Senapsvarning

Jag gjorde ett impulsköp idag. Som med de flesta impulsköp visade det sig vara ett misstag.

Det var när jag stod vid Citymarket i Stenhagas köttdisk och väntade på att köttmästaren gick ut för att ta ihjäl oxen, slakta och stycka den så att jag skulle få veckans entrecôte som mina ögon föll på en för mig okänd senap. Den stod på köttdisken mitt framför näsan, på bästa impulsköpsplats. Jag hörde från bakrummet, dit köksmästaren hade gått, hur han slogs med oxen och förstod att det kommer att ta länge. Så jag tog en av senapsflaskorna och granskade den närmare. Jag fick intrycket att den var gjord av någon mindre producent. Mindre i bemärkelsen inte vinst-maximerande-multinationellt-företag-som-slänger-i-vad-som-helst-och-säger-vad-som-helst-för-att-sälja producent. Va fan, tänkte jag. Livet är kort så varför inte ta risken att slösa bort 4,60 eur på en senap som man inte smakat tidigare?! resonerade jag och slängde ner en flaska i korgen samtidigt som oxen i bakrummet drog sin sista suck.

När jag kom hem smakade jag. Jag tog en pytteliten (och den var verkligen liten) klick på fingret och strök den på tungan. Fem sekunder efteråt insåg jag att den nya senapen var ett misstag. Det var som att jag hade tagit en tändsticka, dragit eld på den och slängt in den i munnen. Den smakade inget. Den bara brände och frätte. Lika bra kan man köpa någon billigare syra och doppa korven i den som att slösa 4,60 eur på den här senapen. Den enda användning jag kan komma på för den här flaskan på 300 gr senap är att smaksätta en sats på 300 liter sås, om jag någon gång lagar 300 liter sås, eller som desinficerings medel.

”Kipu Sinappi”, rakt översatt ”Smärt senap”. Namnet borde ha utlöst alla köp-inte alarm i min skalle.

LCHF på 1800-talet

”På kapplöpningsdagens morgon kom Xxxxxxxx tidigare än vanligt till officersmässen för att äta en biffstek. Han behövde inte hålla en allt för sträng diet, då han höll den föreskrivna vikten på fyra och ett halvt pund, men han fick heller inte lägga ut och därför undvek han mjölmat och sötsaker.”

Läste jag i boken jag håller på med. Den är skriven på 1800-talet och jag flinade mitt fånigaste flin när jag tänkte på att dom då, på 1800-talet, visste vad vi i något skede glömde, vilket ledde till ett totalt missförstånd och som vi nu börjar fatta igen, nämligen att man blir tjock av mjöl och socker, inte av biffar och fett.

Guldstjärna till den som vet boken och författaren.

Kryss

Ta Daaaaa…..!!!!

Antingen har Vasabladets korsord blivit lättare eller så har jag blivit ännu smartare. Jag lutar åt det första alternativet.

Kolla vad jag har gjort idag! Och då menar jag inte att jag suttit hela dagen och löst korsord, långt ifrån. Några kaffekoppar på förmiddagen och några på eftermiddagen, inte längre än så. Et voilá! Korsordet klart. Och detta med endast två (2) googlingar nu på slutet. Nu vet jag att det har funnits en författarinna som hette Maja Ekelöf och att hon skrev en bok som heter Rapport Från En Skurhink. Sen är det en annan fråga om allt är rätt. Jag har mina tvivel om en del ord.

Jaha, vad ska jag göra på alla frukostar och middagar den kommande veckan?

Vasabladets korsord som kom i morse. Nej, det kom inte färdigt ifyllt. 

Babbel till morgonkaffet

Jag tänkte nästan skriva att en ny dag gryr, men det vore en överdrift. Det är på klockan man ser att det är en ny dag. Ute är det mörkt, bäckmörkt. Kunde lika gärna vara mitt i natten. Regnar gör det kanske oxo. Svårt att säga. Snöar verkar det inte göra iaf. Tack för det!

Va ska man hitta på idag då? Jag tror att dagens projekt får bli att få skaffat en ny digibox. Jag föll för en telefonförsäljerskas kvicka babbel och beställde ett kabel-TVkanalpaket (kan man skriva så) för en tid sen. ”Tosi halpa, tosi halpa. Only for you my freeeend!”. Men när kortet kom funkade det inte. Efter några samtal till deras helpdesk har det visat sig att min digibox är för gammal, högst antagligen. Något annat fel kan det inte vara. Det är någon jävla kod på kortet som är för avancerad för en tre år gammal digibox att läsa. Tänka sig! Det är helt säkert uttänkt av kapitalet att folk ska bli tvungna att köpa nya boxjävlar regelbundet, så att de kan ökar sin vinst.

Om två veckor är det jul. Jag tror jag skriver inte mer om det. Skriver man om jul blir det lätt kylschigt. Jag har iaf inga planer på att baka pepparkakor eller sätta upp några julgardiner.

Få se hur det går med Euron. Jag försökte följa med händelserna en tid men gav upp. De lär nog meddela hur det går sen. Att försöka förstå alla svängar i den här dansen som EU:s ledare dansar med Marknaden är ungefär som att försöka förstå universums omfattning och uppbyggnad. Man märker snart att man blir galen om man försöker och att det är bäst att lägga av. Själv tror jag att det går åt helvete. Europa kraschar ekonomiskt och sen kommer kineserna och olje-shejkerna och köper upp skiten. Så får vi européer arbeta som slavar åt tredje världen. Hmmm… Nå, man kan ju bara bli positivt överraskad eller konstatera att man hade rätt när man tänker så.

Det ska bli spännande att se om Vasabladet har satt in ett färdigt ifyllt korsord eller ett tomt i dagens tidning. Jag har inte kollat ännu.

