibox att läsa. Tänka sig! Det är helt säkert uttänkt av kapitalet att folk ska bli tvungna att köpa nya boxjävlar regelbundet, så att de kan ökar sin vinst.

Om två veckor är det jul. Jag tror jag skriver inte mer om det. Skriver man om jul blir det lätt kylschigt. Jag har iaf inga planer på att baka pepparkakor eller sätta upp några julgardiner.

Få se hur det går med Euron. Jag försökte följa med händelserna en tid men gav upp. De lär nog meddela hur det går sen. Att försöka förstå alla svängar i den här dansen som EU:s ledare dansar med Marknaden är ungefär som att försöka förstå universums omfattning och uppbyggnad. Man märker snart att man blir galen om man försöker och att det är bäst att lägga av. Själv tror jag att det går åt helvete. Europa kraschar ekonomiskt och sen kommer kineserna och olje-shejkerna och köper upp skiten. Så får vi européer arbeta som slavar åt tredje världen. Hmmm… Nå, man kan ju bara bli positivt överraskad eller konstatera att man hade rätt när man tänker så.

Det ska bli spännande att se om Vasabladet har satt in ett färdigt ifyllt korsord eller ett tomt i dagens tidning. Jag har inte kollat ännu.

Dax att posta inlägget och sluta yra.

Den här kvällens käk

Det börjar kanske kännas lite tjatigt att höra om ätande hela tiden. Men faktum är att det inte händer så mycket i mitt liv nuförtiden, så ni får hålla tillgodo.

Kvällens käk blev en Mega-ateria med en pappersmugg vatten utan is på Hesburger. Jag vet inte vad som flög i mig. Men när jag skulle börja kocka ihop något här hemma så kände jag bara att ”Neeeee va faaan, jag orkar inte”. Och mitt i allt hade jag bestämt mig för att gå till Hese. Det är inte ofta jag är dit. Jag minns faktiskt inte när jag senast åt där nykter, och nu förstår jag varför. ”Maten” smakar verkligen skräp, eller egentligen smakar den ju ingenting. Och klottigt är det oxo. Det verkar dessutom som att de sparar in på servetter. Jag hittade inga extra någonstans.

Nej usch! Kvällens käk gjorde verkligen skäl för namnet skräpmat.

En Jävla Massa Babbel

Hepp,

Jag känner mig lite skyldig att skriva något nu innan ni tröttnar och dumppar mig helt. Det var ju ett tag sen senast, och det var ju inte långt då heller.

Våren är på väg. I söndax hörde jag de första måsarna kraxa och såg dom sväva över Fjärdsändan i Vörå. Det är ovanligt tidigt för de första måsarna. Våren brukar vara längre hunnen när de kommer. Men nu är de alltså här. Vackert så. Snart är det midsommar och vi börjar gå mot mörkare tider igen.

Tränandet flyter på, mycket bra till och med. Jag ids inte säga hur mycket jag tränar, och tränat det senaste året, då det kunde uppfattas som lite skrytsamt. Men det kan jag säga att 16 kg har försvunnit sen maj 2009. Det kan i och för sig oxo uppfattas som skrytsamt, men den risken tar jag, jag kan inte låta bli.

Det nya i träningsväg för efter nyår var ju Core passen, som jag väl nämnde. Det gick trögt i början, eftersom jag känner mig som en elefant i en balettklass. Trögt att komma sig iväg var det. Så det blev inte så många. Det går trögt ännu men nu sen början av mars TVINGAR jag mig dit åtminstone två gånger per vecka. Core verkar annars vara en ganska kvinnodominerad gren, vilket jag inte riktigt har förstått varför. Hmmm…

Jag har nog blivit en sån där träningsnarkoman. Jag kan inte riktigt vara utan det. Tränar jag inte på några dagar blir jag nervös och rastlös, och MÅSTE bara flåsa och svettas lite. Detta trots alla varningar. Ändå testar man. ”En gång kan jag testa. Ingen har blivit beroende av en gång” tänker man. Och så testar man en gång. ”Äh, det var väl inte så farligt. Det var ju inte ens kul. Jag kan testa en gång till.”, tänker man naivt. Och så vipps är man där i träsket, och hela livet kretsar kring träningen. Man börjar försumma andra saker på grund av träningen. Tappar kontakten med sina slapp-polare och börjar känna till vem de mest ”fitta” (vältränade) är i stan, och börjar hälsa på dom på stan för att man känner igen dom från gymmet. Då märker man hur helt ner i träsket man hamnat på bara några månader.

Äh! Jag skoja bara… Oikeesti kan jag sluta när jag vill och återgå till att pimpla öl och slappa.

För att bevisa att jag inte är helt nerdekad i fittnessträsket ännu så ska jag ner till Åbo på Österbottniska Nationens 85. årsfest, jubileum och allt, kommande helg. Åbo, studiestaden, staden med anor och hemstad åt Tankesultanen. Jag räknade just ut att det är 15 år sen jag var på min första årsfest där. Tiden går, tiden går…

Annars har det väl inte hänt så mycket, inget som jag kan berätta här.

Låt oss avsluta med att lyssna till en låt med U2. En U2 låt som jag hade ”missat” fram till nyligen.

WeeeeyHeeHeHeeeyyy… Hmmm…  Baby hang on…

Livet i Vasa Vintern 2011

Vakna, sucka, äta, jobba, äta, jobba, träna, äta, fejsbooka, sova, vakna, äta,  jobba, äta, jobba, handla, fejsbooka, äta, fejsbooka, sova, vakna, äta, jobba, äta, jobba, äta, fejsbooka, diska, fejsbooka, sova, vakna, äta, jobba, sucka, äta, jobba, frysa i den kalla bilen på väg hem från jobbet, träna, äta, fejsbooka, sova, vakna, träna, äta, jobba, äta, gäspa på jobbet, vänta på helgen, frysa i bilen på väg hem från jobbet, äta, vara dödstrött, gäspa, fejsbooka, vänta på att få gå och lägga sig, fundera på livets mening, sova, vakna, äta, jobba, äta, jobba…

Att sånt…

Bilden har inget med inlägget att göra. Jag tog den förra helgen till ett matinlägg som jag aldrig orkade fullfölja. Jag tyckte ändå att den här blev för bra för att inte publiceras. Eller vad tycker du Ken? Visst blev den bra! För en amatör förstås. ”En halv ask Créme Bonjour Gräslök”, stod det i receptet, och det var det jag ville kommunicera med den här bilden.

En Halv Ask Créme Bonjour