Dax att posta inlägget och sluta yra.

Tack Vasabladet!

Som jag har väntat på korsordet i söndagens och måndagens blad! Men bättre sent än aldrig!

Den här kvällens käk

Det börjar kanske kännas lite tjatigt att höra om ätande hela tiden. Men faktum är att det inte händer så mycket i mitt liv nuförtiden, så ni får hålla tillgodo.

Kvällens käk blev en Mega-ateria med en pappersmugg vatten utan is på Hesburger. Jag vet inte vad som flög i mig. Men när jag skulle börja kocka ihop något här hemma så kände jag bara att ”Neeeee va faaan, jag orkar inte”. Och mitt i allt hade jag bestämt mig för att gå till Hese. Det är inte ofta jag är dit. Jag minns faktiskt inte när jag senast åt där nykter, och nu förstår jag varför. ”Maten” smakar verkligen skräp, eller egentligen smakar den ju ingenting. Och klottigt är det oxo. Det verkar dessutom som att de sparar in på servetter. Jag hittade inga extra någonstans.

Nej usch! Kvällens käk gjorde verkligen skäl för namnet skräpmat.

Kvällens käk

Kvällens käk blev en Reissumies rågbrödssmörgås med kalkonkött, tomat och Turun Sinappia. Till detta ett glas Pinot Noir från Bourgogne. Kombinationen mat och vin var förfärlig, de passade inte alls ihop, ungefär som en blåsorkester på Ruisrock. Men vad gör man inte för att känna att det är helg.

Jag åt lunch på Spices idag (en vietnamesisk restaurang här i stan som jag tycker ni ska testa om ni inte redan gjort det). Därför räckte det med en smörgås. Man äter nämligen alltid för mycket när man går dit då det är så himla gott. Jag är nästan mätt ännu.

Jag känner mig moraliskt skyldig att påpeka att alkohol skadar hälsan och är beroendeframkallande, men är oxo väldigt gott ibland och förbättrar humöret (tillfälligt).

Dekadens

Kvällens käk blev en halv kall pizza från förr och ett stop kallt osmaksatt kranvatten. Jag kom hem från jobbet mycket senare än vad jag har gjort på länge, vilket gjorde att rutinerna rubbades. När dom ändå var rubbade så tog jag tillfället i akt att synda lite, äta upp pizzabiten jag hade tänkt slänga. Ni förstår, när man inte följer samma rutiner gäller inte heller samma regler. Precis på samma sätt som Finlands lagar inte gäller i Sverige.

Och inte har jag spunnit eller tränat på något annat sätt en endaste minut den här veckan. Men det har jag oxo giltig orsak till. Jag har nämligen känt mig lite halvsjuk, trött, hängig och allmänt seg. Hostat flera gånger. I ett sånt skick ska man akta sig för fysisk ansträngning, säger dom som vet.

Att sånt…

Stopet som vattnet fanns i och tallriken som de kalla pizzabitarna låg på.

I väntan på riset

Jag sitter och väntar på att dagens risranson ska koka klart. Det är väl en cirkagurka 20 minuter tills dess. Tänkte att jag kunde berätta någå kiva så länge jag väntar.

Jag såg en dokumentär om vårt solsystem igårkväll. Temat var planeternas atmosfärer, alltså skyddshöljet som håller skräp borta och gör att vi har en passlig temperatur här hos oss. För det har vi fast det gnälls allt som oftast. Åker man till de andra planeterna så är det antingen jävligt hett eller förbannat kallt. Antingen har dom ingen atmosfär alls eller så är den allt för tjock. Har dom ingen så är det kallt som fan och regnar meteoriter. Har dom en så är den så tjock att den blir som ett för tjockt täcke, vilket gör det helvetes hett. Det är för att vi har en passligt tjock atmosfär och för att vår planet ligger passligt långt från solen som vi har det så passligt varmt här.

Sen en annan sak. Det finns tydligen något som heter solvind. Solen producerar någon slags vind med en massa magnetiskt skräp. Det blåser mot jorden och de andra planeterna hela tiden och nöter på atmosfärerna. Men, jorden skyddas av ett magnetfält som uppkommer av att det strömmar omkring en massa lava inne i jorden. Tack vare det här magnetfältet blåser solvinden förbi. Hade vi inte det fältet så skulle atmosfären försvinna och vi skulle… Ja, ni fattar.

Perspektiven hissnar när man inser vad som sker hela tiden bara några miljarder kilometer därifrån man sitter.

Nu är riset kokt.

Hela familjen

Lördag 1.10.

Tiden flyger. Vi har oktober redan, det är lördag igen och det är över en timme sen jag steg upp. Snart är det eftermiddag, sen måndag morgon och så vipps är det jul.

Jag märkte nyss att min prenumeration på Vasabladet tydligen gått ut. Klockan är snart 8 och det finns inget blad på golvet framför dörren. Det var ju typiskt att den skulle sluta just på en lördag då det i lördagens blad kommer ett korsord. Borde man förresten ta tag i livet och göra någon radikal ändring då en av veckans höjdpunkter är Vasabladets korsord?

Den här dagen ska jag ägna åt att göra en liten storstädning. Det börjar bli oundvikligt *tittar mig runt och grinar*

Det här måste vara ett av de svamligaste inläggen jag skrivit någon gång. *Dricker upp kaffet, postar iväg svamlet så att folk kan läsa och tänka ”fan va han svamlar” och går till kylskåpet*

Edit. Det kom ett blad iaf! Det var bara senare än vanligt. Kanske det var någon vikarie som delade ut då han/hon inte heller sparkade in dörren och slängde bladet på bordet utan stack in det så tyst att man knappt märkte.